Publicidade

Números 35

MRI2012

1 Und der HERR redete zu Mose in der Ebene der Moabiter, am Jordan, Jericho gegenüber, und sprach: 2 Gebiete den Kindern Israel, daß sie von ihren Erbgütern den Leviten Städte geben, wo sie wohnen mögen; dazu sollt ihr den Leviten auch die Weideplätze um die Städte hergeben; 3 damit sie in den Städten wohnen und in den Weideplätzen ihr Vieh, ihre Fahrhabe und allerlei Tiere haben können. 4 Die Weideplätze der Städte aber, die sie den Leviten geben, sollen sich von der Stadtmauer nach außen hin eintausend Ellen weit ringsum erstrecken. 5 So sollt ihr nun messen außen vor der Stadt an der Seite gegen Morgen zweitausend Ellen und an der Seite gegen Mittag zweitausend Ellen und an der Seite gegen Abend zweitausend Ellen und an der Seite gegen Mitternacht zweitausend Ellen, so daß die Stadt in der Mitte sei. 6 Das sollen ihre Weideplätze sein. Und unter den Städten, die ihr den Leviten geben werdet, sollen die sechs Freistädte sein, die ihr ihnen zu geben habt, damit der Totschläger dorthin fliehe; dazu sollt ihr ihnen noch zweiundvierzig Städte geben, 7 so daß [die Zahl] aller Städte, die ihr samt ihren Weideplätzen den Leviten gebet, achtundvierzig betrage. 8 Und betreffend die Städte, die ihr vom Erbbesitz der Kinder Israel geben werdet, sollt ihr von einem großen [Stamm] viele nehmen, und von einem kleineren wenige; ein jeder soll gemäß dem ihm zugeteilten Erbteil den Leviten von seinen Städten geben. 9 Und der HERR redete zu Mose und sprach: 10 Sage den Kindern Israel und sprich zu ihnen: Wenn ihr über den Jordan in das Land Kanaan kommt, sollt ihr Städte verordnen, 11 die euch als Freistädte dienen, daß ein Totschläger, der eine Seele aus Versehen erschlägt, dorthin fliehe. 12 Und es sollen diese Städte euch als Freistatt dienen vor dem Bluträcher, damit der Totschläger nicht sterben müsse, bis er vor der Gemeinde vor Gericht gestanden hat. 13 Und unter den Städten, die ihr geben werdet, sollen euch sechs als Freistädte dienen. 14 Drei Städte sollt ihr diesseits des Jordans geben und drei sollt ihr im Lande Kanaan geben; das sollen Freistädte sein. 15 Diese sechs Städte sollen sowohl den Kindern Israel als auch den Fremdlingen und Beisassen unter euch als Freistatt dienen, daß dahin fliehe, wer eine Seele aus Versehen erschlagen hat. 16 Schlägt er ihn mit einem eisernen Werkzeug, so daß er stirbt, so ist er ein Totschläger, und ein solcher Totschläger soll unbedingt sterben. 17 Wirft er nach ihm mit einem handlichen Stein, mit dem jemand getötet werden kann, so daß er stirbt, so ist er ein Totschläger, und ein solcher Totschläger soll unbedingt sterben. 18 Schlägt er ihn mit einem hölzernen Werkzeug, womit man jemand totschlagen kann, so daß er stirbt, so ist er ein Totschläger, und ein solcher Totschläger soll unbedingt sterben. 19 Der Bluträcher soll den Totschläger töten; wenn er ihn antrifft, so soll er ihn töten. 20 Stößt einer den andern aus Haß, oder wirft er etwas auf ihn mit Vorsatz, so daß er stirbt, 21 oder schlägt er ihn aus Feindschaft mit seiner Hand, so daß er stirbt, so soll der, welcher ihn geschlagen hat, unbedingt sterben, denn er ist ein Totschläger. Der Bluträcher soll ihn töten, wenn er ihn antrifft. 22 Wenn er ihn aber von ungefähr, nicht aus Feindschaft stößt oder irgend etwas ohne Vorsatz auf ihn wirft, 23 oder wenn er irgend einen Stein, davon man sterben kann, auf ihn wirft, so daß er stirbt, und hat es nicht gesehen und ist nicht sein Feind, hat ihm auch nicht übel gewollt, 24 so soll die Gemeinde zwischen dem, der geschlagen hat, und dem Bluträcher nach diesen Rechten entscheiden. 25 Und die Gemeinde soll den Totschläger aus der Hand des Bluträchers erretten und ihn wieder zu seiner Freistatt führen, dahin er geflohen war; und er soll daselbst bleiben, bis der Hohepriester, den man mit dem heiligen Öl gesalbt hat, stirbt. 26 Würde aber der Totschläger aus dem Gebiet seiner Freistatt, dahin er geflohen ist, 27 hinausgehen, und der Bluträcher ihn außerhalb der Marke seiner Freistatt finden und ihn totschlagen, so würde er des Blutes nicht schuldig sein; 28 denn jener sollte bis zum Tode des Hohenpriesters in seiner Freistatt geblieben sein und erst nach dem Tode des Hohenpriesters wieder zum Lande seines Erbteils kommen. 29 Diese Rechtssatzung gilt für alle eure Geschlechter an allen euren Wohnorten. 30 Wer eine Seele erschlägt, den soll man töten, nach Aussage der Zeugen; ein einziger Zeuge aber genügt nicht zur Hinrichtung eines Menschen. 31 Und ihr sollt kein Lösegeld annehmen für die Seele des Totschlägers, welcher des Todes schuldig ist, sondern er soll unbedingt sterben. 32 Ihr sollt auch kein Lösegeld von dem annehmen, der zu seiner Freistatt geflohen ist und zurückkehrt, um im Lande zu wohnen, bevor der Priester gestorben ist. 33 Entweihet das Land nicht, darin ihr wohnt! Denn das Blut entweiht das Land; und das Land kann von dem Blut, das darin vergossen worden ist, durch nichts [anderes] gesühnt werden, als durch das Blut dessen, der es vergossen hat. 34 So verunreinigt nun das Land nicht, darin ihr wohnt, und darin Ich wohne! Denn Ich, der HERR, wohne unter den Kindern Israel.

