Romanos 4

Abraham rättfärdig av tro

1 Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet*4:1Abraham fann, vår förfader efter köttetAnnan översättning: "vår förfader Abraham fann på köttslig väg".? 2 *Rom 3:27, Ef 2:9. Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 *Gal 3:6, Jak 2:23. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.*4:3 1 Mos 15:6.4 *Matt 20:14, Rom 11:6. Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 *Rom 3:28, Fil 3:9. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.

6 Därför uttalar också David sin saligprisning över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: 7 Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta.8 Salig är den som Herren inte tillräknar synd.*4:7f Ps 32:1f.

9 *Rom 4:3. Gäller den saligprisningen bara de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. 10 När fick han den tillräknad? Som omskuren eller som oomskuren? Inte som omskuren, utan som oomskuren. 11 *1 Mos 17:10f, Gal 3:7. Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. 12 *Matt 3:9. Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också vandrar i spåren av den tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren.

Abraham och löftet

13 *1 Mos 18:18, Gal 3:18. Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 *Rom 3:20, 1 Kor 15:56, Gal 3:19. Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.

16 *Gal 3:7, 29. Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 *Joh 5:21, Hebr 11:19. som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.*4:17 1 Mos 17:5.

18 Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så*4:18 1 Mos 17:4, 1 Mos 15:5.far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.*4:18trodde och blev såAnnan översättning: "trodde att han skulle bli".19 *Hebr 11:12. Han vacklade inte i tron när han tänkte på sin döda kropp – han var omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. 20 *Hebr 11:8f, 17f. Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran, 21 *Ps 115:3, Luk 1:37. fullt övertygad om att vad Gud hade lovat var han också mäktig att hålla. 22 *1 Mos 15:6, Rom 4:3. Därför räknades det honom till rättfärdighet.

23 *Rom 15:4. Men dessa ord räknades honom till rättfärdighet skrevs inte bara för hans skull, 24 *Apg 2:24, 1 Petr 1:21. utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25 *Jes 53:4f, Rom 8:32, 1 Kor 15:17. han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

1 ¿QUÉ, pues, diremos que halló ✝4.1 Mt. 3.9.Abraham nuestro padre según la carne?

2 Que si Abraham fué ✝4.2 cp. 3.27,28.justificado por la obras, tiene de qué gloriarse; mas no para con Dios.

3 Porque ¿qué dice la Escritura? ✝4.3 Gn. 15.6. Ga. 3.6. Stg. 2.23.Y creyó Abraham á Dios, y le fué atribuído á justicia.

1 Abraham

2 justificado por la fe.

4 Empero al que obra, no se le cuenta el salario por merced, sino por deuda.

5 Mas al que no obra, pero cree en aquél que justifica al impío, ✝4.5 cp. 3.22.la fe le es contada por justicia.

6 Como también David dice ser bienaventurado el hombre al cual Dios atribuye justicia ✝4.6 cp. 3.28.sin obras,

7 Diciendo:

✝ 4.7 Sal. 32.1,2. Bienaventurados aquellos cuyas iniquidades son perdonadas,

Y cuyos pecados son cubiertos.

8 Bienaventurado el varón al cual el Señor no imputó pecado.

9 ¿Es pues esta bienaventuranza solamente en la circuncisión ó también en la incircuncisión? porque decimos que á Abraham fué contada la fe por justicia.

10 ¿Cómo pues le fué contada? ¿en la circuncisión, ó en la incircuncisión? No en la circuncisión, sino en la incircuncisión.

11 Y recibió la circuncisión ✝4.11 Gn. 17.11.por señal, por sello de la justicia de la fe que tuvo en la incircuncisión: para que ✝4.11 Lc. 19.9.fuese padre de todos los creyentes no circuncidados, para que también á ellos les sea contado por justicia;

12 Y padre de la circuncisión, no solamente á los que son de la circuncisión, más también á los que siguen las pisadas de la fe que fué en nuestro padre Abraham antes de ser circuncidado.

13 Porque no por la ley ✝4.13 Gn. 17.4-6.fué dada la promesa á Abraham ó á su simiente, que sería heredero del mundo, sino por la justicia de la fe.

14 Porque ✝4.14 Ga. 3.18.si los que son de la ley son los herederos, vana es la fe, y anulada es la promesa.

15 Porque ✝4.15 cp. 7.5,10. 2 Co. 3.7,9. Ga. 3.10.la ley obra ira; porque ✝4.15 cp. 5.13,20 y 7.7,8,11,13.donde no hay ley, tampoco hay transgresión.

16 Por tanto es por la fe, para que sea ✝4.16 cp. 3.24.por gracia; para que la promesa sea firme á toda simiente, no solamente al que es de la ley, mas también al que es de la fe de Abraham, ✝4.16 ver. 1. cp. 9.8.el cual es padre de todos nosotros.

17 (Como está escrito: ✝4.17 Gn. 17.5.Que por padre de muchas gentes te he puesto) delante de Dios, al cual creyó; ✝4.17 Jn. 5.21.el cual da vida á los muertos, y llama ✝4.17 1 Co. 1.28.las cosas que no son, como las que son.

18 El creyó en esperanza contra esperanza, para venir á ser padre de muchas gentes, conforme á lo que le había sido dicho: ✝4.18 Gn. 15.5.Así será tu simiente.

19 Y no se enflaqueció en la fe, ✝4.19 Gn. 17.17.ni consideró su cuerpo ya muerto (siendo ya de casi cien años,) ni la matriz muerta de Sara;

20 Tampoco en la promesa de Dios dudó con desconfianza: antes fué esforzado en fe, dando gloria á Dios,

21 Plenamente convencido de que todo lo que había prometido, ✝4.21 Gn. 18.14.era también poderoso para hacerlo.

22 Por lo cual también le fué atribuído á justicia.

23 Y ✝4.23 cp. 15.4.no solamente por él fué escrito que le haya sido imputado;

24 Sino también por nosotros, á quienes será imputado, esto es, á los que creemos ✝4.24 Hch. 2.24 y 13.30.en el que levantó de los muertos á Jesús Señor nuestro,

25 El cual fué entregado ✝4.25 Is. 53.5,6,10. cp. 5.6,8 y 8.32,34. 2 Co. 5.21. Ga. 1.4. Ef. 5.2. 1 P. 2.24 y 3.18.por nuestros delitos, y resucitado para nuestra ✝4.25 cp. 5.18.justificación.