1 The words of king Lemuel, the prophecy that his mother taught him:
2 What, my son? and what, O son of my womb? and what, O son of my vows?
3 Give not thy strength unto women, nor thy ways to them that destroy kings.
4 It is not for kings, Lemuel, it is not for kings to drink wine, nor for rulers {to say}, Where is the strong drink?
5 -lest they drink and forget the law, and pervert the judgment of any of the children of affliction.
6 Give strong drink unto him that is ready to perish, and wine unto the bitter of soul:
7 let him drink, and forget his poverty, and remember his misery no more.
8 Open thy mouth for the dumb, for the cause of all those that are left desolate.
9 Open thy mouth, judge righteously, and minister justice to the afflicted and needy.
10 Who can find a woman of worth? for her price is far above rubies.
11 The heart of her husband confideth in her, and he shall have no lack of spoil.
12 She doeth him good, and not evil, all the days of her life.
13 She seeketh wool and flax, and worketh willingly with her hands.
14 She is like the merchants' ships: she bringeth her food from afar;
15 And she riseth while it is yet night, and giveth meat to her household, and the day's work to her maidens.
16 She considereth a field, and acquireth it; of the fruit of her hands she planteth a vineyard.
17 She girdeth her loins with strength, and maketh strong her arms.
18 She perceiveth that her earning is good; her lamp goeth not out by night.
19 She putteth her hands to the distaff, and her hands hold the spindle.
20 She stretcheth out her hand to the afflicted, and she reacheth forth her hands to the needy.
21 She is not afraid of the snow for her household; for all her household are clothed with scarlet.
22 She maketh herself coverlets; her clothing is byssus and purple.
23 Her husband is known in the gates, when he sitteth among the elders of the land.
24 She maketh body linen and selleth it, and delivereth girdles unto the merchant.
25 Strength and dignity are her clothing, and she laugheth {at} the coming day.
26 She openeth her mouth with wisdom; and upon her tongue is the law of kindness.
27 She surveyeth the ways of her household, and eateth not the bread of idleness.
28 Her children rise up and call her blessed; her husband {also}, and he praiseth her:
29 Many daughters have done worthily, but thou excellest them all.
30 Gracefulness is deceitful and beauty is vain; a woman {that} feareth Jehovah, she shall be praised.
31 Give her of the fruit of her hands, and let her own works praise her in the gates.
1 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.