1 Die Unschuld Davids, davon er sang dem HErrn von wegen der Worte des Mohren, des Jeminiten.

2 Auf dich, HErr, traue ich, mein GOtt! Hilf mir von allen meinen Verfolgern und errette mich,

3 daß sie nicht wie Löwen meine Seele erhaschen und zerreißen, weil kein Erretter da ist.

4 HErr, mein GOtt, hab ich solches getan, und ist Unrecht in meinen Händen;

5 hab ich Böses vergolten denen, so friedlich mit mir lebten, oder die, so mir ohne Ursache feind waren, beschädiget,

6 so verfolge mein Feind meine Seele und ergreife sie und trete mein Leben zu Boden und lege meine Ehre in den Staub. Sela.

7 Stehe auf, HErr, in deinem Zorn, erhebe dich über den Grimm meiner Feinde und hilf mir wieder in das Amt, das du mir befohlen hast,

8 daß sich die Leute wieder zu dir sammeln; und um derselben willen komm wieder empor.

9 Der HErr ist Richter über die Leute. Richte mich, HErr, nach meiner Gerechtigkeit und Frömmigkeit.

10 Laß der GOttlosen Bosheit ein Ende werden und fördere die Gerechten; denn du, gerechter GOtt, prüfest Herzen und Nieren.

11 Mein Schild ist bei GOtt, der den frommen Herzen hilft.

12 GOtt ist ein rechter Richter und ein GOtt, der täglich dräuet.

13 Will man sich nicht bekehren, so hat er sein Schwert gewetzt und seinen Bogen gespannet und zielet,

14 und hat drauf gelegt tödlich Geschoß; seine Pfeile hat er zugerichtet zu verderben.

15 Siehe, der hat Böses im Sinn, mit Unglück ist er schwanger; er wird aber einen Fehl gebären.

16 Er hat eine Grube gegraben und ausgeführt und ist in die Grube gefallen, die er gemacht hat.

17 Sein Unglück wird auf seinen Kopf kommen und sein Frevel auf seine Scheitel fallen.

18 Ich danke dem HErrn um seiner Gerechtigkeit willen und will loben den Namen des HErrn, des Allerhöchsten.

1 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.

2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,

3 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.

4 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,

5 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,

6 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela.

7 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.

8 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.

9 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.

10 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.

11 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.

12 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.

13 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;

14 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.

15 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.

16 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.

17 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.

18 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.