Êxodo 2

Moses födelse och räddning

1 *2 Mos 6:16f, 4 Mos 26:59. En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 *1 Krön 6:3, Apg 7:20, Hebr 11:23. Hustrun blev havande och födde en son.*2:2födde en sonMose föddes kanske ca 1526 f Kr (jfr 5 Mos 1:3, 34:7). Hon såg att det var ett vackert barn*2:2såg att det var ett vackert barnCiteras i Hebr 11:23, kapitlet om trons hjältar. och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg*2:3korgHebr. téva, samma ord som för Noas ark (1 Mos 6:14f). av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 *2 Mos 15:20, 4 Mos 26:59, 1 Krön 6:3. Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.*2:4hans systerMirjam, som senare ledde kvinnorna som profetissa (15:20).

5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: "Det är ett av de hebreiska barnen."

7 Men hans syster frågade faraos dotter: "Ska jag gå och hämta en hebreisk amma*2:7ammaRika kvinnor betalade gärna någon annan för att amma deras barn (jfr 1 Mos 24:59). som kan amma barnet åt dig?" 8 Faraos dotter svarade henne: "Ja, gör det." Då gick flickan och hämtade pojkens mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: "Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det." Kvinnan tog då barnet och ammade det.

10 *Apg 7:21. När pojken hade vuxit upp*2:10vuxit uppOsäkert vilken ålder som avses. Amning fortsatte ofta till 3 års ålder eller längre. förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, "för jag drog upp*2:10Mose … drog uppHebr. Moshé betyder "drar upp". Det egyptiska ordet mose, "född", var ett vanligt efterled i faraonernas namn vid denna tid. honom ur vattnet", sade hon.

Mose flyr till Midjan

11 *Apg 7:23f, Hebr 11:24f. En dag när Mose hade blivit vuxen*2:11blivit vuxenVid fyrtio års ålder enligt Stefanus (Apg 7:23), i så fall kanske 1486 f Kr. Fyrtio är dock en typiskt ungefärlig tidsangivelse., gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.

13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: "Varför slår du din landsman?" 14 Han svarade: "Vem har satt dig till ledare*2:14Vem har satt dig till ledareCiteras av Stefanus i Apg 7:27, 35 som profetisk förebild till hur Kristus, Guds utvalde, blev avvisad av sitt folk. och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?" Mose blev förskräckt och tänkte: "Saken har alltså blivit känd!" 15 *Apg 7:29, Hebr 11:27. Farao*2:15FaraoKanske Thutmose II (regerade ca 1493-1479 f Kr), sonsonson till Ahmose (se 1:8). fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land*2:15Midjans landMidjaniterna var ökennomader som härstammade från Abraham (1 Mos 25:2). De rörde sig i området öster om Akabaviken och upp mot Moab öster om Döda havet (jfr 4 Mos 22, Dom 6-8).. Där satte han sig vid en brunn.

16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. 17 *1 Mos 29:3, 10. Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.

18 *4 Mos 10:29. När de kom hem till sin far Reguel*2:18ReguelBetyder "Guds vän". Kallas också Jetro (3:1), som kanske är en titel., sade han: "Varför kommer ni hem så tidigt i dag?" 19 De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren." 20 Då sade han till sina döttrar: "Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta*2:20ätaOrdagrant "äta bröd", uttryck för en hel måltid. med oss."

21 *2 Mos 18:2f, Apg 7:29. Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 *2 Mos 18:3. Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, "för", sade han, "jag har blivit en främling*2:22Gershom … främlingHebr. ger betyder "främling". i ett främmande land."

23 *4 Mos 20:16. Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.*2:25kändes vid dem som sinaAnnan översättning: "förstod" eller "gav sig till känna" (så Septuaginta).

1 UN ✝2.1 cp. 6.20. Nm. 26.59.varón de la familia de Leví fué, y tomó por mujer una hija de Leví:

2 ✝ 2.2 Hch. 7.20. He. 11.23. La cual concibió, y parió un hijo: y viéndolo que era hermoso, túvole escondido tres meses.

