1 Ne porte point envie aux hommes méchants, et ne désire point être avec eux.
2 Car leur cœur médite la ruine et leurs lèvres parlent de nuire.
3 C'est par la sagesse que la maison sera bâtie, et c'est par l'intelligence qu'elle sera affermie.
4 Et c'est par la science que les chambres seront remplies de tous les biens précieux et agréables.
5 L'homme sage est plein de force, et l'homme intelligent devient puissant.
6 Car c'est avec la prudence qu'on fait la guerre, et la victoire dépend du nombre des conseillers.
7 La sagesse est trop élevée pour un insensé; il n'ouvrira pas la bouche aux portes.
8 Celui qui pense à faire mal, on l'appellera maître en méchanceté.
9 Un mauvais dessein est une folie, et le moqueur est en abomination aux hommes.
10 Si tu perds courage au jour de la détresse, ta force sera petite.
11 Délivre ceux qui sont traînés à la mort, et qui sont sur le point d'être tués.
12 Si tu dis: Voici, nous n'en avons rien su; celui qui pèse les cœurs ne l'entendra-t-il point? Et celui qui garde ton âme ne le saura-t-il point? Et ne rendra-t-il pas à chacun selon son œuvre?
13 Mon fils, mange le miel, car il est bon, et le rayon de miel, qui est doux à ton palais.
14 Telle sera la connaissance de la sagesse à ton âme; quand tu l'auras trouvée, il y aura une bonne issue, et ton attente ne sera point trompée.
15 Méchant, ne tends pas d'embûches contre la demeure du juste, et ne dévaste pas son habitation.
16 Car le juste tombera sept fois, et il sera relevé; mais les méchants sont précipités dans le malheur.
17 Quand ton ennemi sera tombé, ne t'en réjouis point; et quand il sera renversé, que ton cœur ne s'en égaie point;
18 De peur que l'Éternel ne le voie, et que cela ne lui déplaise, et qu'il ne détourne de lui sa colère.
19 Ne t'irrite point à cause de ceux qui font le mal; ne porte point envie aux méchants;
20 Car il n'y a pas d'issue pour celui qui fait le mal, et la lampe des méchants sera éteinte.
21 Mon fils, crains l'Éternel et le roi, et ne te mêle point avec des gens remuants.
22 Car leur ruine surviendra tout d'un coup, et qui sait le malheur qui arrivera aux uns et aux autres?
23 Voici encore ce qui vient des sages: Il n'est pas bon d'avoir égard à l'apparence des personnes dans le jugement.
24 Celui qui dit au méchant: Tu es juste, les peuples le maudiront, et les nations le détesteront.
25 Mais ceux qui le reprennent s'en trouveront bien; sur eux viendront la bénédiction et le bonheur.
26 Celui qui répond avec droiture à quelqu'un, lui donne un baiser sur les lèvres.
27 Règle ton ouvrage au-dehors, et mets ordre à ton champ; et puis tu bâtiras ta maison.
28 Ne sois point témoin contre ton prochain sans qu'il soit nécessaire: voudrais-tu séduire par tes lèvres?
29 Ne dis point: Je lui ferai comme il m'a fait; je rendrai à cet homme selon son œuvre.
30 J'ai passé près du champ d'un paresseux, et près de la vigne d'un homme dépourvu de sens;
31 Et voici, les chardons y croissaient partout; les ronces en couvraient la surface, et son mur de pierre était écroulé.
32 Quand je vis cela, j'y appliquai mes pensées; je le regardai, j'en tirai instruction.
33 Un peu dormir, un peu sommeiller, un peu croiser les mains pour se reposer,
34 Et ta pauvreté viendra comme un passant, et ta disette comme un homme armé.
1 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.
2 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.
3 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.
4 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.
5 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.
6 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.
7 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.
8 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.
9 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.
10 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.
11 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.
12 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.
13 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.
14 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.
15 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.
16 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.
17 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,
18 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.
19 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.
20 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
21 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.
22 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----
23 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.
24 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.
25 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.
26 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.
27 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.
28 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?
29 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
30 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.
31 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.
32 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.
33 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
34 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.