1 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.2 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.3 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.4 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.5 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?6 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.7 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.8 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.9 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.14 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

1 Mictam de David, [donné] au maître chantre, [pour le chanter] sur Jonathelem-rehokim, touchant ce que les Philistins le prirent dans Gath. Ô Dieu! aie pitié de moi, car l'homme [mortel] m'engloutit [et] m'opprime, me faisant tout le jour la guerre.2 Mes espions m'ont englouti tout le jour; car, ô Très-haut! Plusieurs me font la guerre.3 Le jour auquel je craindrai je me confierai en toi.4 Je louerai en Dieu sa parole, je me confie en Dieu, je ne craindrai rien; que me fera la chair?5 Tout le jour ils tordent mes propos, et toutes leurs pensées tendent à me nuire.6 Ils s'assemblent, ils se tiennent cachés, ils observent mes talons, attendant [comment ils surprendront] mon âme.7 Leur moyen d'échapper c'est par outrage; ô Dieu, précipite les peuples en ta colère!8 Tu as compté mes allées et venues; mets mes larmes dans tes vaisseaux; ne sont-elles pas écrites dans ton registre?9 Le jour auquel je crierai à toi, mes ennemis retourneront en arrière; je sais que Dieu est pour moi.10 Je louerai en Dieu sa parole, je louerai en l'Eternel sa parole.11 Je me confie en Dieu, je ne craindrai rien; que me fera l'homme?12 Ô Dieu, tes vœux seront sur moi; je te rendrai des actions de grâces.13 Puisque tu as délivré mon âme de la mort, ne [garderais-tu] pas mes pieds de broncher, afin que je marche devant Dieu en la lumière des vivants?