1 Un morceau de pain sec, avec la paix, vaut mieux qu'une maison pleine de viandes, avec des querelles.

2 Le serviteur prudent dominera sur le fils qui fait honte, et il aura part à l'héritage avec les frères.

3 Le fourneau est pour éprouver l'argent, et le creuset pour l'or; mais c'est l'Éternel qui éprouve les cœurs.

4 Le méchant est attentif à la lèvre injuste, et le menteur écoute la langue qui calomnie.

5 Celui qui se moque du pauvre, déshonore celui qui l'a fait; et celui qui se réjouit d'un malheur, ne demeurera point impuni.

6 Les enfants des enfants sont la couronne des vieillards; et les pères sont la gloire de leurs enfants.

7 La parole grave ne convient point à un insensé; combien moins la parole fausse aux principaux du peuple.

8 Le présent est comme une pierre précieuse aux yeux de ceux qui le reçoivent; de quelque côté qu'il soit tourné, il plaît.

9 Celui qui couvre les fautes, cherche l'amitié; mais celui qui en fait rapport, divise les meilleurs amis.

10 Une réprimande fait plus d'effet sur l'homme prudent, que cent coups sur l'insensé.

11 Le méchant ne cherche que des querelles; mais un messager cruel sera envoyé contre lui.

12 Mieux vaut rencontrer une ourse qui a perdu ses petits, qu'un fou dans sa folie.

13 Le mal ne quittera point la maison de celui qui rend le mal pour le bien.

14 Commencer une querelle c'est ouvrir un passage à l'eau; avant qu'on en vienne à la dispute, retire-toi.

15 Celui qui déclare juste le méchant, et celui qui déclare méchant le juste, sont tous deux en abomination à l'Éternel.

16 Que sert le prix dans la main d'un insensé pour acheter la sagesse, puisqu'il manque de sens?

17 L'intime ami aime en tout temps, et il naîtra comme un frère dans la détresse.

18 Celui-là est dépourvu de sens, qui touche dans la main, et qui se rend caution envers son prochain.

19 Celui qui aime les querelles, aime le mal; et celui qui élève trop son portail, veut qu'il croule.

20 Le cœur pervers ne trouvera point le bonheur, et la langue double tombera dans le malheur.

21 Celui qui a donné naissance à un insensé, en aura de l'ennui; et le père d'un fou ne se réjouira point.

22 Le cœur joyeux vaut un remède; mais l'esprit abattu dessèche les os.

23 Le méchant accepte le présent, pour renverser les voies de la justice.

24 La sagesse est devant l'homme prudent; mais les yeux de l'insensé vont au bout de la terre.

25 L'enfant insensé fait le chagrin de son père, et l'amertume de celle qui l'a enfanté.

26 Il n'est pas bon de condamner le juste à l'amende, ni de frapper les hommes honnêtes pour avoir fait ce qui est droit.

27 L'homme retenu dans ses paroles connaît la prudence, et celui qui est d'un esprit froid, est un homme entendu.

28 L'insensé même passe pour sage quand il se tait, et celui qui ferme ses lèvres est un homme intelligent.

1 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

2 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

3 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

4 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

5 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

6 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

7 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

8 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

9 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

10 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

11 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

12 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

13 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

14 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

15 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

16 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

17 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

18 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

19 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

20 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

21 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

22 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

23 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

24 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

25 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

26 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

27 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

28 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.