1 Le pauvre qui marche dans son intégrité, vaut mieux que celui qui parle avec perversité et qui est insensé.

2 Une âme sans prudence n'est pas un bien, et celui qui se précipite dans ses démarches, s'égare.

3 C'est la folie de l'homme qui renverse ses voies; et c'est contre l'Éternel que son cœur murmure.

4 Les richesses amènent beaucoup d'amis; mais le pauvre est délaissé, même de son ami.

5 Le faux témoin ne demeurera point impuni, et celui qui profère des mensonges, n'échappera point.

6 Plusieurs flattent celui qui est généreux, et chacun est ami de l'homme qui donne.

7 Tous les frères du pauvre le haïssent; combien plus ses amis se retireront-ils de lui! Il les presse de ses paroles: ils ne sont plus là!

8 Celui qui acquiert du sens, aime son âme, et celui qui conserve la prudence, trouvera le bien.

9 Le faux témoin ne demeurera point impuni, et celui qui profère des mensonges, périra.

10 Il ne sied pas à un insensé de vivre dans les délices; combien moins à un esclave de dominer sur les grands!

11 L'homme prudent retient sa colère; et son honneur, c'est d'oublier les offenses.

12 L'indignation du roi est comme le rugissement d'un jeune lion; mais sa faveur est comme la rosée sur l'herbe.

13 Un enfant insensé est un grand malheur pour son père; et les querelles d'une femme sont une gouttière continuelle.

14 Une maison et des richesses sont l'héritage venu des pères; mais une femme prudente est un don de l'Éternel.

15 La paresse produit l'assoupissement, et l'âme paresseuse aura faim.

16 Celui qui garde le commandement, garde son âme; mais celui qui ne veille pas sur ses voies, mourra.

17 Celui qui a pitié du pauvre, prête à l'Éternel, et il lui rendra son bienfait.

18 Châtie ton enfant pendant qu'il y a de l'espérance, mais ne va pas jusques à le faire mourir.

19 Celui qui se laisse emporter par la colère, en portera la peine; et si on l'en exempte, il faudra y revenir.

20 Écoute le conseil et reçois l'instruction, afin que tu sois sage jusques à la fin de tes jours.

21 Il y a des pensées en grand nombre dans le cœur de l'homme; mais le conseil de l'Éternel est immuable.

22 Ce qui fait la valeur de l'homme, c'est sa miséricorde; car le pauvre vaut mieux que le menteur.

23 La crainte de l'Éternel conduit à la vie; et celui qui l'a sera rassasié, et passera la nuit sans être visité d'aucun mal.

24 Le paresseux plonge sa main dans le plat; et il ne la ramène pas à sa bouche.

25 Si tu bats le moqueur, le simple en deviendra avisé; et si tu reprends un homme intelligent, il entendra ce qu'il faut savoir.

26 L'enfant qui fait honte et dont on rougit, ruine son père et fait fuir sa mère.

27 Garde-toi, mon fils, d'écouter les conseils qui pourraient te détourner des paroles de la sagesse.

28 Un témoin pervers se moque de la justice, et la bouche des méchants se repaît d'iniquité.

29 Les jugements sont préparés pour les moqueurs, et les coups pour le dos des insensés.

1 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.