Levítico 7

1 Voici la loi du sacrifice pour le délit; c’est une chose très sainte.

2 Dans le lieu où l’on égorge l’holocauste, on égorgera la victime du sacrifice pour le délit; et l’on en répandra le sang sur l’autel tout autour.

3 Puis on en offrira toute la graisse, la queue, la graisse qui couvre les entrailles,

4 Les deux rognons et la graisse qui est dessus, ce qui est sur les lombes, et la membrane qui recouvre le foie; on la détachera près des rognons.

5 Et le sacrificateur les fera fumer sur l’autel, en sacrifice fait par le feu à l’Éternel: c’est un sacrifice pour le délit.

6 Tout mâle parmi les sacrificateurs en mangera; il sera mangé dans un lieu saint; c’est une chose très sainte.

7 Il en est du sacrifice pour le délit comme du sacrifice pour le péché; ils ont une même loi; la victime appartiendra au sacrificateur qui fera expiation par son moyen.

8 Le sacrificateur qui offre l’holocauste pour quelqu’un, aura la peau de l’holocauste qu’il a offert; elle sera pour lui.

9 Et toute offrande qui sera cuite au four, et tout ce qui sera apprêté dans la poêle, et sur la plaque, appartient au sacrificateur qui l’offre; ce sera pour lui.

10 Et toute offrande arrosée d’huile, ou sèche, sera pour tous les fils d’Aaron, pour l’un comme pour l’autre.

11 Et voici la loi du sacrifice de prospérités, qu’on offrira à l’Éternel:

12 Si on l’offre pour rendre grâces, on offrira, avec le sacrifice de prospérités, des gâteaux sans levain arrosés d’huile, des galettes sans levain ointes d’huile, et de la fleur de farine mélangée en gâteaux arrosés d’huile;

13 On offrira son offrande avec des gâteaux de pain levé, avec son sacrifice d’actions de grâces et de prospérités.

14 On présentera une portion de chaque offrande, en oblation élevée à l’Éternel; elle sera pour le sacrificateur qui aura répandu le sang du sacrifice de prospérités.

15 Et la chair du sacrifice d’actions de grâces et de prospérités, sera mangée le jour qu’elle sera offerte; on n’en laissera rien jusqu’au matin.

16 Si le sacrifice d’une offrande est présenté pour un vœu ou comme offrande volontaire, le sacrifice sera mangé le jour où on l’aura offert, et le lendemain on en mangera le reste.

17 Mais ce qui restera de la chair du sacrifice, sera brûlé au feu le troisième jour.

18 Si quelqu’un mange de la chair de son sacrifice de prospérités au troisième jour, celui qui l’aura offert ne sera point agréé; il ne lui sera point imputé; ce sera une abomination, et la personne qui en aura mangé, portera son iniquité.

19 Et la chair qui aura touché quelque chose de souillé, ne sera point mangée: elle sera brûlée au feu. Quant à la chair qui se mange, quiconque sera pur en mangera.

20 Mais la personne qui mangera de la chair du sacrifice de prospérités qui appartient à l’Éternel, et qui sera souillée, cette personne sera retranchée de son peuple.

21 Et si quelqu’un touche quelque chose de souillé, souillure d’homme, ou bête immonde, ou quelque abomination immonde, et qu’il mange de la chair du sacrifice de prospérités qui appartient à l’Éternel, celui-là sera retranché de son peuple.

22 L’Éternel parla encore à Moïse, en disant:

23 Parle aux enfants d’Israël, en disant: Vous ne mangerez aucune graisse de bœuf, ni d’agneau, ni de chèvre;

24 La graisse d’une bête morte et la graisse d’une bête déchirée pourra servir à tout usage; mais vous n’en mangerez point;

25 Car quiconque mangera de la graisse des bêtes dont on offre un sacrifice fait par le feu à l’Éternel, celui qui en aura mangé, sera retranché de son peuple.

26 Et dans tous les lieux où vous habiterez vous ne mangerez point de sang, ni d’oiseaux, ni de bétail.

27 Toute personne qui mangera d’un sang quelconque, sera retranchée de son peuple.

28 L’Éternel parla encore à Moïse, en disant:

29 Parle aux enfants d’Israël, et dis-leur: Celui qui offrira à l’Éternel son sacrifice de prospérités, apportera à l’Éternel son offrande, prise de son sacrifice de prospérités.

