2 Samuel 18

押沙龙战败

1 大卫数点了跟随他的人，亦立千夫长、百夫长率领他们。2 大卫派遣众人出战：三分之一在约押手下，三分之一在约押的兄弟、洗鲁雅的儿子亚比筛手下，三分之一在迦特人以太手下。大卫对众人说："我也必与你们一同出战。"3 众人却说："你不可以出战。因为如果我们逃跑，他们不会把我们放在心上，即使我们死了一半，他们也不会把我们放在心上。因为你一个人抵得上我们一万人；所以你最好还是留在城里，随时支援我们。"4 王对他们说："你们看怎么好，我就怎样作吧！"于是王站在城门旁边，众人组成百人一队或千人一队出发了。5 王吩咐约押、亚比筛和以太说："为我的缘故，你们要宽待那年轻人押沙龙。"王为押沙龙吩咐众将领的话，众人都听到了。

6 众人出到田野迎战以色列人；战争发生在以法莲的树林里。7 在那里，以色列人在大卫的臣仆面前被打败了；那天被杀的人很多，共有二万人。8 战事在那里蔓延到全地；那一天，树林所吞灭的比刀剑所吞灭的更多。

押沙龙惨死

9 押沙龙偶然遇上了大卫的臣仆。那时押沙龙骑着骡子，骡子从一棵大橡树茂密的树枝下经过，押沙龙的头发被橡树枝紧紧勾住，他就吊在空中，他所骑的骡子却跑开了。10 有一个人看见了，就告诉约押说："看哪！我看见押沙龙悬在一棵橡树上。"11 约押对那向他报告的人说："你既然看见了，为甚么不当场把他击杀，落在地上呢？那样，我就赏赐你一百一十四克银子和一条腰带。"12 那人回答约押："就是量十一公斤银子放在我手中，我也不敢伸手伤害王的儿子，因为我们亲耳听见王吩咐你、亚比筛和以太说：‘你们要为我的缘故，照顾那年轻人押沙龙。’13 我若是胆大妄为伤害了他的性命，甚么事情都瞒不过王的，那时你也不会维护我。"14 约押说："我不能与你这样耽误时间。"于是约押手里拿起三根短矛，趁押沙龙还悬挂在橡树上活着的时候，就刺透了他的心。15 给约押拿武器的十个年轻人围着押沙龙，攻击他，把他杀死。

16 约押吹响号角，众人就回来，不再追赶以色列人；因为约押拦阻众人继续追赶。17 他们把押沙龙的尸体抬起来，丢在树林中的一个大坑里，又在上面堆起一大堆石头。以色列众人都逃跑，各回自己的家去了。18 押沙龙生前曾在王谷为自己立了一根石柱，因为他想："我没有儿子记念我的名字。"他就以自己的名字称那石柱。因此人称那石柱为押沙龙柱，直到今日。

二人向大卫报信

19 撒督的儿子亚希玛斯说："让我跑去，把这好消息向王报告，就是耶和华已经把他从仇敌的手中拯救出来了。"20 约押对他说："你今天不可去报消息，改天才可以去报。你今天不可去报消息，因为王的儿子死了。"21 于是约押对一个古实人说："你去把你所看见的告诉王吧！"那古实人叩拜了约押，就跑去了。22 撒督的儿子亚希玛斯又对约押说："不管怎样，请让我也跟着那古实人跑去。"约押说："你为甚么要跑去呢？我儿，你是不会得到报消息的赏赐的。"23 "不管怎样，请让我跑去！"于是约押对他说："你跑去吧！"亚希玛斯就沿着约旦河大道跑去，赶过了那古实人。

24 那时，大卫正坐在内外城门中间的地方。守望的人上到城楼的平顶上，举目观看，见有一个人独自跑来。25 守望的人就喊叫，把这事告诉王；王说："他若是单独一人，必是来报好消息的。"那人越走越近了。26 后来，守望的人又看见另一个人跑来，就对守城门的人喊叫，说："看哪！又有一个人独自跑来！"王说："这也必是来报好消息的。"27 守望的人说："我看前头那人的跑法好象撒督的儿子亚希玛斯的跑法一样。"王说："他是个好人，必是带好消息来的。"