Ngā ngā Rīwaiti

1 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi i ngā mānia o Moapa, i te wāhi o Horano, ki Heriko, i mea, 2 "Whakahaua ngā tama a Īharaira kia hōmai ki ngā Rīwaiti ētahi o ō rātou kāinga ka riro nei i a rātou hei nohoanga; me hoatu anō ki ngā Rīwaiti ngā wāhi o waho o aua ā tawhio noa. 3 Ā, ko ngā hei nohoanga rātou; ko ngā wāhi hoki o waho ake ā rātou kararehe, ō rātou taonga, ā rātou kīrehe katoa.

4 "Ā, ko ngā wāhi o waho o ngā , e hoatu e koutou ki ngā Rīwaiti, kia kotahi mano ngā whatīanga i te taiepa atu anō o te , ā, haere whakawaho ā tawhio noa. 5 Me rūri anō e koutou i waho o te , i te taha ki te rāwhiti kia rua mano whatīanga, i te taha ki te tonga kia rua mano whatīanga, i te taha ki te hauāuru kia rua mano whatīanga, i te taha hoki ki te raki kia rua mano whatīanga, ā, hei waenganui te . Ko ngā wāhi tēnei rātou o waho i ngā .

6 "Ā, kia ono ngā whakaora i roto i ngā e hoatu e koutou ki ngā Rīwaiti; me hoatu hei rerenga atu te kaiwhakamate. Kia whā tekau rua hoki ngā e tāpiritia e koutou ki ēnā. 7 Ko ngā katoa e hoatu e koutou ki ngā Rīwaiti, kia whā tekau waru; ērā, me ngā wāhi o waho ake. 8 Ā, hei roto i te wāhi tūturu o ngā tama a Īharaira ngā e hoatu e koutou; kia maha i roto i ngā mea maha, kia ouou hoki i roto i ngā mea ouou, kia rite ki tōna kāinga e riro i a ia ōna e hoatu e tērā, e tērā, ki ngā Rīwaiti."

Ngā Whakaora

9 I kōrero anō a Ihowā ki a Mohi, i mea: 10 "Kōrero ki ngā tama a Īharaira, mea atu ki a rātou, E whiti koutou i Horano ki te whenua o Kanaana; 11 , ka whakarite i ētahi koutou hei whakaora, hei rerenga atu te tangata whakamate, i whakamate nei i te tangata, otiia ehara i te mea āta whakaaro. 12 Ā, ka waiho e koutou hei whakaora kei mate i te kaitakitaki; kei mate te tangata whakamate, kia anō ia ki te aroaro o te whakaminenga, kia whakawākia.