30 Il apportera de ses propres mains ce qui doit être offert par le feu à l’Éternel; il apportera la graisse avec la poitrine, la poitrine pour l’agiter en offrande devant l’Éternel;

31 Et le sacrificateur fera fumer la graisse sur l’autel; et la poitrine sera pour Aaron et pour ses fils.

32 Vous donnerez aussi au sacrificateur, en offrande élevée, la jambe droite de vos sacrifices de prospérités.

33 Celui des fils d’Aaron qui offrira le sang et la graisse des sacrifices de prospérités, aura la jambe droite pour sa part.

34 Car je prends, sur les sacrifices de prospérités des enfants d’Israël, la poitrine qu’on agite devant moi et la jambe qu’on présente par élévation, et je les donne à Aaron le sacrificateur et à ses fils, par une ordonnance perpétuelle de la part des enfants d’Israël.

35 C’est là le droit que l’onction conférera à Aaron et à ses fils, sur les sacrifices faits par le feu à l’Éternel, au jour où on les présentera pour exercer la sacrificature à l’Éternel;

36 C’est ce que l’Éternel a commandé aux enfants d’Israël de leur donner, depuis le jour de leur onction. C’est une ordonnance perpétuelle dans tous les âges.

37 Telle est la loi de l’holocauste, de l’offrande, du sacrifice pour le péché, du sacrifice pour le délit, de l’installation, et du sacrifice de prospérités,

38 Que l’Éternel commanda à Moïse au mont Sinaï, lorsqu’il ordonna aux enfants d’Israël de présenter leurs offrandes à l’Éternel dans le désert de Sinaï.

Skuldoffret

1 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. 2 På samma plats som man slaktar brännofferdjuret ska man slakta skuldofferdjuret och man ska stänka blodet runt omkring på altaret. 3 Allt fettet ska man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, 4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man ska ta loss tillsammans med njurarna. 5 Prästen ska bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. 6 Alla av manligt kön bland prästerna ska äta det. På en helig plats ska det ätas. Det är högheligt.

7 Det som gäller för syndoffret ska också gälla för skuldoffret. Samma lag ska gälla för dem båda. Offerköttet ska tillhöra den präst som bringar försoning med det. 8 När en präst bär fram brännoffer för någon, ska huden av brännofferdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. 9 Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt ska alltid tillfalla den präst som bär fram det. 10 Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt ska alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.

Gemenskapsoffret

11 *3 Mos 3:1f. Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: 12 Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, ska han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. 13 Tillsammans med kakor av syrat bröd ska han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det tackoffer han offrar som gemenskapsoffer. 14 Av detta ska han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna ska tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. 15 Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer ska ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till nästa morgon.

16 Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer*7:16löftesofferDen som bad långt från templet kunde understryka sin bön genom att lova Gud ett offer som sedan frambars vid nästa tempelbesök (jfr t ex Jona 2:10). eller ett frivilligt offer, ska även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas nästa dag. 17 Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, ska det brännas upp i eld på tredje dagen. 18 Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. 19 Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det ska brännas upp i eld. I övrigt kan köttet ätas av var och en som är ren.

20 Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han ska utrotas ur sitt folk. 21 *3 Mos 11:1f. Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, ska han utrotas ur sitt folk.

Förbud mot att äta fett och blod

22 Herren talade till Mose. Han sade: 23 *3 Mos 3:17. Säg till Israels barn: Ni ska inte äta något fett av kor, får eller getter. 24 *3 Mos 22:8. Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni ska inte äta det, 25 för var och en som äter fettet av något djur som bärs fram som eldsoffer åt Herren ska utrotas ur sitt folk.

26 *3 Mos 3:17, 17:10f, 19:26, 5 Mos 12:16, 23f, 15:23, Apg 15:20. Och ni ska inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27 Var och en som förtär blod ska utrotas ur sitt folk.

Prästernas andel

28 Och Herren talade till Mose. Han sade: 29 Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren ska av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren.

30 Med egna händer ska han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan ska han bära fram, och bringan ska lyftas som ett lyftoffer*7:30lyftofferTroligare översättning än det traditionella "viftoffer". inför Herrens ansikte. 31 Fettet ska prästen bränna på altaret, men bringan ska tillhöra Aron och hans söner. 32 Också det högra lårstycket ska ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. 33 Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet ska ha det högra lårstycket som sin andel. 34 *2 Mos 29:27f. Av israeliternas gemenskapsoffer tar jag lyftofferbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.

35 Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36 Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.

Avslutning om offren

37 Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. 38 Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.