28 亚希玛斯向王呼叫，说："平安！"就脸伏于地，叩拜王，说："耶和华你的　神是应当称颂的，因为他已经把举手攻击我主我王的人交给你了！"29 王问："那年轻人押沙龙平安不平安？"亚希玛斯回答："约押差派王的仆人，就是你的仆人我来的时候，我看见有大动乱，却不知道是甚么事。"30 王说："你退到一旁，站在那里！"他就退到一旁，站在那里。

大卫闻报大大哀恸

31 那古实人也到了。他说："有好消息报给我主我王；今天耶和华已经救你脱离那些起来攻击你的人的手了！"32 王问古实人："那年轻人押沙龙平安吗？"古实人回答："愿我主我王的仇敌和一切来攻击你、伤害你的人，都像那年轻人一样。"33 王悲恸得全身发抖，就上城楼去哀哭。他一面走一面这样说："我儿押沙龙啊！我儿，我儿押沙龙啊！但愿我替你死。押沙龙啊！我儿，我儿啊！"*本节在《马索拉文本》为19:1

Absaloms död

1 David mönstrade sitt folk och satte befälhavare över dem, några över tusen och andra över hundra. 2 Därefter sände han i väg folket: en tredjedel under Joabs befäl, en tredjedel under Abishajs, Serujas sons, Joabs brors, befäl och en tredjedel under gatiten Ittajs befäl. Kungen sade till folket: "Jag själv vill också dra ut med er." 3 *2 Sam 21:17. Men folket sade: "Du får inte gå med, för om vi måste fly bryr de sig inte om oss, och även om hälften av oss stupar bryr sig ingen om det. Men du är lika mycket värd som tiotusen av oss. Därför är det bättre om du är redo att komma och hjälpa oss från staden." 4 Då sade kungen till dem: "Jag gör som ni anser vara bäst." Kungen ställde sig vid sidan av porten medan allt folket drog ut i avdelningar på hundra och tusen. 5 Men kungen befallde Joab, Abishaj och Ittaj och sade: "För min skull, var försiktiga med min pojke Absalom." Allt folket hörde hur kungen gav denna befallning om Absalom till alla befälhavarna.

6 Så drog trupperna ut på fältet för att möta israeliterna, och det blev strid i Efraims skog. 7 Där blev Israels folk slaget av Davids tjänare. Det blev ett stort manfall, tjugotusen man stupade där den dagen. 8 Striden bredde ut sig över hela trakten, och skogen slukade fler bland folket den dagen än svärdet.

9 *2 Sam 14:26. Och Absalom stötte på några av Davids tjänare där han red på sin mulåsna. När mulåsnan kom in under en stor terebint med täta grenar fastnade hans huvud i terebinten, och han blev hängande mellan himmel och jord medan mulåsnan under honom rusade vidare. 10 En man såg det och berättade det för Joab och sade: "Jag såg Absalom hänga där borta i en terebint." 11 Då sade Joab till mannen som berättade det för honom: "Du såg honom! Varför slog du honom inte genast till marken? Då skulle jag ha gett dig tio siklar silver*18:11tio siklar silverDrygt 100 gram, en årslön för en enkel arbetare (jfr Dom 17:10). och ett bälte." 12 Men mannen svarade Joab: "Även om jag fick väga upp tusen siklar silver i mina händer skulle jag inte lyfta min hand mot kungens son, för kungen befallde ju dig och Abishaj och Ittaj så att vi hörde det: Var rädda om min pojke Absalom. 13 Hade jag handlat svekfullt och tagit hans liv skulle du säkert ha lämnat mig i sticket, eftersom ingenting kan döljas för kungen." 14 Joab sade: "Jag tänker inte slösa tid här med dig." Han tog tre spjut i sin hand och stötte dem i Absaloms hjärta medan han ännu var vid liv där under terebinten. 15 Och tio unga män, Joabs väpnare, omringade Absalom och högg honom till döds.

