Êxodo 32

Guldkalven

1 *Apg 7:40. När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget, samlades de kring Aron och sade till honom: "Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte."*32:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:40.2 Då sade Aron till dem: "Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig."

3 Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. 4 *Ps 106:19f. Han tog emot guldet och formade det med en mejsel*32:4formade det med en mejselAnnan översättning: "knöt in det i en säck". och gjorde av det en gjuten*32:4gjutenTroligen guldplätering över trästomme eftersom guldkalven senare brändes (vers 20). kalv*32:4kalvEn ungtjur, symbol för styrka och virilitet, som dyrkades i Egypten. Se även 1 Kung 12:28f.. Och de sade: "Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." 5 När Aron såg det, byggde han ett altare framför den och utropade: "I morgon är det en Herrens högtid." 6 *1 Kor 10:7. Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer. Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.*32:6 Citeras av Paulus i 1 Kor 10:7.

7 *5 Mos 9:12f. Då sade Herren till Mose: "Gå dit ner, för ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. 8 De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: "Här är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land." 9 Herren sade ytterligare till Mose: "Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk. 10 Låt mig nu vara, så att min vrede kan brinna mot dem och förtära dem. Dig ska jag göra till ett stort folk."

11 *5 Mos 9:26f, Ps 106:23. Men Mose bönföll inför Herren sin Gud och sade: "Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du har fört ut ur Egyptens land med stor kraft och stark hand? 12 *4 Mos 14:15f, Ps 85:4. Varför skulle egyptierna få säga: Till deras olycka har han fört ut dem för att döda dem bland bergen och utrota dem från jordens yta? Vänd dig från din glödande vrede och ångra det onda du har i sinnet mot ditt folk. 13 *1 Mos 12:7, 15:5, 22:16f, 26:4, 28:13f, Hebr 6:13f. Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, som du med ed vid dig själv har lovat: Jag ska göra era efterkommande lika talrika som stjärnorna på himlen, och hela det land som jag har talat om ska jag ge åt era efterkommande. De ska få det till arvedel för evigt."

14 *Ps 106:23, Jer 18:7f, Amos 7:1f. Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

15 *2 Mos 34:29. Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. 16 *2 Mos 31:18. Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

17 Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret." 18 Men han svarade:

"Det är inte ljudet av segerrop,

och inte ljudet av nederlag.

Ljudet av sång är vad jag hör."

19 *5 Mos 9:17. När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede. Han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. 20 *5 Mos 9:21. Och han tog kalven som de hade gjort, brände den i eld, krossade den till stoft, strödde det i vattnet och lät Israels barn dricka*32:20brände … krossade … strödde … drickaEn total utplåning av guldkalven. Ett liknande sätt att totalt förinta en gudabild beskrivs i en ugaritisk text. det. 21 Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?" 22 Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att folket är ont. 23 De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. 24 Då sade jag till dem: Den som har guld ska ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."

25 Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. 26 Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Alla som tillhör Herren ska komma hit till mig!" Då samlades alla leviterna kring honom, 27 *5 Mos 33:9. och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Alla ska spänna på sig svärdet och gå fram och tillbaka genom lägret från port till port och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting." 28 Leviterna gjorde som Mose hade sagt, och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. 29 Och Mose sade: "Invig er i dag*32:29Invig er i dagAndra handskrifter: "Ni har i dag invigt er". Se 5 Mos 33:9. till Herrens tjänst, eftersom ni har stått emot era egna söner och bröder. Så ska han i dag ge er sin välsignelse."

30 Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag ska nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd." 31 Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. 32 *Ps 69:29, Dan 12:1, Rom 9:3. Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i."

33 *Ps 69:29, Upp 3:5, 13:8, 20:12. Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom ska jag utplåna ur min bok. 34 Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel ska gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer ska jag straffa dem för deras synd."

