1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.11 Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

1 耶和华啊！ 你鉴察了我， 你认识我。（本节在《马索拉抄本》包括细字标题） 2 我坐下， 我起来， 你都知道； 你在远处就明白我的意念。 3 我行路， 我躺卧， 你都细察； 我的一切行为， 你都熟悉。 4 耶和华啊！ 我的舌头还没有发言， 你已经完全知道了。 5 你在我前后围绕着我， 你的手按在我身上。 6 这样的知识奇妙， 是我不能理解的； 高超， 是我不能达到的。 7 我到哪里去躲避你的灵？我往哪里去逃避你的面呢？ 8 如果我升到天上， 你在那里； 如果我在阴间下榻， 你也在那里。 9 如果我展开清晨的翅膀， 飞到海的极处居住， 10 就是在那里， 你的手仍必引导我， 你的右手也必扶持我。 11 如果我说： "愿黑暗遮盖我， 愿我周围的亮光变成黑夜。" 12 但对你来说， 黑暗也不算是黑暗， 黑夜必如同白昼一样发亮， 黑暗和光明， 在你看来都是一样的。 13 我的脏腑是你所造的， 在我母腹中你塑造了我。 14 我要称谢你， 因为我的受造奇妙可畏； 你的作为奇妙， 这是我深深知道的。 15 我在隐密处被造， 在地的深处被塑造， 那时， 我的形体不能向你隐藏。 16 我未成形的身体， 你的眼睛早已看见； 为我所定的日子， 我还未度过一日， 都完全记在你的册上了。 17 神啊！ 你的意念对我多么珍贵（"珍贵"或译： "深奥"）， 数目何等众多。 18 如果我数点， 它们比海沙更多； 我睡醒的时候， 仍然与你同在。 19 神啊！ 甚愿你杀戮恶人； 你们流人血的啊， 离开我去吧！ 20 他们恶意说话顶撞你， 你的仇敌妄称你的名。 21 耶和华啊！ 恨恶你的， 我怎能不恨恶他们呢？起来攻击你的， 我怎能不厌恶他们呢？ 22 我极度恨恶他们， 把他们视为我的仇敌。 23 神啊！ 求你鉴察我， 知道我的心思； 试验我， 知道我的意念。 24 看看我里面有什么恶行没有， 引导我走永恒的道路。