16 Sedan blåste Joab i hornet, och folket slutade förfölja Israel eftersom Joab höll tillbaka sina trupper. 17 *Jos 7:26, 8:29, 2 Sam 19:8. De tog Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen och staplade upp ett mycket stort stenröse*18:17stenröseBegravning för framstående fiende (Jos 7:26, 8:29). över honom. Och hela Israel flydde, var och en till sitt tält.

18 *1 Mos 14:17, 2 Sam 14:27. Medan Absalom ännu levde hade han låtit resa åt sig en minnessten*18:18minnesstenKungadalen är troligen Kidrondalen (jfr 1 Mos 14:17). Där står idag ett monument som felaktigt kallas "Absaloms pelare" (eftersom det är rest mycket senare). som står i Kungadalen, för han tänkte: "Jag har ingen son*18:18ingen sonAbsalom fick tre söner (14:27). Kanske var de vid det laget döda. som kan bevara minnet av mitt namn." Han hade uppkallat stenen efter sitt namn, och den heter än i dag Absaloms minnessten.

David sörjer Absaloms död

19 Ahimaas, Sadoks son, sade: "Låt mig springa och ge kungen glädjebudet att Herren har dömt honom fri från hans fienders hand." 20 Men Joab sade till honom: "I dag blir du ingen glädjebudbärare. En annan dag kan du komma med goda nyheter, men i dag bär du inga goda nyheter eftersom kungens son är död." 21 Därefter sade Joab till en nubier: "Gå och berätta för kungen vad du har sett." Nubiern föll ner för Joab och sprang sedan i väg.

22 Men Ahimaas, Sadoks son, sade än en gång till Joab: "Vad som än händer, låt mig också springa i väg efter nubiern." Joab sade: "Varför vill du springa, min son? Det är ju inget glädjebud som ger någon lön." 23 Han svarade: "Vad som än händer vill jag springa." Då sade Joab till honom: "Spring då." Och Ahimaas rusade i väg över Jordanslätten och hann förbi nubiern.

24 Under tiden satt David inne i porten. Och väktaren gick upp på porttaket vid muren. Då lyfte han blicken och fick syn på en man som kom springande ensam. 25 Väktaren ropade för att meddela kungen, och kungen sade: "Är han ensam så har han ett glädjebud". Och han kom allt närmare. 26 Därefter fick väktaren se en annan man komma springande, och väktaren ropade till portvakten: "Se! En man till kommer springande ensam." Kungen sade: "Han kommer också med glädjebud." 27 Väktaren sade: "Efter sättet att springa verkar den förste vara Ahimaas, Sadoks son". Då sade kungen: "Det är en god man, han kommer nog med ett gott budskap."

28 Ahimaas ropade till kungen: "Allt är väl*18:28Allt är välHebr. shalóm. Annan översättning: "Frid/Fred".!" Därefter böjde han sig ner till marken på sitt ansikte inför kungen och sade: "Lovad är Herren din Gud som har utlämnat männen som lyfte sin hand mot min herre kungen!" 29 Då frågade kungen: "Är allt väl med min pojke Absalom?" Ahimaas svarade: "Jag såg att det var stor förvirring när Joab sände i väg kungens andre tjänare och mig, din tjänare, men jag vet inte vad det gällde." 30 Kungen sade: "Gå åt sidan och stå kvar här." Då gick han åt sidan och väntade.

31 Just då kom nubiern, och han sade: "Min herre och kung, ta emot ett glädjebud! Herren har i dag dömt dig fri från alla som reste sig mot dig." 32 Kungen frågade nubiern: "Är allt väl med min pojke Absalom?" Nubiern svarade: "Som det gick med den pojken, så må det gå med min herre kungens fiender och med alla som reser sig mot dig för att skada dig."

33 *2 Sam 19:4. Då blev kungen djupt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Medan han gick ropade han: "Min son Absalom! Min son, min son Absalom! Om jag bara fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!"