Jesu fullmakt ifrågasätts
1 Matt 21:23f, Mark 11:27f. En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste 2 Apg 4:7. och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: 4 Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"
5 De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." 7 Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."
Liknelsen om de onda vinodlarna
9 Mark 12:1f. Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.
10 2 Krön 36:15f. När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. 12 Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
13 Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. 14 Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.
Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" 17 Jes 28:16, Apg 4:11, Rom 9:33. Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?20:17 Ps 118:22.18 Jes 8:14f, Dan 2:34. Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."
19 Matt 21:46, Luk 19:47f. De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
Skatt till kejsaren
20 Matt 22:15f, Mark 12:13f, Luk 11:53f. De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. 22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren20:22att betala skatt till kejsarenEn tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen. eller inte?"
23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig en denar20:24denarEtt litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2).. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." 25 Rom 13:7. Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.
Frågan om uppståndelsen
27 Matt 22:23f, Mark 12:18f. Sedan kom det fram några saddukeer20:27saddukeerAristokratiska präster som samarbetade med romarna och vakade över ordningen i templet (Apg 4:1f)., de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: 28 5 Mos 25:5, Matt 22:24. "Mästare! Mose gav oss föreskriften20:28Mose gav oss föreskriftenSe 5 Mos 25:5-6. att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."
34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.
37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.20:37 2 Mos 3:6.38 Rom 14:8. Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."
39 Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt20:39bra sagtDe skriftlärda fariseerna var motståndare till saddukeerna (jfr Apg 23:6f).!" 40 Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.
Vem Messias är
41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 Apg 2:34f, Hebr 1:13, 10:12f. David säger ju själv i Psaltaren:20:42f Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25).Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida 43 1 Kor 15:25.tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.20:43som en pall under dina fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).44 David kallar honom alltså Herre20:44David kallar honom alltså HerreProfeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f) trots att denne är hans ättling (Rom 1:3).. Hur kan han då vara hans son?"
Jesus varnar för de skriftlärda
45 Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: 46 Matt 23:5f, Mark 12:38f, Luk 11:43. "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."
1 Y ACONTECIÓ 20.1 Mt. 21.23-27. Mr. 11.27-33.un día, que enseñando él al pueblo en el templo, y anunciando el evangelio, llegáronse los príncipes de los sacerdotes y los escribas, con los ancianos;
2 Y le hablaron, diciendo: Dinos: ¿con qué potestad haces estas cosas? ¿ó quién es el que te ha dado esta potestad?
3 Respondiendo entonces Jesús, les dijo: Os preguntaré yo también una palabra; respondedme:
4 El bautismo de Juan, ¿era del cielo, ó de los hombres?
5 Mas ellos pensaban dentro de sí, diciendo: Si dijéremos, del cielo, dirá: ¿Por qué, pues, no le creísteis?
6 Y si dijéremos, de los hombres, todo el pueblo nos apedreará: 20.6 cp. 7.29.porque están ciertos que Juan era profeta.
7 Y respondieron que no sabían de dónde.
8 Entonces Jesús les dijo: Ni yo os digo con qué potestad hago estas cosas.
9 Y comenzó á decir al pueblo esta parábola: 20.9 Mt. 21.33-46. Mr. 12.1-12.Un hombre plantó una viña, y arrendóla á labradores, y se ausentó por mucho tiempo.
10 Y al tiempo, envió un siervo á los labradores, para que le diesen del fruto de la viña; mas los labradores le hirieron, y enviaron vacío.
11 Y volvió á enviar otro siervo; mas ellos á éste también, herido y afrentado, le enviaron vacío.
12 Y volvió á enviar al tercer siervo; mas ellos también á éste echaron herido.
13 Entonces el señor de la viña dijo: ¿Qué haré? Enviaré mi hijo amado: quizás cuando á éste vieren, tendrán respeto.
14 Mas los labradores, viéndole, pensaron entre sí, diciendo: Este es el heredero; venid, matémosle para que la heredad sea nuestra.
15 Y echáronle fuera de la viña, y le mataron. ¿Qué pues, les hará el señor de la viña?
16 Vendrá, y destruirá á estos labradores, y dará su viña á otros. Y como ellos lo oyeron, dijeron: ¡Dios nos libre!
17 Mas él mirándolos, dice: ¿Qué pues es lo que está escrito:
20.17 Sal. 118.22. La piedra que condenaron los edificadores,
Esta fué por cabeza de esquina?
