1 Ein Brautlied und Unterweisung der Kinder Korah von den Rosen, vorzusingen.

2 Mein Herz dichtet ein feines Lied ich will singen von einem Könige; meine Zunge ist ein Griffel eines guten Schreibers.

3 Du bist der Schönste unter den Menschenkindern; holdselig sind deine Lippen; darum segnet dich GOtt ewiglich.

4 Gürte dein Schwert an deine Seite, du Held, und schmücke dich schön!

5 Es müsse dir gelingen, in deinem Schmuck. Zeuch einher der Wahrheit zu gut, und die Elenden bei Recht zu behalten, so wird deine rechte Hand Wunder beweisen.

6 Scharf sind deine Pfeile, daß die Völker vor dir niederfallen mitten unter den Feinden des Königs.

7 dein Stuhl bleibt immer und ewig; das Zepter deines Reichs ist ein gerades Zepter.

8 Du liebest Gerechtigkeit und hassest gottlos Wesen; darum hat dich, GOtt, dein GOtt gesalbet mit Freudenöle, mehr denn deine Gesellen.

9 Deine Kleider sind eitel Myrrhen, Aloe und Kezia, wenn du aus den elfenbeinernen Palästen dahertrittst in deiner schönen Pracht.

10 In deinem Schmuck gehen der Könige Töchter; die Braut stehet zu deiner Rechten in eitel köstlichem Golde.

11 Höre, Tochter, schaue drauf und neige deine Ohren; vergiß deines Volks und deines Vaters Haus,

12 so wird der König Lust an deiner Schöne haben; denn er ist dein HErr, und sollst ihn anbeten.

13 Die Tochter Zor wird mit Geschenk da sein, die Reichen im Volk werden vor dir flehen.

14 Des Königs Tochter ist ganz herrlich inwendig; sie ist mit güldenen Stücken gekleidet.

15 Man führet sie in gestickten Kleidern zum König; und ihre Gespielen, die Jungfrauen, die ihr nachgehen, führet man zu dir.

16 Man führet sie mit Freuden und Wonne, und gehen in des Königs Palast.

17 Anstatt deiner Väter wirst du Kinder kriegen; die wirst du zu Fürsten setzen in aller Welt.

18 Ich will deines Namens gedenken von Kind zu Kindeskind; darum werden dir danken die Völker immer und ewiglich.

1 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.

2 Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.

3 Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.

4 Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.

5 Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.

6 Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.

7 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.

8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

9 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.

10 Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.

11 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,

12 och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.

13 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.

14 Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,

15 i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.

16 Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.

17 I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.

18 Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.