1 Alors Bildad, de Shuach, prit la parole, et dit:

2 Jusques à quand parleras-tu ainsi, et les paroles de ta bouche ressembleront-elles à un vent impétueux?

3 Dieu ferait-il fléchir le droit, le Tout-Puissant ferait-il fléchir la justice?

4 Si tes fils ont péché contre lui, il les a livrés à leur crime.

5 Mais toi, si tu cherches Dieu, et si tu demandes grâce au Tout-Puissant,

6 Si tu es pur et droit, il veillera certainement sur toi; il restaurera la demeure de ta justice;

7 Tes commencements auront été peu de chose, et ta fin sera très grande.

8 Interroge, en effet, les générations précédentes, et fais attention aux recherches de leurs pères;

9 Car nous sommes d'hier et nous ne savons rien; car nos jours sur la terre sont comme une ombre;

10 Mais eux, ne t'enseigneront-ils pas, ne te parleront-ils pas, ne tireront-ils pas de leur cœur ces discours:

11 Le roseau croît-il hors des marais, et le jonc pousse-t-il sans eau?

12 Il est encore en sa verdure, on ne le coupe pas, et avant toutes les herbes, il est desséché.

13 Telle est la destinée de tous ceux qui oublient Dieu: l'espérance de l'impie périra.

14 Sa confiance sera trompée, et sa sécurité deviendra une toile d'araignée;

15 Il s'appuiera sur sa maison, et elle ne tiendra pas; il s'y cramponnera, et elle ne restera pas debout.

16 Il est plein de vigueur, exposé au soleil, et ses jets poussent par-dessus son jardin;

17 Mais ses racines s'entrelacent sur des monceaux de pierres, il rencontre un sol de rochers,

18 Et si on l'enlève de sa place, celle-ci le renie et lui dit: Je ne t'ai point connu!

19 Telle est la joie qu'il a de sa conduite, et d'autres après lui s'élèveront de la poussière.

20 C'est ainsi que Dieu ne rejette pas l'homme intègre, mais il ne donne pas la main aux méchants.

21 Il remplira encore ta bouche de joie, et tes lèvres de chants d'allégresse.

22 Tes ennemis seront couverts de honte, et la tente des méchants ne sera plus!

1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

3 Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

4 Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

5 så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

6 då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

7 och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

8 Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

9 -- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

10 men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

11 »Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

12 Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

13 Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

14 Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

15 Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

16 Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

17 kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

18 Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

19 Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

20 Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

21 Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

22 De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.