1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

1 Jeová, tu me sondas e conheces.

2 Tu conheces o meu sentar e o meu levantar, De longe entendes o meu pensamento.

3 Esquadrinhas a minha vereda e o meu pouso, Estás ciente de todos os meus caminhos.

4 Pois ainda a palavra não está na minha língua, Já tu, Jeová, a conheces toda.

5 Por detrás e por diante me cercas, E pões sobre mim a tua mão.

6 Tal conhecimento é maravilhoso demais para mim; Elevado é, não o posso atingir.

7 Para onde me irei do teu espírito? Ou para onde fugirei da tua presença?

8 Se eu subir aos céus, lá tu estás; Se eu fizer a minha cama no Cheol, eis que estás ali;

9 Se eu tomar as asas da alva, E habitar nas extremidades do mar;

10 Ainda lá me guiará a tua mão, E me susterá a tua destra.

11 Se eu disser: Certamente as trevas me encobrirão, E a luz ao redor de mim se tornará noite;

12 Até as trevas não são demasiado escuras para ti, Mas a noite resplandece como o dia: Para ti tanto fazem as trevas como a luz.

13 Pois tu formaste os meus rins, Entrelaçaste-me no ventre de minha mãe.

14 Graças te darei, pois sou assombrosa e maravilhosamente feito: Maravilhosas são as tuas obras; E a minha alma o sabe muito bem.

15 Não te era oculta a minha forma, Quando fui feito às ocultas, E primorosamente tecido nas profundezas da terra.

16 Os teus olhos viram a minha substância, ainda informe; E no teu livro foram escritos os dias, Todos os dias que foram ordenados, Quando nenhum deles ainda existia.

17 Para mim, quão preciosos são os teus pensamentos, ó Jeová! Quão grande é a soma deles!

18 Se eu os contasse, são eles mais numerosos do que a areia: Quando acordo, ainda estou contigo.

19 Oxalá que tirasses a vida ao perverso, ó Deus; Apartai-vos de mim, homens sanguinários.

20 Eles se rebelam malvadamente contra ti, E os teus inimigos tomam em vão o teu nome.

21 Não aborreço eu, Jeová, os que te aborrecem? Não abomino eu os que se levantam contra ti?

22 Aborreço-os com ódio completo; Eles se tornaram os meus inimigos.

23 Sonda-me, ó Deus, e conhece o meu coração; Prova-me, e conhece os meus pensamentos;

24 Vê se em mim há algum caminho de perversidade, E guia-me pelo caminho eterno.