1 Crie maintenant! Y aura-t-il quelqu'un qui te réponde? Et vers lequel des saints te tourneras-tu?

2 La colère tue l'insensé, et le dépit fait mourir celui qui est destitué de sens;

3 J'ai vu l'insensé étendant ses racines, mais soudain j'ai maudit sa demeure.

4 Ses fils sont loin de tout secours, ils sont écrasés à la porte, et personne ne les délivre;

5 L'affamé dévore sa moisson; il la lui prend à travers les épines de sa haie; l'homme altéré convoite ses biens.

6 Car la souffrance ne sort pas de la poussière, et la peine ne germe pas du sol,

7 De sorte que l'homme soit né pour la peine, comme l'étincelle pour voler en haut.

8 Mais moi, j'aurais recours à Dieu, et j'adresserais ma parole à Dieu,

9 Qui fait de grandes choses qu'on ne peut sonder, de merveilleuses choses qu'on ne peut compter;

10 Qui répand la pluie sur la face de la terre, et qui envoie les eaux sur la face des champs;

11 Qui met en haut ceux qui sont abaissés, et ceux qui sont en deuil au faîte du bonheur;

12 Qui dissipe les projets des hommes rusés, et leurs mains ne viennent à bout de rien;

13 Qui prend les sages dans leurs propres ruses, et le dessein des pervers est renversé.

14 De jour, ils rencontrent les ténèbres, et, comme dans la nuit, ils tâtonnent en plein midi;

15 Et il délivre le pauvre de l'épée de leur bouche, et de la main des puissants.

16 Et il y a une espérance pour les malheureux, et la méchanceté a la bouche fermée.

17 Voici, heureux l'homme que Dieu châtie! Ne méprise donc pas la correction du Tout-Puissant.

18 Car c'est lui qui fait la plaie et la bande; il blesse et ses mains guérissent.

19 Dans six détresses, il te délivrera; et dans sept, le mal ne te touchera point.

20 En temps de famine, il te garantira de la mort, et en temps de guerre, du tranchant de l'épée.

21 Tu seras à couvert du fléau de la langue, et tu n'auras point peur de la désolation, quand elle arrivera.

22 Tu riras de la dévastation et de la famine, et tu n'auras pas peur des bêtes de la terre;

23 Car tu auras un pacte avec les pierres des champs, et les bêtes des champs seront en paix avec toi.

24 Et tu verras la prospérité dans ta tente: tu visiteras tes pâturages,

25 Et rien ne t'y manquera; et tu verras ta postérité croissante, et tes descendants pareils à l'herbe de la terre.

26 Tu entreras mûr dans le tombeau, comme une gerbe qu'on emporte en son temps.

27 Voilà, nous avons examiné la chose; elle est ainsi, écoute cela, et fais-en ton profit.

1 Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

2 Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

3 Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

4 Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

5 Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

6 Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

7 nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

8 Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

9 åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.