1 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?

3 Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?

4 Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?

5 Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?

6 Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.

7 Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.

8 För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,

9 men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.

10 Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.

11 ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.

12 I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;

13 därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?

14 Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»

15 Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,

16 de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,

17 de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?

18 Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

19 De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:

20 »Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»

21 Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.

22 Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.

23 Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.

24 Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,

25 så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.

26 Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.

27 När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.

28 Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.

29 Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.

30 Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.

1 Toe het lifas, die Temaniet, geantwoord en gesê:

2 Kan 'n man aan God 'n diens bewys? Nee, aan homself bewys die verstandige 'n diens.

3 Het die Almagtige daar belang by dat jy regverdig is? Of is dit voordeel vir Hom dat jy onberispelik wandel?

4 Is dit oor jou Godsvrees dat Hy jou bestraf, dat Hy met jou na die gereg gaan?

5 Is jou boosheid nie groot en jou ongeregtighede nie sonder einde nie?

6 Want jy het pand geneem van jou broers sonder noodsaak, en die klere van die naaktes het jy uitgetrek.

7 Aan die vermoeide het jy geen water gegee om te drink nie, en aan die hongerige het jy die brood onthou.

8 Maar aan die man van geweld -- aan hom behoort die land; en die aansienlike -- hy moet daarin woon!

9 Weduwees het jy met leë hande weggestuur, en die arms van die wese is verbrysel.

10 Daarom is daar vangnette rondom jou en maak die vrees jou skielik skrik.

11 Of sien jy die duisternis nie en die oorvloed van waters wat jou bedek?

12 Is God nie hemelhoog nie? En aanskou hoe hoog die hoogste sterre staan.

13 Maar jy sê: Wat weet God? Kan Hy deur donkerheid heen strafgerig hou?

14 Wolke is 'n bedekking vir Hom, sodat Hy nie sien nie; en oor die hemelgewelf wandel Hy.

15 Wil jy die pad van die ou tyd hou, wat die kwaaddoeners bewandel het,

16 wat gegryp is voor die tyd, wie se grondslag uitgegiet is soos 'n stroom,

17 wat tot God gesê het: Bly ver van ons af! en: Wat kan die Almagtige ons aandoen?

18 En tog het Hy hulle huise gevul met wat goed is. Maar die gesindheid van die goddelose is ver van my!

19 Die regverdiges sien dit en is bly, en die onskuldige spot met hulle en sê:

20 Waarlik, ons teëstander is verdelg; en wat hulle laat oorbly het, het die vuur verteer.

21 Sluit tog vriendskap met Hom, sodat jy vrede kan hê; daardeur sal goeie dinge oor jou kom.

22 Neem tog uit sy mond onderrig aan, en lê sy woorde weg in jou hart.

23 As jy tot die Almagtige terugkeer, sal jy gebou word; as jy die onreg verwyder uit jou tent.

24 En gooi die gouderts in die stof en tussen die rotse van die spruite die goud van Ofir.

25 Dan sal die Almagtige jou gouderts wees en stawe silwer vir jou.

26 Want dan sal jy in die Almagtige jou verlustig en jou aangesig tot God ophef.

27 Jy sal tot Hom bid, en Hy sal jou verhoor; en jy sal jou geloftes betaal.

28 Besluit jy iets, dan kom dit tot stand; en oor jou weë skyn 'n lig.

29 As die afdraand loop, dan sê jy: Boontoe! En hom wat neerslagtig is, verlos Hy.

30 Hy red selfs hom wat nie onskuldig is nie: ja, hy word gered deur die reinheid van jou hande.