1 Tsophar, de Naama, prit la parole et dit:

2 C'est pour cela que mes pensées me poussent à répondre, et c'est pour cette raison que j'ai hâte de le faire:

3 J'ai entendu une leçon outrageante, mais l'esprit tire de mon intelligence une réponse.

4 Ne sais-tu pas que, de tout temps, depuis que Dieu a mis l'homme sur la terre,

5 Le triomphe du méchant est de peu de durée, et la joie de l'impie n'a qu'un moment?

6 Quand son élévation monterait jusqu'aux cieux, et quand sa tête atteindrait les nues,

7 Il périra pour toujours, comme son ordure; ceux qui le voyaient diront: Où est-il?

8 Il s'envolera comme un songe, et on ne le trouvera plus; il s'évanouira comme un rêve de la nuit.

9 L'œil qui l'a vu ne le verra plus, et son lieu ne l'apercevra plus.

10 Ses enfants feront la cour aux pauvres, et ses propres mains restitueront ses biens.

11 Ses os sont pleins de jeunesse, mais elle reposera avec lui dans la poussière.

12 Si le mal est doux à sa bouche, s'il le cache sous sa langue,

13 S'il le ménage et ne le rejette point, s'il le retient dans son palais,

14 Sa nourriture se changera dans ses entrailles, et deviendra dans son sein du fiel d'aspic.

15 Il a englouti des richesses, et il les vomira; Dieu les arrachera de son ventre.

16 Il sucera du venin d'aspic; la langue de la vipère le tuera.

17 Il ne verra plus les ruisseaux, les fleuves, les torrents de miel et de lait.

18 Il rendra le fruit de son travail, et ne l'avalera pas; il restituera à proportion de ce qu'il aura amassé, et ne s'en réjouira pas.

19 Parce qu'il a foulé, abandonné le pauvre, pillé la maison au lieu de la bâtir;

20 Parce qu'il n'a pas connu le repos dans son avidité, il ne sauvera rien de ce qu'il a tant désiré;

21 Rien n'échappait à sa voracité, c'est pourquoi son bonheur ne durera pas.

22 Au comble de l'abondance, il sera dans la gêne; les mains de tous les malheureux se jetteront sur lui.

23 Il arrivera que pour lui remplir le ventre, Dieu enverra contre lui l'ardeur de sa colère; il la fera pleuvoir sur lui et entrer dans sa chair.

24 Il fuira devant les armes de fer, l'arc d'airain le transpercera.

25 Il arrachera la flèche, et elle sortira de son corps, et le fer étincelant, de son foie; les frayeurs de la mort viendront sur lui.

26 Toutes les calamités sont réservées à ses trésors, un feu qu'on n'aura pas besoin de souffler le dévorera, et ce qui restera dans sa tente sera consumé.

27 Les cieux découvriront son iniquité, et la terre s'élèvera contre lui.

28 Le revenu de sa maison sera emporté. Tout s'écoulera au jour de la colère.

29 Telle est la part que Dieu réserve à l'homme méchant, tel est l'héritage que Dieu lui assigne.

1 Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

3 Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

4 Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

5 att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

6 Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

7 Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

8 Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

9 Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

10 Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

11 Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

12 Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

13 är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

14 så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

15 Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

16 Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

17 Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

18 Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

19 Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

20 Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

21 Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

22 Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

23 Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

24 Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

25 När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

26 Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

27 Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

28 Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

29 Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.