1 Alors l'Éternel répondit à Job du sein de la tempête, et dit:

2 Qui est celui-ci qui obscurcit mes plans par des discours sans science?

3 Ceins donc tes reins comme un vaillant homme, je t'interrogerai, et tu m'instruiras.

4 Où étais-tu quand je jetais les fondations de la terre? Dis-le, si tu as de l'intelligence.

5 Qui en a réglé les mesures, si tu le sais, ou qui a étendu le niveau sur elle?

6 Sur quoi en a-t-on fait plonger les bases, ou qui en a posé la pierre angulaire,

7 Quand les étoiles du matin poussaient ensemble des cris de joie, et les fils de Dieu, des acclamations?

8 Et qui renferma la mer dans des portes, quand elle sortit en s'élançant du sein de la terre;

9 Quand je lui donnai la nuée pour vêtement, et l'obscurité pour langes;

10 Quand j'établis ma loi sur elle, quand je lui mis des verrous et des portes,

11 Et que je lui dis: Tu viendras jusqu'ici, et tu n'iras pas plus loin; ici s'arrêtera l'orgueil de tes flots?

12 Depuis que tu es au monde, as-tu commandé au matin, as-tu marqué à l'aurore sa place,

13 Pour qu'elle saisisse les extrémités de la terre, et que les méchants soient chassés?

14 La terre change de forme comme l'argile sous le cachet, et toutes choses se lèvent comme pour la vêtir.

15 La lumière des méchants leur est ôtée, et le bras des menaçants est rompu.

16 As-tu pénétré jusqu'aux sources de la mer, et t'es-tu promené au fond de l'abîme?

17 Les portes de la mort se sont-elles découvertes à toi? Et as-tu vu les portes de l'ombre de la mort?

18 As-tu compris l'étendue de la terre? Si tu sais tout cela, dis-le!

19 Où est le chemin du séjour de la lumière? Et les ténèbres, où est leur demeure?

20 Car tu peux les ramener à leur domaine, et tu connais les sentiers de leur maison!

21 Tu le sais; car alors tu étais né, et le nombre de tes jours est grand!

22 As-tu pénétré jusqu'aux trésors de neige? Et as-tu vu les trésors de grêle,

23 Que je réserve pour les temps de détresse, pour le jour de la bataille et du combat?

24 Par quels chemins se partage la lumière, et le vent d'orient se répand-il sur la terre?

25 Qui a donné à l'averse ses canaux, et sa voie à l'éclair des tonnerres,

26 Pour faire pleuvoir sur une terre sans habitants, sur un désert sans hommes,

27 Pour abreuver des lieux déserts et désolés, et faire germer et sortir l'herbe?

28 La pluie a-t-elle un père? Ou, qui enfante les gouttes de rosée?

29 De quel sein est sortie la glace? Et qui enfante le givre du ciel?

30 Les eaux se dissimulent, changées en pierre, et la surface de l'abîme se prend.

31 Peux-tu resserrer les liens des Pléiades, ou détacher les chaînes d'Orion?

32 Fais-tu sortir en leur temps les signes du zodiaque? Et conduis-tu la grande Ourse avec ses petits?

33 Connais-tu les lois du ciel? Ou disposes-tu de son pouvoir sur la terre?

34 Élèves-tu ta voix vers la nuée, pour que des eaux abondantes te couvrent?

35 Envoies-tu les éclairs? Partent-ils, et te disent-ils: Nous voici?

36 Qui a mis la sagesse dans les nues, qui a donné au météore l'intelligence?

37 Qui compte les nuages avec sagesse, qui incline les outres des cieux,

38 Quand la poussière se délaie et se met en fusion, et que les mottes s'agglomèrent?

1 Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

2 Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?

3 Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

4 Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.

5 Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?

6 Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,

7 medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?

8 Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,

9 när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,

10 när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,

11 och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?

12 Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,

13 där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?

14 Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;

15 då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.

16 Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?

17 Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?

18 Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.

19 Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,

20 så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?

21 Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!

22 Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem

23 -- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?

24 Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?

25 Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,

26 till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,

27 till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?

28 Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?

29 Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?

30 Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.

31 Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?

32 Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?

33 Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?

34 Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?

35 Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?

36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?

37 Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,

38 medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?