1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1 Por que se amotinam as nações, E os povos tramam em vão?2 Insurgem-se os reis da terra, E os príncipes conspiram Contra Jeová e contra o seu ungido, dizendo:3 Rompamos as suas ataduras, E lancemos de nós as suas cordas.4 Aquele que está sentado nos céus, se rirá; O Senhor zombará deles.5 Então lhes falará na sua ira, E no seu furor os confundirá.6 Eu, porém, tenho estabelecido o meu rei Em Sião, meu santo monte.7 Falarei acerca do decreto: Jeová disse-me: Tu és meu filho; Eu hoje te gerei.8 Pede-me, que te darei as nações por tua herança, E as extremidades da terra por tua possessão.9 Tu as quebrarás com uma vara de ferro, Fá-las-ás em pedaços como vaso de oleiro.10 Agora, pois, ó reis, fazei-vos prudentes; Deixai-vos instruir, juízes da terra.11 Servi a Jeová com temor, E regozijai-vos com tremor.12 Beijai ao filho, para que não se ire, E pereçais no caminho, Porque em breve se acenderá a sua ira, Felizes são todos os que nele se refugiam.