3 Pero no pudiendo ocultarle más tiempo, tomó una arquilla de ✝2.3 Is. 18.2.juncos, y calafateóla con pez y betún, y colocó en ella al niño, y púsolo en un ✝2.3 Is. 19.6.carrizal á la orilla del río:

4 Y paróse una ✝2.4 cp. 15.20. Nm. 26.59.hermana suya á lo lejos, para ver lo que le acontecería.

5 Y la hija de Faraón descendió á lavarse al río, y paseándose sus doncellas por la ribera del río, vió ella la arquilla en el carrizal, y envió una criada suya á que la tomase.

6 Y como la abrió, vió al niño; y he aquí que el niño lloraba. Y teniendo compasión de él, dijo: De los niños de los Hebreos es éste.

7 Entonces su hermana dijo á la hija de Faraón: ¿Iré á llamarte un ama de las Hebreas, para que te críe este niño?

8 Y la hija de Faraón respondió: Ve. Entonces fué la doncella, y llamó á la madre del niño;

9 A la cual dijo la hija de Faraón: Lleva este niño, y críamelo, y yo te lo pagaré. Y la mujer tomó al niño, y criólo.

10 Y como creció el niño, ella lo trajo á la hija de Faraón, la cual ✝2.10 Hch. 7.21.lo prohijó, y púsole por nombre *2.10 Sacado.Moisés, diciendo: Porque de las aguas lo saqué.

11 Y en aquellos días acaeció que, crecido ya Moisés, ✝2.11 Hch. 7.23,24. He. 11.24,25,26.salió á sus hermanos, ✝2.11 cp. 1.11.y vió sus cargas: y observó á un Egipcio que hería á uno de los Hebreos, sus hermanos.

12 Y miró á todas partes, y viendo que no parecía nadie, mató al Egipcio, y escondiólo en la arena.

13 ✝ 2.13 Hch. 7.26-28. Y salió al día siguiente, y viendo á dos Hebreos que reñían, dijo al que hacía la injuria: ¿Por qué hieres á tu prójimo?

1 Huye Moisés á Madián.

2 La zarza ardiendo.

14 Y él respondió: ¿Quién te ha puesto á ti por príncipe y juez sobre nosotros? ¿piensas matarme como mataste al Egipcio? Entonces Moisés tuvo miedo, y dijo: Ciertamente esta cosa es descubierta.

15 Y oyendo Faraón este negocio, procuró matar á Moisés: mas Moisés huyó de delante de Faraón, y habitó en la tierra de Madián; ✝2.15 Gn. 24.11 y 29.2.y sentóse junto á un pozo.

16 ✝ 2.16 cp. 3.1. Tenía el *2.16 ó, príncipe. Gn. 41.45.sacerdote de Madián siete hijas, las cuales vinieron á sacar agua, para llenar las pilas y dar de beber á las ovejas de su padre.

17 Mas los pastores vinieron, y echáronlas: Entonces Moisés se levantó y defendiólas, ✝2.17 Gn. 29.10.y abrevó sus ovejas.

18 Y volviendo ellas á *2.18 Nm. 10.29: llámase Jethro, cp. 3.1 y 4.18 y 18.1.Ragüel su padre, díjoles él: ¿Por qué habéis hoy venido tan presto?

19 Y ellas respondieron: Un varón Egipcio nos defendió de mano de los pastores, y también nos sacó el agua, y abrevó las ovejas.

20 Y dijo á sus hijas: ¿Y dónde está? ¿por qué habéis dejado ese hombre? llamadle ✝2.20 Gn. 31.54 y 43.25.para que coma pan.

21 Y Moisés acordó en morar con aquel varón; y él dió á Moisés á su hija ✝2.21 cp. 4.25 y 18.2.Séphora:

22 La cual le parió un hijo, y él le puso por nombre ✝2.22 cp. 18.3. Sal. 12.5.Gersom: porque dijo: Peregrino soy en tierra ajena.

23 Y aconteció que después de muchos días murió el rey de Egipto, y los hijos de Israel suspiraron á causa de la servidumbre, y clamaron: ✝2.23 Gn. 18.20. cp. 3.9. Stg. 5.4.y subió á Dios el clamor de ellos con motivo de su servidumbre.

24 Y oyó Dios el gemido de ellos, ✝2.24 cp. 6.5. Sal. 105.8,42 y 106.45.y acordóse de su ✝2.24 Gn. 15.14 y 46.4.pacto con Abraham, Isaac y Jacob.

25 Y miró Dios á los hijos de Israel, y reconociólos Dios.