1 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
1 耶和华啊！ 与我相争的， 求你与他们相争； 与我作战的， 求你与他们作战。（本节在《马索拉抄本》包括细字标题）
2 求你紧握大小的盾牌， 起来帮助我。
3 拔出矛枪战斧， 迎击那些追赶我的； 求你对我说： "我是你的拯救。"
4 愿那些寻索我命的， 蒙羞受辱； 愿设计陷害我的， 退后羞愧。
5 愿他们像风前的糠秕， 有耶和华的使者驱逐他们。
6 愿他们的路又暗又滑， 有耶和华的使者追赶他们。
7 因为他们无故为我暗设网罗， 无故挖坑要陷害我的性命。
8 愿毁灭在不知不觉间临到他身上， 愿他暗设的网罗缠住自己， 愿他落在其中遭毁灭。
9 我的心必因耶和华快乐， 因他的救恩高兴。
10 我全身的骨头都要说： "耶和华啊！ 有谁像你呢？你搭救困苦的人， 脱离那些比他强盛的； 搭救困苦和穷乏的人， 脱离那些抢夺他的。"
11 强暴的见证人起来， 盘问我所不知道的事。
12 他们对我以恶报善， 使我孤苦无依。
13 至于我， 他们有病的时候， 我就穿上麻衣， 禁食刻苦己心； 我心里也不住地祷告（"我心里也不住地祷告"原文作"我的祷告都回到自己的怀中"）。
14 我往来奔走， 看他们像自己的朋友兄弟； 我哀痛屈身， 如同哀悼母亲。
15 但我跌倒的时候， 他们竟聚集一起欢庆； 我素不相识的聚集一起攻击我， 他们不住地欺凌我。
16 他们以最粗鄙的话讥笑我（本句按照《马索拉抄本》应作"他们好像筵席上狂妄的讥笑者"； 现参照《七十士译本》翻译）， 向我咬牙切齿。
17 主啊！ 你还要看多久？求你救我的性命脱离他们的残害， 救我的生命脱离少壮狮子。
18 我要在大会中称谢你， 我要在众民中赞美你。
19 求你不容那些无理与我为敌的， 向我夸耀； 不让那些无故恨我的， 向我挤眼。
20 因为他们不说和睦的话， 却计划诡诈的事， 陷害世上的安静人。
21 他们张大嘴巴攻击我， 说： "啊哈！ 啊哈！ 我们亲眼看见了。"
22 耶和华啊！ 你已经看见了， 求你不要缄默； 主啊！ 求你不要远离我。
23 我的 神， 我的主啊！ 求你激动醒起， 为我伸冤辩护。
24 耶和华我的 神啊！ 求你按着你的公义判断我， 不容他们向我夸耀。
25 不要让他们心里说： "啊哈！ 这正是我们的心愿！ "不要让他们说： "我们把他吞下去了！ "
26 愿那些喜欢我遭难的， 一同蒙羞抱愧； 愿那些对我妄自尊大的， 都披上惭愧和耻辱。
27 愿那些喜悦我冤屈昭雪的， 都欢呼快乐； 愿他们不住地说： "要尊耶和华为大， 他喜悦他的仆人平安。"
28 我的舌头要述说你的公义， 终日赞美你。