1 Mon fils, sois attentif à ma sagesse, incline ton oreille à ma prudence;

2 Afin que tu conserves la réflexion, et que tes lèvres gardent la connaissance.

3 Car les lèvres de l'étrangère distillent le miel, et son palais est plus doux que l'huile.

4 Mais ce qui en provient est amer comme de l'absinthe, et perçant comme une épée à deux tranchants.

5 Ses pieds conduisent à la mort; ses démarches aboutissent au Sépulcre.

6 Elle ne considère pas le chemin de la vie; ses voies s'égarent, elle ne sait où.

7 Maintenant donc, mes enfants, écoutez-moi; et ne vous détournez point des paroles de ma bouche.

8 Éloigne ton chemin d'elle, et n'approche point de l'entrée de sa maison;

9 De peur que tu ne donnes ton honneur à d'autres, et tes années à un homme cruel;

10 De peur que les étrangers ne se rassasient de ta fortune, et que ce que tu auras acquis par ton travail ne passe dans une maison étrangère;

11 Et que tu ne rugisses quand tu seras près de ta fin, quand ta chair et ton corps seront consumés,

12 Et que tu ne dises: Comment ai-je haï l'instruction, et comment mon cœur a-t-il dédaigné les réprimandes?

13 Comment n'ai-je point obéi à la voix de ceux qui m'instruisaient, et n'ai-je point incliné mon oreille vers ceux qui m'enseignaient?

14 Peu s'en est fallu que je n'aie été plongé dans tous les maux, au milieu du peuple et de l'assemblée.

15 Bois des eaux de ta citerne, et des ruisseaux de ton puits.

16 Tes fontaines doivent-elles se répandre dehors, et tes ruisseaux d'eau sur les places publiques?

17 Qu'ils soient à toi seul, et non aux étrangers avec toi.

18 Que ta source soit bénie; et réjouis-toi de la femme de ta jeunesse,

19 Comme d'une biche aimable et d'une chèvre gracieuse; que ses caresses te réjouissent en tout temps, et sois continuellement épris de son amour.

20 Et pourquoi, mon fils, t'égarerais-tu après une autre, et embrasserais-tu le sein d'une étrangère?

21 Car les voies de l'homme sont devant les yeux de l'Éternel, et il pèse toutes ses démarches.

22 Le méchant sera pris dans ses iniquités, et il sera retenu dans les cordes de son péché.

23 Il mourra, faute d'instruction, et il ira errant par la grandeur de sa folie.

1 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

2 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

3 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

4 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

5 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

6 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

7 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

8 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

9 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

10 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

11 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

12 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

13 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

14 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

15 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

16 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

17 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

18 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

19 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

20 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

21 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

22 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

23 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.