1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

1 Exaltar-te-ei, Jeová, porque me levantaste, E não permitiste que os meus inimigos se regozijassem sobre mim.2 Jeová, Deus meu, A ti clamei por socorro, e me saraste.3 Jeová, fizeste subir a minha alma do Cheol; Vivificaste-me dentre os que descem à cova.4 Cantai louvores a Jeová, vós que sois seus santos, E dai graças ao seu santo nome.5 Pois a sua ira dura apenas um momento; No seu favor está a vida. O choro pode entrar à tarde para pousar, Pela manhã, porém, vem o cântico de júbilo.6 Quanto a mim, dizia eu na minha prosperidade: Nunca jamais serei abalado.7 Tu, Jeová, pelo teu favor fizeras que o meu monte permanecesse forte: Ocultaste o teu rosto, fiquei conturbado.8 A ti, Jeová, clamei, E ao Senhor supliquei:9 Que proveito há no meu sangue, em ir eu para a cova? Porventura louvar-te-á o pó? declarará ele a tua verdade?10 Ouve, Jeová, e compadece-te de mim: Sê tu, Jeová, o meu ajudador.11 Converteste o meu pranto em regozijo, Tiraste o meu cilício e cingiste-me de alegria,12 A fim de que a minha glória cante louvores a ti, e não se cale. Jeová, Deus meu, dar-te-ei graças para sempre.