35 Och Herren slog folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

1 MAS viendo el pueblo que Moisés ✝32.1 cp. 24.18.tardaba en descender del monte, allegóse entonces á Aarón, y dijéronle: ✝32.1 Hch. 7.40.Levántate, haznos dioses que vayan delante de nosotros; porque á este Moisés, aquel varón que nos sacó de la tierra de Egipto, no sabemos qué le haya acontecido.

1 El becerro de oro.

2 Moisés destruye el ídolo

2 Y Aarón les dijo: Apartad ✝32.2 Jue. 8.24-27.los zarcillos de oro que están en las orejas de vuestras mujeres, y de vuestros hijos, y de vuestras hijas, y traédmelos.

3 Entonces todo el pueblo apartó los zarcillos de oro que tenían en sus orejas, y trajéronlos á Aarón:

4 ✝ 32.4 Dt. 9.16. 1 R. 12.28. Neh. 9.18. Sal. 106.19. Hch. 7.41. El cual los tomó de las manos de ellos, y formólo con buril, é hizo de ello un becerro de fundición. Entonces dijeron: Israel, estos son tus dioses, que te sacaron de la tierra de Egipto.

5 Y viendo esto Aarón, edificó un altar delante del becerro; y ✝32.5 Lv. 23.2,4,21,37. 2 R. 10.20.pregonó Aarón, y dijo: Mañana será fiesta á Jehová.

6 Y el día siguiente madrugaron, y ofrecieron holocaustos, y presentaron pacíficos: ✝32.6 1 Co. 10.7.y sentóse el pueblo á comer y á beber, y levantáronse á regocijarse.

7 Entonces Jehová dijo á Moisés: Anda, desciende, porque tu pueblo que sacaste de tierra de Egipto ✝32.7 Gn. 6.11,12. Jue. 2.19. Os. 9.9.se ha corrompido:

8 ✝ 32.8 cp. 20.3,4,23. Dt. 9.16. Presto se han apartado del camino que yo les mandé, y se han hecho un becerro de fundición, y lo han adorado, y han sacrificado á él, y han dicho: Israel, estos son tus dioses, que te sacaron de la tierra de Egipto.

9 Dijo más Jehová á Moisés: Yo he visto á este pueblo, que por cierto es pueblo de dura cerviz:

10 Ahora pues, ✝32.10 Dt. 9.14,19.déjame que ✝32.10 cp. 22.24.se encienda mi furor en ellos, y los consuma: ✝32.10 Nm. 14.12.y á ti yo te pondré sobre gran gente.

11 ✝ 32.11 Dt. 9.18,26-29. Sal. 74.1,2 y 106.23. Entonces Moisés oró á la faz de Jehová su Dios, y dijo: Oh Jehová, ¿por qué se encenderá tu furor en tu pueblo, que tú sacaste de la tierra de Egipto con gran fortaleza, y con mano fuerte?

12 ✝ 32.12 Nm. 14.13. ¿Por qué han de hablar los Egipcios, diciendo: Para mal los sacó, para matarlos en los montes, y para raerlos de sobre la haz de la tierra? Vuélvete del furor de tu ira, y ✝32.12 ver. 14. Gn. 6.6.arrepiéntete del mal de tu pueblo.

13 Acuérdate de Abraham, de Isaac, y de Israel tus siervos, ✝32.13 Gn. 22.16. He. 6.13.a los cuales has jurado por ti mismo, y dícholes: Yo ✝32.13 Gn. 12.7 y 13.15 y 15.7,18 y 26.4 y 28.13 y 35.11,12.multiplicaré vuestra simiente como las estrellas del cielo; y daré á vuestra simiente toda esta tierra que he dicho, y la tomarán por heredad para siempre.

14 Entonces ✝32.14 Sal. 106.45.Jehová se arrepintió del mal que dijo que había de hacer á su pueblo.

15 Y volvióse Moisés, y descendió del monte trayendo en su mano las dos tablas del testimonio, las tablas escritas por ambos lados; de una parte y de otra estaban escritas.

