1 Eine Unterweisung Ethans, des Esrahiten.
2 Ich will singen von der Gnade des HErrn ewiglich und seine Wahrheit verkündigen mit meinem Munde für und für,
3 und sage also: Daß eine ewige Gnade wird aufgehen, und du wirst deine Wahrheit treulich halten im Himmel.
4 Ich habe einen Bund gemacht mit meinem Auserwählten, ich habe David, meinem Knechte, geschworen:
5 Ich will dir ewiglich Samen verschaffen und deinen Stuhl bauen für und für. Sela.
6 Und die Himmel werden, HErr, deine Wunder preisen und deine Wahrheit in der Gemeine der Heiligen.
7 Denn wer mag in den Wolken dem HErrn gleich gelten und gleich sein unter den Kindern der Götter dem HErrn?
8 GOtt ist fast mächtig in der Sammlung der Heiligen und wunderbarlich über alle, die um ihn sind.
9 HErr, GOtt, Zebaoth, wer ist wie du, ein mächtiger GOtt? Und deine Wahrheit ist um dich her.
10 Du herrschest über das ungestüme Meer; du stillest seine Wellen, wenn sie sich erheben.
11 Du schlägst Rahab zu Tode; du zerstreuest deine Feinde mit deinem starken Arm.
12 Himmel und Erde ist dein; du hast gegründet den Erdboden, und was drinnen ist.
13 Mitternacht und Mittag hast du geschaffen; Thabor und Hermon jauchzen in deinem Namen.
14 Du hast einen gewaltigen Arm; stark ist deine Hand und hoch ist deine Rechte.
15 Gerechtigkeit und Gericht ist deines Stuhls Festung; Gnade und Wahrheit sind vor deinem Angesichte.
16 Wohl dem Volk, das jauchzen kann! HErr, sie werden im Licht deines Antlitzes wandeln.
17 Sie werden über deinem Namen täglich fröhlich sein und in deiner Gerechtigkeit herrlich sein.
18 Denn du bist der Ruhm ihrer Stärke und durch deine Gnade wirst du unser Horn erhöhen.
19 Denn der HErr ist unser Schild, und der Heilige in Israel ist unser König.
20 Dazumal redetest du im Gesichte zu deinem Heiligen und sprachest: Ich habe einen Held erwecket, der helfen soll; ich habe erhöhet einen Auserwählten aus dem Volk;
21 ich habe funden meinen Knecht David, ich habe ihn gesalbet mit meinem heiligen Öle.
22 Meine Hand soll ihn erhalten, und mein Arm soll ihn stärken.
23 Die Feinde sollen ihn nicht überwältigen, und die Ungerechten sollen ihn nicht dämpfen,
24 sondern ich will seine Widersacher schlagen vor ihm her, und die ihn hassen, will ich plagen.
25 Aber meine Wahrheit und Gnade soll bei ihm sein, und sein Horn soll in meinem Namen erhaben werden.
26 Ich will seine Hand ins Meer stellen und seine Rechte in die Wasser.
27 Er wird mich nennen also: Du bist mein Vater, mein GOtt und Hort, der mir hilft.
28 Und ich will ihn zum ersten Sohn machen, allerhöchst unter den Königen auf Erden.
29 Ich will ihm ewiglich behalten meine Gnade, und mein Bund soll ihm fest bleiben.
30 Ich will ihm ewiglich Samen geben und seinen Stuhl, solange der Himmel währet, erhalten.
31 Wo aber seine Kinder mein Gesetz verlassen und in meinen Rechten nicht wandeln,
32 so sie meine Ordnungen entheiligen und meine Gebote nicht halten,
33 will ich ihre Sünde mit der Rute heimsuchen und ihre Missetat mit Plagen.
34 Aber meine Gnade will ich nicht von ihm wenden und meine Wahrheit nicht lassen fehlen.
35 Ich will meinen Bund nicht entheiligen und nicht ändern, was aus meinem Munde gegangen ist.
36 Ich habe einst geschworen bei meiner Heiligkeit: Ich will David nicht lügen.
37 Sein Same soll ewig sein und sein Stuhl vor mir wie die Sonne;
38 wie der Mond soll er ewiglich erhalten sein und gleichwie der Zeuge in den Wolken gewiß sein. Sela.
39 Aber nun verstößest du und verwirfest und zürnest mit deinem Gesalbten.
40 Du verstörest den Bund deines Knechtes und trittst seine Krone zu Boden.
41 Du zerreißest alle seine Mauern und lässest seine Festen zerbrechen.
42 Es rauben ihn alle, die vorübergehen; er ist seinen Nachbarn ein Spott worden.
43 Du erhöhest die Rechte seiner Widerwärtigen und erfreuest alle seine Feinde.
44 Auch hast du die Kraft seines Schwerts weggenommen und lässest ihn nicht siegen im Streit.
45 Du zerstörest seine Reinigkeit und wirfest seinen Stuhl zu Boden.
46 Du verkürzest die Zeit seiner Jugend und bedeckest ihn mit Hohn. Sela.
47 HErr, wie lange willst du dich so gar verbergen und deinen Grimm wie Feuer brennen lassen?
48 Gedenke, wie kurz mein Leben ist! Warum willst du alle Menschen umsonst geschaffen haben?
49 Wo ist jemand, der da lebet und den Tod nicht sehe, der seine Seele errette aus der Hölle Hand? Sela.
50 HErr, wo ist deine vorige Gnade, die du David geschworen hast in deiner Wahrheit?
51 Gedenke, HErr, an die Schmach deiner Knechte, die ich trage in meinem Schoß von so vielen Völkern allen,
52 damit dich, HErr, deine Feinde schmähen, damit sie schmähen die Fußtapfen deines Gesalbten.
53 Gelobet sei der HErr ewiglich! Amen, Amen.
1 En sång av esraiten Etan.
2 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
3 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
4 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
5 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.
6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
8 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
9 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
10 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
11 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
12 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
14 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
15 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
16 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
18 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
19 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
20 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
21 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
23 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
24 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
25 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
26 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
27 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
29 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
30 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
32 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
33 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
34 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
36 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
37 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
38 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.
39 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
40 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
42 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
43 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
44 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
45 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.
47 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
48 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
49 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.
50 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
51 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
52 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----
53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.