1 La sagesse ne crie-t-elle pas, et l'intelligence ne fait-elle pas entendre sa voix?

2 Elle se place au sommet des hauteurs, sur le chemin, aux carrefours.

3 Près des portes, devant la ville, à l'entrée des rues, elle s'écrie:

4 O hommes! je vous appelle, et ma voix s'adresse aux enfants des hommes.

5 Vous, stupides, apprenez le discernement; vous, insensés, devenez intelligents de cœur.

6 Écoutez, car je dirai des choses importantes, et j'ouvrirai mes lèvres pour enseigner ce qui est droit.

7 Car ma bouche dit la vérité, et mes lèvres ont en horreur le mensonge.

8 Toutes les paroles de ma bouche sont selon la justice; il n'y a rien en elles de faux ni de trompeur.

9 Toutes sont claires pour l'homme intelligent, et droites pour ceux qui ont trouvé la science.

10 Recherchez mon instruction, plus que de l'argent; et la science, plus que de l'or choisi.

11 Car la sagesse est meilleure que les perles, et tout ce qu'on pourrait souhaiter ne la vaut pas.

12 Moi, la sagesse, j'habite avec le discernement, et je possède la science des sages pensées.

13 La crainte de l'Éternel, c'est la haine du mal; je hais l'orgueil et l'arrogance, la voie du mal et la bouche perverse.

14 C'est à moi qu'appartient le conseil et l'habileté; je suis la prudence; la force est à moi.

15 Par moi les rois règnent, et les princes ordonnent ce qui est juste.

16 Par moi dominent les puissants et les grands, et tous les juges de la terre.

17 J'aime ceux qui m'aiment; et ceux qui me cherchent me trouvent.

18 Avec moi sont les richesses et la gloire, les biens durables et la justice.

19 Mon fruit est meilleur que l'or fin, même que l'or raffiné, et ce que je rapporte est meilleur que l'argent le plus pur.

20 Je fais marcher par le chemin de la justice, et par le milieu des sentiers de la droiture,

21 Pour donner en héritage des biens à ceux qui m'aiment, et pour remplir leurs trésors.

22 L'Éternel m'a possédée dès le commencement de ses voies, avant qu'il fît aucune de ses œuvres.

23 J'ai été établie depuis l'éternité, dès le commencement, dès l'origine de la terre.

24 J'ai été engendrée lorsqu'il n'y avait point encore d'abîmes, ni de fontaines riches en eaux.

25 J'ai été engendrée avant que les montagnes fussent assises, et avant les coteaux;

26 Avant qu'il eût fait la terre, et les campagnes, et le commencement de la poussière du monde.

27 Quand il agençait les cieux, j'y étais; quand il traçait le cercle au-dessus de l'abîme,

28 Quand il fixait les nuages en haut, quand il faisait jaillir les fontaines de l'abîme.

29 Quand il imposait à la mer sa loi, afin que ses eaux n'en franchissent pas les limites, quand il posait les fondements de la terre,

30 Alors j'étais auprès de lui son ouvrière, j'étais ses délices de tous les jours, et je me réjouissais sans cesse en sa présence.

31 Je trouvais ma joie dans le monde et sur la terre, et mon bonheur parmi les enfants des hommes.

32 Maintenant donc, mes enfants, écoutez-moi. Heureux ceux qui garderont mes voies!

33 Écoutez l'instruction, pour devenir sages, et ne la rejetez point.

34 Heureux l'homme qui m'écoute, qui veille à mes portes chaque jour, et qui garde les poteaux de l'entrée de ma maison!

35 Car celui qui me trouve, trouve la vie, et obtient la faveur de l'Éternel;

36 Mais celui qui m'offense fait tort à son âme. Tous ceux qui me haïssent, aiment la mort.

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv;

37 alla de som hata mig, de älska döden.