Êxodo 22

Skydd för äganderätten

1 *2 Sam 12:6, Luk 19:8. Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, ska han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. 2 Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. 3 Men om solen hade gått upp när det hände, då är det blodskuld. Tjuven ska ge full ersättning. Äger han ingenting ska han säljas, till betalning för vad han stulit. 4 Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, ska han ge dubbel ersättning.

5 Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper lös sin boskap så att den betar*22:5betas … boskap … betarAnnan översättning: "brännas … elden … bränner" (jfr vers 6). av en annans åker, ska han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och det bästa från sin vingård. 6 Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, ska den som vållat branden ge full ersättning.

7 Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, ska tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. 8 Skulle tjuven inte bli ertappad, ska husets ägare föras fram inför Gud, för att det ska fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. 9 Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, ska båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig ska ersätta den andre dubbelt.

10 Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, 11 då ska de båda ingå en ed inför Herren, för att det ska komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed ska ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. 12 Men om djuret har blivit stulet från honom, ska han ersätta ägaren för det. 13 Har det blivit ihjälrivet, ska han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.

14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, ska han ge full ersättning. 15 Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

Socialt ansvar

16 *5 Mos 22:28f. Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, ska han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. 17 Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, ska mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

18 *3 Mos 19:31, 20:27. En häxa ska du inte låta leva.

19 *3 Mos 18:23, 20:15, 5 Mos 27:21. Var och en som har samlag med ett djur ska straffas med döden.

20 Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren ska vigas*22:20vigas åt förintelseHebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse. åt förintelse.

21 *2 Mos 23:9, 3 Mos 19:33, 5 Mos 24:17f. En främling ska du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 *Jes 1:17, Jer 7:6f, Sak 7:10. Änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa. 23 *5 Mos 10:17f. Om ni behandlar dem illa, ska jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede ska upptändas och jag ska döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

25 *3 Mos 25:36f, 5 Mos 23:19f, Ps 15:5. Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, ska du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. 26 *5 Mos 24:12f. Om du tar manteln i pant*22:26tar manteln i pantEn daglönare kunde tvingas lämna in sin mantel under den heta arbetsdagen som säkerhet, men skulle återfå den på kvällen vid löneutbetalningen (jfr Matt 20:8). av din nästa, ska du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. 27 Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad ska han annars ha när han sover? Om han ropar till mig ska jag höra, för jag är barmhärtig.

28 *3 Mos 24:15f, Pred 10:20, Apg 23:5. Gud ska du inte häda, och en ledare för ditt folk ska du inte förbanna.

29 *2 Mos 13:2, 34:19. Du ska inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner ska du ge åt mig. 30 *3 Mos 22:27. På samma sätt ska du göra med din nötboskap och småboskap. I sju dagar ska de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen ska du ge dem åt mig.

31 *2 Mos 19:6, 3 Mos 22:8, Hes 44:31. Ni ska vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken ska ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

1 CUANDO alguno hurtare buey ú oveja, y le degollare ó vendiere, por aquel buey pagará cinco bueyes, y por aquella oveja ✝22.1 2 S. 12.6. Lc. 19.8.cuatro ovejas.

1 Sobre la propiedad.

2 diversas leyes civiles.

2 ✝ 22.2 Mt. 24.43. Si el ladrón fuere hallado forzando una casa, y fuere herido y muriere, el que le hirió ✝22.2 Nm. 35.27.no será culpado de su muerte.

3 Si el sol hubiere sobre él salido, el matador será reo de homicidio: el ladrón habrá de restituir cumplidamente; si no tuviere, ✝22.3 cp. 21.2.sera vendido por su hurto.

4 Si fuere hallado con el hurto en la mano, sea buey ó asno ú oveja vivos, ✝22.4 vers. 1,7pagará el duplo.

5 Si alguno hiciere pacer campo ó viña, y metiere su bestia, y comiere la tierra de otro, de lo mejor de su tierra y de lo mejor de su viña pagará.

6 Cuando rompiere un fuego, y hallare espinas, y fuere quemado montón, ó haza, ó campo, el que encendió el fuego pagará lo quemado.

7 Cuando alguno diere á su prójimo plata ó alhajas á guardar, y fuere hurtado de la casa de aquel hombre, ✝22.7 ver. 4si el ladrón se hallare, pagará el doble.

