Atos 21

1 When we had departed from them and had set sail, we came with a straight course to Cos, and the next day to Rhodes, and from there to Patara. 2 Having found a ship crossing over to Phoenicia, we went aboard and set sail. 3 When we had come in sight of Cyprus, leaving it on the left hand, we sailed to Syria and landed at Tyre, for the ship was there to unload her cargo. 4 Having found disciples, we stayed there seven days. These said to Paul through the Spirit that he should not go up to Jerusalem. 5 When those days were over, we departed and went on our journey. They all, with wives and children, brought us on our way until we were out of the city. Kneeling down on the beach, we prayed. 6 After saying goodbye to each other, we went on board the ship, and they returned home again.

7 When we had finished the voyage from Tyre, we arrived at Ptolemais. We greeted the brothers and stayed with them one day. 8 On the next day, we who were Paul’s companions departed and came to Caesarea.

We entered into the house of Philip the evangelist, who was one of the seven, and stayed with him. 9 Now this man had four virgin daughters who prophesied. 10 As we stayed there some days, a certain prophet named Agabus came down from Judea. 11 Coming to us and taking Paul’s belt, he bound his own feet and hands, and said, "The Holy Spirit says: ‘So the Jews at Jerusalem will bind the man who owns this belt, and will deliver him into the hands of the Gentiles.’"

12 When we heard these things, both we and the people of that place begged him not to go up to Jerusalem. 13 Then Paul answered, "What are you doing, weeping and breaking my heart? For I am ready not only to be bound, but also to die at Jerusalem for the name of the Lord Jesus."

14 When he would not be persuaded, we ceased, saying, "The Lord’s will be done."

15 After these days we took up our baggage and went up to Jerusalem. 16 Some of the disciples from Caesarea also went with us, bringing one Mnason of Cyprus, an early disciple, with whom we would stay.

17 When we had come to Jerusalem, the brothers received us gladly. 18 The day following, Paul went in with us to James; and all the elders were present. 19 When he had greeted them, he reported one by one the things which God had worked among the Gentiles through his ministry. 20 They, when they heard it, glorified God. They said to him, "You see, brother, how many thousands there are among the Jews of those who have believed, and they are all zealous for the law. 21 They have been informed about you, that you teach all the Jews who are among the Gentiles to forsake Moses, telling them not to circumcise their children and not to walk after the customs. 22 What then? The assembly must certainly meet, for they will hear that you have come. 23 Therefore do what we tell you. We have four men who have taken a vow. 24 Take them and purify yourself with them, and pay their expenses for them, that they may shave their heads. Then all will know that there is no truth in the things that they have been informed about you, but that you yourself also walk keeping the law. 25 But concerning the Gentiles who believe, we have written our decision that they should observe no such thing, except that they should keep themselves from food offered to idols, from blood, from strangled things, and from sexual immorality."

26 Then Paul took the men, and the next day purified himself and went with them into the temple, declaring the fulfillment of the days of purification, until the offering was offered for every one of them. 27 When the seven days were almost completed, the Jews from Asia, when they saw him in the temple, stirred up all the multitude and laid hands on him, 28 crying out, "Men of Israel, help! This is the man who teaches all men everywhere against the people, and the law, and this place. Moreover, he also brought Greeks into the temple and has defiled this holy place!" 29 For they had seen Trophimus the Ephesian with him in the city, and they supposed that Paul had brought him into the temple.

30 All the city was moved and the people ran together. They seized Paul and dragged him out of the temple. Immediately the doors were shut. 31 As they were trying to kill him, news came up to the commanding officer of the regiment that all Jerusalem was in an uproar. 32 Immediately he took soldiers and centurions and ran down to them. They, when they saw the chief captain and the soldiers, stopped beating Paul. 33 Then the commanding officer came near, arrested him, commanded him to be bound with two chains, and inquired who he was and what he had done. 34 Some shouted one thing and some another, among the crowd. When he couldn’t find out the truth because of the noise, he commanded him to be brought into the barracks.

