1 Ein Psalm Davids, da er floh vor seinem Sohn Absalom.

2 Ach, HErr, wie ist meiner Feinde so viel, und setzen sich so viele wider mich!

3 Viele sagen von meiner Seele: Sie hat keine Hilfe bei GOtt. Sela.

4 Aber du, HErr, bist der Schild für mich, und der mich zu Ehren setzet und mein Haupt aufrichtet.

5 Ich rufe an mit meiner Stimme den HErrn, so erhöret er mich von seinem heiligen Berge. Sela.

6 Ich liege und schlafe und erwache; denn der HErr hält mich.

7 Ich fürchte mich nicht vor viel Hunderttausenden, die sich umher wider mich legen.

8 Auf HErr, und hilf mir, mein GOtt; denn du schlägst alle meine Feinde auf den Backen und zerschmetterst der GOttlosen Zähne.

9 Bei dem HErrn findet man Hilfe und deinen Segen über dein Volk. Sela.

1 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

2 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

3 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

4 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

5 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

6 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

7 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

8 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

9 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.