8 Si el ladrón no se hallare, entonces el dueño de la casa será presentado á los ✝22.8 ver. 28. cp. 21.6.jueces, para ver si ha metido su mano en la hacienda de su prójimo.

9 Sobre todo negocio de fraude, sobre buey, sobre asno, sobre oveja, sobre vestido, sobre toda cosa perdida, cuando uno dijere: Esto es mío, la causa de ambos vendrá delante de los jueces; y el que los jueces condenaren, pagará el doble á su prójimo.

10 Si alguno hubiere dado á su prójimo asno, ó buey, ú oveja, ó cualquier otro animal á guardar, y se muriere ó se perniquebrare, ó fuere llevado sin verlo nadie;

11 ✝ 22.11 He. 6.16. Juramento de Jehová tendrá lugar entre ambos de que no echó su mano á la hacienda de su prójimo: y su dueño lo aceptará, y el otro no pagará.

12 Mas ✝22.12 Gn. 31.39.si le hubiere sido hurtado, resarcirá á su dueño.

13 Y si le hubiere sido arrebatado por fiera, traerle ha testimonio, y no pagará lo arrebatado.

14 Pero si alguno hubiere tomado prestada bestia de su prójimo, y fuere estropeada ó muerta, ausente su dueño, deberá pagar la.

15 Si el dueño estaba presente, no la pagará. Si era alquilada, él vendrá por su alquiler.

16 Y si ✝22.16 Dt. 22.28,29.alguno engañare á alguna doncella que no fuere desposada, y durmiere con ella, deberá dotarla y tomarla por mujer.

17 Si su padre no quisiere dársela, él le pesará plata ✝22.17 Gn. 34.12.conforme al dote de las vírgenes.

18 ✝ 22.18 Dt. 18.10,11. 1 S. 28.3,9. A la hechicera no dejarás que viva.

19 ✝ 22.19 Lv. 18.23. Cualquiera que tuviere ayuntamiento con bestia, morirá.

20 ✝ 22.20 Nm. 25.2,7,8. Dt. 13.1,2,5,6,9,13 y 17.2,3,5. El que sacrificare á dioses, excepto á sólo Jehová, será muerto.

21 ✝ 22.21 cp. 23.9. Lv. 19.33. Dt. 10.19. Mal. 3.5. Y al extranjero no engañarás, ni angustiarás, porque extranjeros fuisteis vosotros en la tierra de Egipto.

22 ✝ 22.22 Dt. 24.17 y 27.19. Sal. 94.6. Is. 1.17,23. A ninguna viuda ni huérfano afligiréis.

23 Que si tú llegas á afligirle, y ✝22.23 Lc. 18.7.él á mí ✝22.23 Sal. 145.19. Stg. 5.4.clamare, ciertamente oiré yo su clamor;

24 Y mi furor se encenderá, y os mataré á cuchillo, y ✝22.24 Sal. 109.9.vuestras mujeres serán viudas, y huérfanos vuestros hijos.

25 ✝ 22.25 Lv. 25.35,36,37. Si dieres á mi pueblo dinero emprestado, al pobre que está contigo, no te portarás con él como logrero, ni le impondrás usura.

26 ✝ 22.26 Dt. 24.6,10,13,17. Si tomares en prenda el vestido de tu prójimo, á puestas del sol se lo volverás:

27 Porque sólo aquello es su cubierta, es aquel el vestido para cubrir sus carnes, en el que ha de dormir: y será que cuando él á mí clamare, yo entonces le oiré, porque soy ✝22.27 cp. 34.6.misericordioso.

28 ✝ 22.28 2 S. 19.21. Hch. 23.5. No denostarás á los *22.28 Heb. Elohim, dioses.jueces, ni maldecirás al príncipe de tu pueblo.

29 No dilatarás ✝22.29 cp. 13.2.la primicia de tu cosecha, ni de tu licor: me darás el primogénito de tus hijos.

1 Leyes morales.

2 Las tres fiestas solemnes.

30 Así ✝22.30 Dt. 15.19.harás con el de tu buey y de tu oveja: ✝22.30 Lv. 22.27.siete días estará con su madre, y al octavo día me lo darás.

31 Y habéis de serme ✝22.31 cp. 19.6.varones santos: ✝22.31 Lv. 22.8.y no comeréis carne arrebatada de las fieras en el campo; á los perros la echaréis.