18 Cualquiera que cayere sobre aquella piedra, será quebrantado; mas sobre el que la piedra cayere, le desmenuzará.
19 Y 20.19 cp. 19.47.procuraban los príncipes de los sacerdotes y los escribas echarle mano en aquella hora, porque entendieron que contra ellos había dicho esta parábola: mas temieron al pueblo.
20 Y acechándole 20.20 Mt. 22.15-33. Mr. 12.13-27.enviaron espías que se simulasen justos, para sorprenderle en palabras, para que le entregasen al principado y á la potestad del 20.20 Mt. 27.2. cp. 3.1presidente.
21 Los cuales le preguntaron, diciendo: Maestro, sabemos que dices y enseñas bien, y que no tienes respeto á persona; antes enseñas el camino de Dios con verdad.
22 ¿Nos es lícito dar tributo á César, ó no?
23 Mas él, entendiendo la astucia de ellos, les dijo: ¿Por qué me tentáis?
24 Mostradme 20.24 Mt. 18.28.la moneda. ¿De quién tiene la imagen y la inscripción? Y respondiendo dijeron: De César.
25 Entonces les dijo: Pues dad á César lo que es de César; y lo que es de Dios, á Dios.
26 Y no pudieron reprender sus palabras delante del pueblo: antes maravillados de su respuesta, callaron.
1 Los Saduceos y la resurrección.
2 La ofrenda de la viuda.
27 Y llegándose unos de los Saduceos, los cuales niegan haber resurrección, le preguntaron,
28 Diciendo: Maestro, Moisés nos escribió: 20.28 Dt. 25.5.Si el hermano de alguno muriere teniendo mujer, y muriere sin hijos, que su hermano tome la mujer, y levante simiente á su hermano.
29 Fueron, pues, siete hermanos: y el primero tomó mujer, y murió sin hijos.
30 Y la tomó el segundo, el cual también murió sin hijos.
31 Y la tomó el tercero: asimismo también todos siete: y muerieron sin dejar prole.
32 Y á la postre de todos murió también la mujer.
33 En la resurrección, pues, ¿mujer de cuál de ellos será? porque los siete la tuvieron por mujer.
34 Entonces respondiendo Jesús, les dijo: Los hijos de este siglo se casan, y son dados en casamiento:
35 Mas los que 20.35 cp. 21.36. Hch. 5.41. 2 Ts. 1.5.fueren tenidos por dignos de aquel siglo y de la resurrección de los muertos, ni se casan, ni son dados en casamiento:
36 Porque no pueden ya más morir: porque son iguales á los ángeles, y son hijos de Dios, cuando son hijos de la resurrección.
37 Y que los muertos hayan de resucitar, 20.37 Ex. 3.6.aun Moisés lo enseñó en el pasaje de la zarza, cuando llama al Señor: Dios de Abraham, y Dios de Isaac, y Dios de Jacob.
38 Porque Dios no es Dios de muertos, mas de vivos: porque 20.38 Ro. 6.10,11. Ga. 2.19.todos viven á él.
39 Y respondiéndole unos de los escribas, dijeron: Maestro, bien has dicho.
40 Y 20.40 Mt. 22.42,46. Mr. 12.34.no osaron más preguntarle algo.
41 20.41 Mt. 22.41-45. Mr. 12.35-37. Y él les dijo: ¿Cómo dicen que el Cristo es hijo de David?
42 Y el mismo David dice en el libro de los Salmos:
20.42 Sal. 110.1. Dijo el Señor á mi Señor:
Siéntate á mi diestra,
43 Entre tanto que pongo tus enemigos por estrado de tus pies.
44 Así que David le llama Señor: ¿cómo pues es su hijo?
45 Y 20.45 Mt. 23.5-7,14. Mr. 12.38-40.oyéndole todo el pueblo, dijo á sus discípulos:
46 Guardaos de los escribas, que quieren andar con ropas largas, y aman las salutaciones en las plazas, y las primeras sillas en las sinagogas, y los primeros asientos en las cenas;
47 Que devoran las casas de las viudas, poniendo por pretexto la larga oración: éstos recibirán mayor condenación.