16 Y ✝32.16 cp. 31.18.las tablas eran obra de Dios, y la escritura era escritura de Dios grabada sobre las tablas.

17 Y ✝32.17 cp. 24.13 y 33.11.oyendo Josué el clamor del pueblo que gritaba, dijo á Moisés: Alarido de pelea hay en el campo.

18 Y él respondió: No es eco de algazara de fuertes, ni eco de alaridos de flacos: algazara de cantar oigo yo.

19 Y aconteció, que como llegó él al campo, y ✝32.19 Dt. 9.16,17.vió el becerro y las danzas, enardeciósele la ira á Moisés, y arrojó las tablas de sus manos, y quebrólas al pie del monte.

20 Y tomó el becerro que habían hecho, y quemólo en el fuego, y moliólo hasta reducirlo á polvo, que esparció sobre las aguas, y diólo á beber á los hijos de Israel.

21 Y dijo Moisés á Aarón: ✝32.21 Gn. 20.9.¿Qué te ha hecho este pueblo, que has traído sobre él tan gran pecado?

22 Y respondió Aarón: No se enoje mi señor; ✝32.22 cp. 14.11 y 15.24 y 16.2,20 y 17.2,4.tú conoces el pueblo, que es inclinado á mal.

23 Porque me dijeron: ✝32.23 ver. 1Haznos dioses que vayan delante de nosotros, que á este Moisés, el varón que nos sacó de tierra de Egipto, no sabemos qué le ha acontecido.

24 Y yo les respondí: ¿Quién tiene oro? apartadlo. Y diéronmelo, y echélo en el fuego, y salió este becerro.

25 Y viendo Moisés que el pueblo estaba despojado, porque Aarón ✝32.25 2 Cr. 28.19.lo había despojado para vergüenza entre sus enemigos,

26 Púsose Moisés á la puerta del real, y dijo: ¿Quién es de Jehová? júntese conmigo. Y juntáronse con él todos los hijos de Leví.

1 é intercede por el pueblo.

2 El Tabernáculo del Testimonio.

27 Y él les dijo: Así ha dicho Jehová, el Dios de Israel: Poned cada uno su espada sobre su muslo: pasad y volved de puerta á puerta por el campo, y ✝32.27 Nm. 25.5. Dt. 33.9.matad cada uno á su hermano, y á su amigo, y á su pariente.

28 Y los hijos de Leví lo hicieron conforme al dicho de Moisés: y cayeron del pueblo en aquel día como tres mil hombres.

29 ✝ 32.29 Dt. 13.6-11. Mt. 10.37. Entonces Moisés dijo: Hoy os habéis consagrado á Jehová, porque cada uno se ha consagrado en su hijo, y en su hermano, para que dé él hoy bendición sobre vosotros.

30 Y aconteció que el día siguiente dijo Moisés al pueblo: ✝32.30 1 S. 12.20.Vosotros habéis cometido un gran pecado: mas yo subiré ahora á Jehová; ✝32.30 Nm. 25.13. 2 S. 16.12. Am. 5.15.quizá le aplacaré acerca de vuestro pecado.

31 Entonces volvió Moisés á Jehová, y dijo: Ruégote, pues este pueblo ha cometido un gran pecado, porque se hicieron dioses de oro,

32 Que perdones ahora su pecado, y si no, ✝32.32 Ro. 9.8.ráeme ahora ✝32.32 Sal. 56.8 y 69.28 y 139.16. Dn. 12.1. Fil. 4.3. Ap. 3.5 y 13.8 y 17.8 y 20.12,15 y 21.27 y 22.19.de tu libro que has escrito.

33 Y Jehová respondió á Moisés: ✝32.33 Ez. 18.4-20.Al que pecare contra mí, á éste raeré yo de mi libro.

34 Ve pues ahora, lleva á este pueblo donde te he dicho: he aquí ✝32.34 cp. 33.2,3.mi ángel irá delante de ti; que en el día de mi visitación yo visitaré en ellos su pecado.

35 Y Jehová hirió al pueblo, porque habían hecho el becerro que formó Aarón.