1 The wisdom of women buildeth their house; but folly plucketh it down with her hands.
2 He that walketh in his uprightness feareth Jehovah; but he that is perverted in his ways despiseth him.
3 In the fool's mouth is a rod of pride; but the lips of the wise shall preserve them.
4 Where no oxen are, the crib is clean; but much increase is by the strength of the ox.
5 A faithful witness will not lie; but a false witness uttereth lies.
6 A scorner seeketh wisdom, and there is none {for him}; but knowledge is easy unto the intelligent.
7 Go from the presence of a foolish man, in whom thou perceivest not the lips of knowledge.
8 The wisdom of the prudent is to discern his way; but the folly of the foolish is deceit.
9 Fools make a mock at trespass; but for the upright there is favour.
10 The heart knoweth its own bitterness, and a stranger doth not intermeddle with its joy.
11 The house of the wicked shall be overthrown; but the tent of the upright shall flourish.
12 There is a way that seemeth right unto a man, but the end thereof is the ways of death.
13 Even in laughter the heart is sorrowful, and the end of mirth is sadness.
14 The backslider in heart shall be filled with his own ways, and the good man from what is in himself.
15 The simple believeth every word; but the prudent {man} heedeth his going.
16 A wise {man} feareth and departeth from evil; but the foolish is overbearing and confident.
17 He that is soon angry dealeth foolishly, and a man of mischievous devices is hated.
18 The simple inherit folly; but the prudent are crowned with knowledge.
19 The evil bow before the good, and the wicked at the gates of the righteous {man}.
20 He that is poor is hated even of his own neighbour; but the rich hath many friends.
21 He that despiseth his neighbour sinneth; but he that is gracious to the afflicted, happy is he.
22 Do they not err that devise evil? but loving-kindness and truth are for those that devise good.
23 In all labour there is profit; but the talk of the lips {tendeth} only to want.
24 The crown of the wise is their riches; the folly of the foolish is folly.
25 A true witness delivereth souls; but deceit uttereth lies.
26 In the fear of Jehovah is strong confidence, and his children shall have a place of refuge.
27 The fear of Jehovah is a fountain of life, to turn away from the snares of death.
28 In the multitude of people is the king's glory; but in the lack of people is the ruin of a prince.
29 He that is slow to anger is of great understanding; but he that is hasty of spirit exalteth folly.
30 A sound heart is the life of the flesh; but envy the rottenness of the bones.
31 He that oppresseth the poor reproacheth his Maker; but he that honoureth Him is gracious to the needy.
32 The wicked is driven away by his evil-doing; but the righteous trusteth, {even} in his death.
33 Wisdom resteth in the heart of the intelligent {man}; but that which is in the foolish maketh itself known.
34 Righteousness exalteth a nation; but sin is a reproach to peoples.
35 The king's favour is toward a wise servant; but his wrath is {against} him that causeth shame.
1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.