1 Proverbes de Salomon, fils de David, roi d'Israël;

2 Pour faire connaître la sagesse et l'instruction, pour faire comprendre les discours d'intelligence;

3 Pour faire recevoir une instruction de raison, de justice, de jugement, et d'équité;

4 Pour donner du discernement aux simples, de la connaissance et de la réflexion au jeune homme.

5 Le sage écoutera et deviendra plus instruit, et l'homme intelligent acquerra de la prudence,

6 Afin d'entendre les sentences et les énigmes, les paroles des sages, et leurs discours profonds.

7 La crainte de l'Éternel est le principal point de la science; mais les fous méprisent la sagesse et l'instruction.

8 Mon fils, écoute l'instruction de ton père, et n'abandonne point l'enseignement de ta mère.

9 Car ce sont des grâces assemblées autour de ta tête, et des colliers à ton cou.

10 Mon fils, si les pécheurs veulent te séduire, n'y consens pas.

11 S'ils disent: Viens avec nous, dressons des embûches pour tuer; tendons des pièges à l'innocent, sans qu'il en ait donné de sujet;

12 Engloutissons-les tout vifs comme le Sépulcre, et tout entiers comme ceux qui descendent dans la fosse;

13 Nous trouverons toutes sortes de biens précieux, nous remplirons nos maisons de butin;

14 Tu y auras ta part avec nous, il n'y aura qu'une bourse pour nous tous.

15 Mon fils, ne te mets point en chemin avec eux; détourne ton pied de leur sentier.

16 Car leurs pieds courent au mal, et ils se hâtent pour répandre le sang.

17 Or c'est en vain qu'on tend le filet devant les yeux de tout ce qui a des ailes;

18 Mais eux, ils dressent des embûches contre leur propre sang, et ils tendent des pièges à leur âme.

19 Telles sont les voies de celui qui convoite le gain déshonnête, lequel perdra l'âme de ceux qui le poursuivent.

20 La souveraine sagesse crie hautement par les rues, elle fait retentir sa voix sur les places;

21 Elle crie dans les carrefours, où on fait le plus de bruit, aux entrées des portes; elle prononce ses paroles par la ville:

22 Stupides, dit-elle, jusques à quand aimerez-vous la sottise? Jusques à quand les moqueurs prendront-ils plaisir à la moquerie, et les insensés auront-ils en haine la science?

23 Étant repris par moi, convertissez-vous. Voici, je vous communiquerai de mon esprit en abondance, je vous ferai comprendre mes paroles.

24 Puisque j'ai crié, et que vous avez refusé d'entendre; que j'ai étendu ma main, et que personne n'y a pris garde;

25 Puisque vous rejetez tous mes conseils, et que vous n'aimez pas mes réprimandes,

26 Je me rirai, moi, de votre calamité, je me moquerai quand votre effroi surviendra;

27 Quand votre effroi surviendra comme une ruine, et votre calamité comme une tempête; quand la détresse et l'angoisse viendront sur vous.

28 Alors ils crieront vers moi, mais je ne répondrai point; ils me chercheront de grand matin, mais ils ne me trouveront point;

29 Parce qu'ils ont haï la science, et qu'ils n'ont point choisi la crainte de l'Éternel.

30 Ils n'ont point pris plaisir à mon conseil; ils ont dédaigné toutes mes réprimandes.

31 Qu'ils mangent donc le fruit de leur voie, et qu'ils se rassasient de leurs conseils.

32 Car l'égarement des sots les tue, et la sécurité des insensés les perd.

33 Mais celui qui m'écoute, habitera en sûreté, et sera tranquille, sans être effrayé d'aucun mal.

1 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

2 Av dem kan man lära vishet och tukt,

3 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

4 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

5 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

6 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

7 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

8 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

10 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

11 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

12 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

13 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

14 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

15 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

16 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

17 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

18 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

19 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

20 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

21 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

22 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

23 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

24 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

25 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

26 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

27 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

28 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

29 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

30 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

31 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

32 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

33 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.