Apocalipse 10

Ängeln med den lilla bokrullen

1 *Hes 1:28, Upp 1:15f, 4:3. Och jag såg en annan väldig ängel komma ner från himlen, klädd i ett moln och med regnbågen över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som eldpelare, 2 *Hes 2:9f, Upp 5:1f. och i handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden 3 *Amos 3:8. och ropade med stark röst som ett rytande lejon. Och när han hade ropat, talade de sju åskorna med sina röster. 4 *Dan 12:4, 9. När de sju åskorna hade talat skulle jag just skriva, men jag hörde en röst från himlen: "Försegla det som de sju åskorna har sagt och skriv inte ner det."

5 *1 Mos 14:22, Dan 12:7. Och ängeln som jag såg stå på havet och på jorden lyfte sin högra hand mot himlen 6 *1 Mos 22:16, Hes 6:13, Apg 4:24. och svor vid honom som lever i evigheters evighet och som har skapat himlen och det som finns i den och jorden och det som finns på den och havet och det som finns i det: "Tiden är ute. 7 *Amos 3:7, Upp 11:15. Men i de dagarna när den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin basun, då är Guds hemlighet fullbordad, så som han har förkunnat i det evangelium han gett sina tjänare profeterna."

8 Och rösten som jag hade hört från himlen talade till mig igen och sade: "Gå och ta den öppnade bokrullen ur handen på ängeln som står på havet och på jorden." 9 *Hes 2:8f, 3:1f. Jag gick då bort till ängeln och bad honom ge mig den lilla bokrullen. Han svarade mig: "Ta den och ät upp den! Den ska svida i din mage men vara söt som honung i din mun." 10 Jag tog bokrullen ur ängelns hand och åt upp den, och i min mun var den söt som honung. Men när jag hade ätit den sved det i min mage. 11 *Jer 1:10. Och man sade till mig: "Du måste profetera på nytt om många folk och länder och språk och kungar."

1 Y VI otro ángel fuerte descender del cielo, cercado de una nube, ✝10.1 Ez. 1.28. cp. 4.3y el arco celeste sobre su cabeza; y ✝10.1 Mt. 17.2. cp. 1.16su rostro era como el sol, y ✝10.1 cp. 1.15.sus pies como columnas de fuego.

2 Y tenía en su mano un librito abierto: y puso su pie derecho sobre el mar, y el izquierdo sobre la tierra;

3 Y clamó con grande voz, como cuando un león ruge: y cuando hubo clamado, siete truenos hablaron sus voces.

4 Y cuando los siete truenos hubieron hablado sus voces, yo iba á escribir, y oí una voz del cielo que me decía: ✝10.4 Dn. 12.4.Sella las cosas que los siete truenos han hablado, y no las escribas.

5 Y el ángel que vi estar sobre el mar y sobre la tierra, ✝10.5 Dn. 12.7.levantó su mano al cielo,

6 Y juró ✝10.6 cp. 4.9.por el que vive para siempre jamás, ✝10.6 cp. 4.11.que ha criado el cielo y las cosas que están en él, y la tierra y las cosas que están en ella, y el mar y las cosas que están en él, que el tiempo no será más.

7 Pero en los días de la voz del séptimo ángel, cuando él comenzare á tocar la trompeta, el misterio de Dios será consumado, como él lo anunció á sus siervos los profetas.

8 Y la voz que oí del cielo hablaba otra vez conmigo, y decía: Ve, y toma el librito abierto de la mano del ángel que está sobre el mar y sobre la tierra.

9 Y fuí al ángel, diciéndole que me diese el librito, y él me dijo: ✝10.9 Ex. 2.8 y 3.1.Toma, y trágalo; y él te hará amargar tu vientre, pero en tu boca será dulce como la miel.

10 Y tomé el librito de la mano del ángel, y lo devoré; ✝10.10 Ez. 3.3.y era dulce en mi boca como la miel; y cuando lo hube devorado, fué amargo mi vientre.

11 Y él me dice: Necesario es que otra vez profetices á muchos pueblos y gentes y lenguas y reyes.