1 En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.2 HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.3 Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?4 Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.5 Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!6 Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.7 Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.

1 Cantique de Mahaloth. J'ai invoqué l'Eternel en ma grande détresse, et il m'a exaucé.2 Eternel, délivre mon âme des fausses lèvres, et de la langue trompeuse.3 Que te donnera, et te profitera la langue trompeuse?4 Ce sont des flèches aiguës tirées par un homme puissant, et des charbons de genèvre.5 Hélas! Que je suis misérable de séjourner en Mésech, et de demeurer aux tentes de Kédar!6 Que mon âme ait tant demeuré avec celui qui hait la paix!7 Je [ne cherche que] la paix, mais lorsque j'en parle, les voilà à la guerre.