35 When he came to the stairs, he was carried by the soldiers because of the violence of the crowd; 36 for the multitude of the people followed after, crying out, "Away with him!" 37 As Paul was about to be brought into the barracks, he asked the commanding officer, "May I speak to you?"

He said, "Do you know Greek? 38 Aren’t you then the Egyptian who before these days stirred up to sedition and led out into the wilderness the four thousand men of the Assassins?"

39 But Paul said, "I am a Jew from Tarsus in Cilicia, a citizen of no insignificant city. I beg you, allow me to speak to the people."

40 When he had given him permission, Paul, standing on the stairs, beckoned with his hand to the people. When there was a great silence, he spoke to them in the Hebrew language, saying,

Resan till Jerusalem

1 När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara. 2 Där fann vi ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. 3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. 5 *Apg 20:36. Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. 6 Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.

7 Efter Tyrus kom vi till Ptolemais*21:7PtolemaisSamma hamnstad som det nuvarande Akko i nordvästra Israel. där sjöresan tog slut. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. 8 *Apg 6:5, Ef 4:11. Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus*21:8evangelisten FilippusEnligt Papias var Filippus och hans döttrar senare verksamma i Hierapolis nära Laodicea., som var en av de sju*21:8de sjuförsamlingstjänarna (6:5)., och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.

10 *Apg 11:28. När vi hade varit där i flera dagar kom en profet som hette Agabus ner från Judeen. 11 *Apg 20:22f. Han kom fram till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer." 12 *Matt 16:22. När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem. 13 Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." 14 *1 Sam 3:18, Luk 22:42. När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."

15 Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och påbörjade resan upp till Jerusalem. 16 Några av lärjungarna från Caesarea följde också med, och de tog oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge*21:16en gammal lärjungeAnnan översättning: "en av lärjungarna från den första tiden". som vi skulle vara gäster hos.

Paulus anländer till Jerusalem

17 Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje. 18 *Apg 15:13. Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob*21:18Jakob var respekterad som ledare i Jerusalem tills han stenades år 62 e Kr (möjligen 69 e Kr)., och dit kom också alla de äldste. 19 *Apg 14:27, 15:4. Han hälsade på dem och berättade i detalj om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans arbete. 20 *Apg 15:1. När de hörde det, prisade de Gud.

Sedan sade de till honom: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals bland judarna som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. 21 *Apg 6:14, 15:1, 16:3. Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22 Vad gör vi nu? De får säkert höra att du har kommit.

23 *4 Mos 6:2f, Apg 18:18. Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte*21:23ett löfteEtt nasirlöfte (se not till 18:18). Nasiren vigde sig för en tid åt Gud och lät håret växa. Vid nasirtidens slut rakade man huvudet och frambar offer, två lamm och en bagge (4 Mos 6:14) som Paulus nu skulle betala (vers 24).. 24 Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv står fast vid lagen och håller den. 25 *Apg 15:19f. Men när det gäller hedningar som kommit till tro, har vi skrivit och bestämt att de ska hålla sig borta från kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral."

26 *Apg 24:18. Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem. Sedan gick han in i templet och meddelade när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.

Paulus fängslas

27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 *5 Mos 23:3, Hes 44:7, Apg 6:13. och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet*21:28tagit in greker i templetDetta var belagt med dödsstraff, enligt inskriptioner i templet som bevarats till idag (jfr not till Ef 2:14). och orenat denna heliga plats!" 29 *Apg 20:4. De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.

31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.

33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor*21:33med dubbla bojorTroligen runt händer och fötter (jfr 21:11).. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 *Apg 19:32. Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen*21:34fästningenAntoniaborgen, som låg vid nordvästra hörnet av tempelplatsen.. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 *Luk 23:18, Apg 22:22. för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"

37 Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38 Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen*21:38egyptiern … de fyratusen knivmännenJosefus berättar om en egyptisk falsk profet som vid den tiden hade samlat stora skaror på Olivberget. När ståthållaren Felix soldater krossade upproret kom egyptiern undan, men de så kallade knivmännen eller sikarierna (av lat. sica, kniv) fortsatte att sprida skräck genom ständiga lönnmord. ut i öknen?" 39 Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."

40 Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade: