1 Mon fils, si tu as cautionné ton prochain, si tu as répondu pour quelqu'un,

2 Tu es enlacé par les paroles de ta bouche; tu es pris par les paroles de ta bouche.

3 Mon fils, fais promptement ceci: dégage-toi; puisque tu es tombé entre les mains de ton prochain, va, prosterne-toi, et supplie ton prochain.

4 Ne donne point de sommeil à tes yeux, ni de repos à tes paupières;

5 Dégage-toi comme le daim de la main du chasseur, et comme l'oiseau de la main de l'oiseleur.

6 Paresseux, va vers la fourmi, regarde ses voies, et deviens sage.

7 Elle n'a ni chef, ni surveillant, ni maître,

8 Elle prépare sa nourriture en été, et amasse durant la moisson de quoi manger.

9 Paresseux, jusques à quand seras-tu couché? Quand te lèveras-tu de ton sommeil?

10 Un peu dormir, un peu sommeiller, un peu croiser les mains pour se reposer;

11 Et la pauvreté viendra comme un coureur, et la disette comme un homme armé.

12 Le méchant homme, l'homme inique va avec une bouche perverse.

13 Il fait signe de ses yeux, il parle de ses pieds, il donne à entendre de ses doigts.

14 La perversité est dans son cœur, il machine du mal en tout temps, il fait naître des querelles.

15 C'est pourquoi sa ruine viendra tout d'un coup; il sera subitement brisé, il n'y aura point de guérison.

16 Il y a six choses que hait l'Éternel, même sept qui lui sont en abomination:

17 Les yeux hautains, la langue fausse, les mains qui répandent le sang innocent,

18 Le cœur qui forme de mauvais desseins, les pieds qui se hâtent pour courir au mal,

19 Le faux témoin qui prononce des mensonges, et celui qui sème des querelles entre les frères.

20 Mon fils, garde le commandement de ton père, et n'abandonne point l'enseignement de ta mère.

21 Tiens-les continuellement liés sur ton cœur, et les attache à ton cou.

22 Quand tu marcheras, ils te conduiront; quand tu te coucheras, ils te garderont; quand tu te réveilleras, ils te parleront.

23 Car le commandement est une lampe, l'enseignement est une lumière, et les corrections propres à instruire sont le chemin de la vie.

24 Pour te garder de la femme corrompue, et de la langue flatteuse d'une étrangère,

25 Ne convoite point sa beauté dans ton cœur, et ne te laisse pas prendre par ses yeux.

26 Car pour l'amour de la femme débauchée on est réduit à un morceau de pain, et la femme adultère chasse après l'âme précieuse de l'homme.

27 Quelqu'un peut-il prendre du feu dans son sein, sans que ses habits brûlent?

28 Quelqu'un marchera-t-il sur la braise, sans que ses pieds soient brûlés?

29 Il en est de même pour celui qui entre vers la femme de son prochain; quiconque la touchera ne sera point impuni.

30 On ne laisse pas impuni le voleur qui ne dérobe que pour se rassasier, quand il a faim;

31 Et s'il est surpris, il rendra sept fois autant, il donnera tout ce qu'il a dans sa maison.

32 Mais celui qui commet adultère avec une femme, est dépourvu de sens; celui qui veut se perdre fera cela.

33 Il trouvera des plaies et de l'ignominie, et son opprobre ne sera point effacé;

34 Car la jalousie du mari est une fureur, et il sera sans pitié au jour de la vengeance.

35 Il n'aura égard à aucune rançon, et n'acceptera rien, quand même tu multiplierais les présents.

1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.