13 "Ā, kia ono ngā e waiho hei whakaora, o ngā e hoatu nei e koutou. 14 Kia toru ngā e hoatu e koutou i tēnei taha o Horano, kia toru hoki ngā e hoatu e koutou i te whenua o Kanaana; me waiho hei whakaora. 15 Hei whakaora ēnei e ono ngā tama a Īharaira, te manene, te nohonoa i roto i a koutou; hei rerenga atu ngā tāngata i mate ai tētahi, otiia ehara i te mea āta whakaaro."

He Ture ki te Kōhuru, te Mate Pokerehū

16 "Otiia, ki te patu ia i a ia ki te mea rino, ā, ka mate, he kaikōhuru ia; kia mate rawa te kaikōhuru. 17 Ki te patu anō hoki ia i a ia ki te kōhatu i whiua e ia kia mate rawa ai, ā, ka mate, he kaikōhuru ia; kia mate rawa te kaikōhuru. 18 Ki te patu rānei ia i a ia ki te mea rākau a te ringa kia mate ai, ā, ka mate, he kaikōhuru ia; kia mate rawa te kaikōhuru. 19 te kaitakitaki toto ake anō e whakamate te kaikōhuru; e whakamate ia i a ia ina tūtaki ki a ia.

20 "Ki te mea he ngākau kino tōna, ā, i ka wero ia i a ia; ki te whanga atu rānei ia, ā, ka epaina atu ia kia mate; 21 ki te mauāhara rānei ia, ā, ka patu i a ia ki tōna ringa e mate ai ia; kia mate rawa te kaipatu, he kaikōhuru ia. E whakamatea te kaikōhuru e te kaitakitaki toto, ina tūtaki ki a ia.

22 "Tēnā ia, mehemea he oho noa ake tāna wero i a ia, ā, ehara i te mea mauāhara; ki te epaina rānei ia ki tētahi mea, ā, kīhai i whanga atu; 23 ki te kōhatu rānei, ki te mea e mate ai, ā, kīhai i kitea atu, kua ū ki a ia, ā, ka mate, kāhore anō hoki ōna mauāhara ki a ia, kīhai anō hoki i rapu i te mōna; 24 kātahi ka whakarite te whakaminenga i te kaipatu, i te kaitakitaki toto; kia rite ki ēnei ritenga. 25 Ā, ka whakaorangia e te whakaminenga te kaiwhakamate i roto i te ringa o te kaitakitaki toto, me whakahoki anō ia e te whakaminenga ki tōna whakaora, i rere atu ai ia; ā, ka noho ia ki reira ā mate noa te tino tohunga i whakawahia ki te hinu tapu.

26 "Ki te puta kau atu te kaiwhakamate ki waho o te rohe o tōna whakaora i rere atu nei ia; 27 ā, ka pono ki a ia te kaitakitaki toto ki waho o te rohe o tōna whakaora, ā, ka patua te kaiwhakamate e te kaitakitaki toto, e kore e whakairia he toto ki a ia. 28 Me noho hoki ia i roto i tōna whakaora, kia mate anō te tino tohunga; ā muri iho i te matenga o te tino tohunga ka hoki te kaiwhakamate ki tōna whenua tupu.

29 ", hei tikanga whakawā ēnei koutou, i ō koutou whakatupuranga, i ō koutou nohoanga katoa.

30 "Ki te patu tētahi i te tangata, te māngai o ngā kaiwhakaatu e whakamatea ai te kaikōhuru. Kaua anō te kaiwhakaatu kotahi e whakatau ki tētahi, e mate ai.

31 "Kaua anō hoki e tangohia he utu te kaikōhuru kia ora, ki te mea he hara tōna e mate ai. Engari, kia mate rawa ia.

32 "Kaua anō e tango utu te tangata i rere ki tōna whakaora, kia hoki ai ia ki te whenua noho ai; kia mate anō te tohunga.

33 "Kia kore ai e whakapokea e koutou te whenua kei reira nei koutou; ngā toto hoki e poke ai te whenua; heoi anō hoki te mea hei pure i ngā toto i whakahekea ki te whenua, ko ngā toto o te kaiwhakaheke. 34 Kaua e whakapokea te whenua e noho ai koutou, e noho ai ahau; te mea e noho ana ahau, a Ihowā, i waenganui i ngā tama a Īharaira."

Veja também

Bíblia Online Bíblia Online

Bíblia Online • Versão: 2026-07-05_19-25-13-