1 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
1 Toe het Bildad, die Suhiet, geantwoord en gesê:
2 Hoe lank wil julle jaag agter woorde? Word verstandig, en daarna sal ons spreek.
3 Waarom word ons as vee gereken, is ons dom in julle oë?
4 Jy, iemand wat homself verskeur in sy toorn -- sal om jou ontwil die aarde verlate wees of 'n rots uit sy plek versit word?
5 Ja, die lig van die goddelose gaan dood, en die vlam van sy vuur bly nie flikker nie.
6 Die lig in sy tent word duisternis, en sy lamp bo hom gaan dood.
7 Sy geweldige treë word ingekort, en sy eie plan gooi hom omver.
8 Want hy raak in 'n net deur sy eie voete, en hy loop oor die vlegwerk van 'n vangkuil.
9 'n Vangnet gryp sy hakskeen, 'n strik hou hom vas.
10 'n Tou is vir hom verberg in die grond en 'n valstrik vir hom op die pad.
11 Verskrikkinge beangstig hom aan alle kante en jaag hom so ver as hy gaan.
12 Sy onheil het honger, en die ondergang staan gereed vir sy val.
13 Die eersgeborene van die dood verteer die lede van sy liggaam, hy verteer sy lede.
14 Weggeruk word hy uit sy tent, die voorwerp van sy vertroue; en dit laat hom aanstap na die koning van die verskrikkinge.
15 Daar woon in sy tent iets wat hom nie toebehoort nie; swawel word gestrooi oor sy woning.
16 Onder verdroog sy wortels, en bo verwelk sy tak.
17 Sy gedagtenis vergaan van die aarde af, en hy het geen naam op die wye veld nie.
18 Hulle stoot hom uit die lig in die duisternis, en uit die wêreld verjaag hulle hom.
19 Hy het geen kroos of nageslag onder sy volk en niemand wat oorbly in sy wonings nie.
20 Oor sy dag staan die mense van die Weste verskrik, en siddering gryp die mense van die Ooste aan.
21 Sekerlik, so gaan dit met die wonings van die kwaaddoener en so met die plek van hom wat God nie ken nie.