1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

1 Das profundezas clamo a ti, Jeová.2 Ouve, Senhor, a minha voz; Estejam atentos os teus ouvidos À voz das minhas súplicas.3 Se observares, Jeová, iniqüidades, Quem, Senhor, poderá subsistir?4 Mas contigo está o perdão, A fim de que sejas reverenciado.5 Aguardo a Jeová, a minha alma o aguarda, E na tua palavra espero.6 Pelo Senhor mais espera a minha alma Que os guardas esperam pela alvorada, Mais que os guardas pela alvorada.7 Espera, ó Israel, em Jeová; Pois com Jeová está a benignidade, E com ele está copiosa redenção.8 E ele remirá a Israel de todas as suas iniqüidades.