1 Därefter tog Job till orda och sade:

2 Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

3 Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

4 Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

5 Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

6 Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

7 Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

8 Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

9 har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

10 Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

11 Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

12 Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

13 Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

14 Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

15 Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

16 Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

17 ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.

1 Maar Job het geantwoord en gesê:

2 Nog altyd geld my geklaag as wederstrewigheid; my hand lê swaar op my gesug.

3 Ag, as ek maar geweet het waar ek Hom kon vind, maar kon kom tot by sy woning!

4 Dan sou ek die regsaak voor sy aangesig uiteensit en my mond met bewyse vul;

5 ek sou verneem die woorde wat Hy my sou antwoord, en verstaan wat Hy aan my sou sê.

6 Sou Hy met oormag teen my stry? Nee, maar Hy sou ag op my gee.

7 Dan sou daar 'n opregte met Hom staan en pleit, en ek sou vir ewig van my regter vrykom.

8 Kyk, ek gaan na die ooste, en Hy is nie daar nie; en na die weste, maar ek bemerk Hom nie.

9 As Hy in die noorde werk, aanskou ek Hom nie; buig Hy af na die suide, dan sien ek Hom nie.

10 Want Hy weet hoe my wandel is; as Hy my toets, sal ek soos goud te voorskyn kom.

11 Aan sy voetstap het my voet vasgehou; sy weg het ek bewaar sonder om uit te draai.

12 Van die gebod van sy lippe het ek nie afgewyk nie; die woorde van sy mond het ek bewaar meer as my eie wet.

13 Maar Hy bly onveranderlik Een -- wie sal Hom dan teëhou? En wat sy siel begeer, dit doen Hy.

14 Want Hy sal volbring wat oor my besluit is, en baie sulke dinge is daar by Hom.

15 Daarom is ek verskrik voor sy aangesig; as ek daarop ag gee, vrees ek vir Hom.

16 En God het my hart week gemaak, en die Almagtige het my verskrik.

17 Want ek vergaan nie vanweë die duisternis of vanweë my eie aangesig wat deur donkerheid oordek is nie.