Kvinnan och draken
1 Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 Jes 66:7. Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovärkar.
3 Och ett annat tecken visade sig i himlen, och se: en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 Dan 8:10. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av himlens stjärnor12:4himlens stjärnorÄnglar som faller tillsammans med Satan (jfr Upp 12:7f, Job 38:7)., och han kastade ner dem på jorden.
Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, för att sluka hennes barn så snart hon hade fött det. 5 Jes 66:7, Upp 2:27, 19:15. Och hon födde ett barn, en Son som ska styra alla folk med järnspira, och hennes barn rycktes upp till Gud och hans tron. 6 Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon får sitt uppehälle där i ettusen tvåhundrasextio dagar.
Mikael och draken
7 Dan 10:13, 21, Jud v 9. Och det blev strid i himlen: Mikael och hans änglar stred mot draken. Och draken och hans änglar stred, 8 men han var inte stark nog, och det fanns inte längre någon plats för dem i himlen. 9 1 Mos 3:1, Luk 10:18, Joh 12:31, Upp 20:2f. Och den store draken, den gamle ormen som kallas Djävul och Satan och som förleder hela världen, kastades ner på jorden och hans änglar kastades ner med honom. 10 Job 1:9f, Sak 3:1f, Luk 22:31, Upp 11:15. Och jag hörde en stark röst i himlen säga:
"Nu tillhör frälsningen
och makten och riket vår Gud
och väldet hans Smorde,
för våra bröders åklagare
är nerkastad,
han som dag och natt
anklagade dem inför vår Gud.
11 Luk 14:26, Rom 8:37, Upp 7:14. De övervann honom
genom Lammets blod
och genom sitt vittnesbörds ord,
de älskade inte sitt liv så högt
att de drog sig undan döden.
12 Jes 49:13, Upp 8:13. Jubla därför, ni himlar
och ni som bor i dem!
Men ve dig, du jord och du hav,
för djävulen har kommit ner
till er i stor vrede,
eftersom han vet
att hans tid är kort."
13 När draken såg att han var nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött Sonen. 14 Dan 7:25, 12:7. Men kvinnan fick den stora örnens båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid. 15 Ormen sprutade då vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att svepa bort henne med floden. 16 Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun.
17 Upp 14:12, 19:10. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. 18 Och han stod12:18han stodAndra handskrifter: "jag stod". på sanden vid havet.
1 Y UNA grande señal apareció en el cielo: una mujer vestida del sol, y 12.1 Cnt. 6.10.la luna debajo de sus pies, y sobre su cabeza una corona de doce estrellas.
2 Y 12.2 Is. 66.7-10. Mi. 4.10.estando preñada, clamaba con dolores de parto, y sufría tormento por parir.
3 Y fué vista otra señal en el cielo: y he aquí un grande 12.3 Sal. 91.13. Is. 27.1. cp. 13.2,4,11 y 16.13 y 20.2dragón bermejo, que tenía siete cabezas y 12.3 Dn. 7.7.diez cuernos, y en sus cabezas siete diademas.
4 Y su cola arrastraba la tercera parte de las estrellas del cielo, 12.4 Dn. 8.10.y las echó en tierra. Y el dragón se paró delante de la mujer que estaba para parir, 12.4 Mt. 2.16.a fin de devorar á su hijo cuando hubiese parido.
5 Y ella parió un hijo varón, el cual había de 12.5 cp. 2.27.regir todas las gentes con vara de hierro: y su hijo fué arrebatado para Dios y á su trono.
6 Y la mujer huyó al desierto, donde tiene lugar aparejado de Dios, para que allí la mantengan 12.6 ver. 14. cp. 11.3.mil doscientos y sesenta días.
7 Y fué hecha una grande batalla en el cielo: 12.7 Dn. 10.13.Miguel y sus ángeles lidiaban contra el 12.7 ver. 3dragón; y lidiaba el dragón y sus ángeles.
1 La mujer y el dragón.
2 Las dos bestias.
8 Y no prevalecieron, 12.8 Lc. 10.18. 2 P. 2.4.ni su lugar fué más hallado en el cielo.
9 Y 12.9 Jn. 12.31.fué lanzado fuera aquel gran dragón, 12.9 Gn. 3.1,4.la serpiente antigua, que se llama Diablo y 12.9 cp. 2.9.Satanás, 12.9 cp. 20.3-8.el cual engaña á todo el mundo; fué arrojado en tierra, y sus ángeles fueron arrojados con él.
10 Y oí una grande voz en el cielo que decía: 12.10 cp. 11.15.Ahora ha venido la salvación, y la virtud, y el reino de nuestro Dios, y el poder de su Cristo; porque el acusador de nuestros hermanos ha sido arrojado, 12.10 Job 1.9 y 2.4,5.el cual los acusaba delante de nuestro Dios día y noche.
11 Y 12.11 Jn. 16.33.ellos le han vencido por la sangre del Cordero, y por 12.11 ver. 17. cp. 1.2.la palabra de su testimonio; 12.11 Lc. 14.26. cp. 2.10y no han amado sus vidas hasta la muerte.
12 Por lo cual alegraos, cielos, y los que moráis en ellos. 12.12 cp. 8.13.¡Ay de los moradores de la tierra y del mar! porque el diablo ha descendido á vosotros, teniendo grande ira, sabiendo que tiene poco tiempo.
13 Y cuando vió el dragón que él había sido arrojado á la tierra, persiguió á 12.13 ver. 5la mujer que había parido al hijo varón.
14 Y fueron dadas á la mujer dos alas de grande águila, para que de la presencia de la serpiente volase al desierto, á su lugar, donde es mantenida 12.14 Dn. 7.25 y 12.7.por un tiempo, y tiempos, y la mitad de un tiempo.
15 Y la serpiente echó de su boca tras la mujer agua como un río, á fin de hacer que fuese arrebatada del río.
16 Y la tierra ayudó á la mujer, y la tierra abrió su boca, y sorbió el río que había echado el dragón de su boca.
17 Entonces el dragón fué airado contra la mujer; 12.17 Gn. 3.15.y se fué á hacer guerra contra los otros de la simiente de ella, 12.17 cp. 14.12.los cuales guardan los mandamientos de Dios, y tienen 12.17 1 Jn. 5.10. cp. 19.10el testimonio de Jesucristo.