1 En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --2 mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.3 På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.4 Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.5 De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.6 De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;7 ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,8 och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»

1 Cantique de Mahaloth. Qu'Israël dise maintenant : ils m'ont souvent tourmenté dès ma jeunesse.2 Ils m'ont souvent tourmenté dès ma jeunesse; [toutefois] ils n'ont point encore été plus forts que moi.3 Des laboureurs ont labouré sur mon dos, ils y ont tiré tout au long leurs sillons.4 L'Eternel est juste; il a coupé les cordes des méchants.5 Tous ceux qui ont Sion en haine, rougiront de honte, et seront repoussés en arrière.6 Ils seront comme l'herbe des toits, qui est sèche avant qu'elle monte en tuyau;7 De laquelle le moissonneur ne remplit point sa main, ni celui qui cueille les javelles [n'en remplit] point ses bras;8 Et [dont] les passants ne diront point : la bénédiction de l'Eternel soit sur vous; nous vous bénissons au nom de l'Eternel.