1 *Hes 1:3, 3:22. I det sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden*8:1sjätte året, på femte dagen i sjätte månaden17 sept 592 f Kr., satt jag i mitt hus och de äldste i Juda satt hos mig. Då kom Herren Guds hand över mig. 2 *Hes 1:4, 27. Och jag såg där en gestalt som till utseendet liknade en eld*8:2eldAnnan översättning (så Septuaginta): "man".. Från det som såg ut att vara hans höfter och neråt var eld. Men från hans höfter och uppåt syntes något som liknade strålande ljus och var som glänsande metall.

3 *5 Mos 32:16, 21, 2 Kung 21:7, 2 Krön 33:7, 15, Hes 3:12, 14, 11:1, 24. Han räckte ut något som liknade en hand och tog tag i en lock av mitt hår, och Anden lyfte upp mig mellan himmel och jord. I syner från Gud förde han mig till Jerusalem, till den inre förgårdens port som vetter åt norr, där avgudabilden stod som väckt Guds vrede. 4 *Hes 1:28, 3:23. Och se, där var härligheten från Israels Gud, så som jag hade sett den på slätten.

5 *2 Mos 20:5, 5 Mos 32:16. Han sade till mig: "Människo­barn, lyft din blick mot norr." När jag lyfte min blick mot norr, fick jag vid själva ingången norr om altarporten se den avgudabild*8:5avgudabildKanske en Asherapåle, en kananeisk fruktbarhetssymbol (jfr 2 Kung 21:7, 23:4f). som hade väckt Guds vrede. 6 *Hes 11:23. Han sade till mig: "Människobarn, ser du vad de gör? Det är så hemska vidrigheter Israels hus ägnar sig åt här att jag måste lämna min helgedom. Men du ska få se mer och ännu värre vidrigheter."

7 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och där fick jag se ett hål i väggen. 8 Han sade till mig: "Män­niskobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom den och fick nu se en dörr.

9 Han sade till mig: "Gå in och se vilka onda vidrigheter de ägnar sig åt här." 10 *Rom 1:23. När jag kom in, fick jag se alla slags bilder av vidriga kräldjur och fyrfotadjur liksom Israels folks alla avgudar inristade runt omkring på väggarna. 11 *2 Kung 22:3. Framför dem stod sjuttio av de äldste i Israel, och Jaasanja, Shafans son, stod mitt ibland dem. Var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och ljuvlig doft steg upp från rökelsemolnet.

12 *Ps 94:7, Jes 29:15, Hes 9:9. Han sade till mig: "Människo­barn, ser du vad de äldste i Israels hus sysslar med i mörkret, var och en i sin avgudakammare? De säger: Herren ser oss inte, Herren har övergett landet." 13 Sedan sade han till mig: "Du ska få se ännu värre vidrigheter som de gör." 14 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på Herrens hus, och se, kvinnor satt där och begrät Tammuz*8:14TammuzKallades också Dumuzi, den babyloniska växtlighetsguden som ansågs dö varje år.. 15 Han sade till mig: "Ser du detta, människobarn? Men du ska få se ännu vidrigare avgudadyrkan än detta."

16 *2 Kung 23:5, 11. Så förde han mig till den inre förgården till Herrens hus. Och där, vid ingången till Herrens tempel, mellan förhuset och altaret, stod omkring tjugofem män. De vände ryggen åt Herrens tempel och ansiktet åt öster och tillbad solen*8:16tillbad solenKanske kopplat till höstdagjämningen (vers 1). Solgudssymboler hade ställts upp i templet under 600-talet (2 Kung 23:11). i öster. 17 Han sade till mig: "Ser du detta, människobarn? Är det inte nog för Juda hus att göra de vidrigheter som de gjort här, eftersom de också har fyllt landet med våld och ännu mer väckt min vrede? Se hur de sätter kvisten för sin näsa*8:17kvisten för sin näsaMöjligen en gest av vördnad inför mesopotamiska avgudar. En gammalrabbinsk läsart: "min näsa" (för att håna, så Septuaginta).! 18 *Ords 1:28, Jes 1:15, 59:2, Jer 11:11, Hes 5:11, Mika 3:4, Sak 7:13. Därför ska jag också handla i vrede. Jag ska inte skona dem och inte ha något förbarmande. Även om de ropar högt i öronen på mig, ska jag ändå inte lyssna till dem."

1 And it came to pass in the sixth year, in the sixth month, in the fifth day of the month, as I sat in mine house, and the elders of Judah sat before me, that the hand of the Lord GOD fell there upon me. 2 Then I beheld, and lo a likeness as the appearance of fire: from the appearance of his loins even downward, fire; and from his loins even upward, as the appearance of brightness, as the colour of amber. 3 And he put forth the form of an hand, and took me by a lock of mine head; and the spirit lifted me up between the earth and the heaven, and brought me in the visions of God to Jerusalem, to the door of the inner gate that looketh toward the north; where was the seat of the image of jealousy, which provoketh to jealousy. 4 And, behold, the glory of the God of Israel was there, according to the vision that I saw in the plain.

5 Then said he unto me, Son of man, lift up thine eyes now the way toward the north. So I lifted up mine eyes the way toward the north, and behold northward at the gate of the altar this image of jealousy in the entry. 6 He said furthermore unto me, Son of man, seest thou what they do? even the great abominations that the house of Israel committeth here, that I should go far off from my sanctuary? but turn thee yet again, and thou shalt see greater abominations.

7 And he brought me to the door of the court; and when I looked, behold a hole in the wall. 8 Then said he unto me, Son of man, dig now in the wall: and when I had digged in the wall, behold a door. 9 And he said unto me, Go in, and behold the wicked abominations that they do here. 10 So I went in and saw; and behold every form of creeping things, and abominable beasts, and all the idols of the house of Israel, pourtrayed upon the wall round about. 11 And there stood before them seventy men of the ancients of the house of Israel, and in the midst of them stood Jaazaniah the son of Shaphan, with every man his censer in his hand; and a thick cloud of incense went up. 12 Then said he unto me, Son of man, hast thou seen what the ancients of the house of Israel do in the dark, every man in the chambers of his imagery? for they say, The LORD seeth us not; the LORD hath forsaken the earth.

13 He said also unto me, Turn thee yet again, and thou shalt see greater abominations that they do. 14 Then he brought me to the door of the gate of the LORD’s house which was toward the north; and, behold, there sat women weeping for Tammuz.

15 Then said he unto me, Hast thou seen this, O son of man? turn thee yet again, and thou shalt see greater abominations than these. 16 And he brought me into the inner court of the LORD’s house, and, behold, at the door of the temple of the LORD, between the porch and the altar, were about five and twenty men, with their backs toward the temple of the LORD, and their faces toward the east; and they worshipped the sun toward the east.

17 Then he said unto me, Hast thou seen this, O son of man? Is it a light thing to the house of Judah that they commit the abominations which they commit here? for they have filled the land with violence, and have returned to provoke me to anger: and, lo, they put the branch to their nose.*8.17 Is it…: or, Is there any thing lighter than to commit 18 Therefore will I also deal in fury: mine eye shall not spare, neither will I have pity: and though they cry in mine ears with a loud voice, yet will I not hear them.