1 Wisdom hath built her house, she hath hewn out her seven pillars;
2 she hath slaughtered her cattle, she hath mingled her wine, she hath also prepared her table;
3 she hath sent forth her maidens: she crieth upon the summits of the high places of the city,
4 Whoso is simple, let him turn in hither. To him that is void of understanding, she saith,
5 Come, eat ye of my bread, and drink of the wine that I have mingled.
6 Forsake follies and live, and go in the way of intelligence.
7 He that instructeth a scorner getteth to himself shame; and he that reproveth a wicked {man} {getteth} to himself a blot.
8 Reprove not a scorner, lest he hate thee; reprove a wise {man}, and he will love thee.
9 Impart to a wise {man}, and he will become yet wiser; teach a righteous {man}, and he will increase learning.
10 The fear of Jehovah is the beginning of wisdom; and the knowledge of the Holy is intelligence.
11 For by me thy days shall be multiplied, and years of life shall be added to thee.
12 If thou art wise, thou shalt be wise for thyself; and if thou scornest, thou alone shalt bear it.
13 The foolish woman is clamorous; she is stupid, and knoweth nothing.
14 And she sitteth at the entry of her house, on a seat in the high places of the city,
15 to call passers-by who go right on their ways:
16 Whoso is simple, let him turn in hither. And to him that is void of understanding she saith,
17 Stolen waters are sweet, and the bread of secrecy is pleasant.
18 But he knoweth not that the dead are there; {that} her guests are in the depths of Sheol.
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
18 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----