1 För sångmästaren; av David; en psalm.2 Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.3 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;4 han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.5 Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.6 Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.7 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.8 Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.9 Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»10 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.11 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.13 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.14 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.15 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.16 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»17 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»18 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.

1 我曾切切等候耶和华； 他转向我， 听了我的呼求。 2 他把我从荒芜的坑里， 从泥沼中拉上来； 他使我的脚站在磐石上， 又使我的脚步稳定。 3 他使我口唱新歌， 赞美我们的 神； 许多人看见了， 就必惧怕， 并且要倚靠耶和华。 4 那倚靠耶和华， 不转向高傲和偏向虚谎的人的， 这人是有福的。 5 耶和华我的 神啊！ 你所行的奇事， 并你向我们所怀的意念很多， 没有人可以和你相比； 如果我要述说陈明， 也多到不能胜数。 6 祭品和礼物不是你喜悦的。你开通了我的耳朵； 燔祭和赎罪祭， 不是你要求的。 7 那时我说： "看哪！ 我来了， 经卷上已经记载我的事； 8 我的 神啊！ 我乐意遵行你的旨意； 你的律法常在我的心里。" 9 我要在大会中传扬公义的福音； 我必不禁止我的嘴唇； 耶和华啊！ 这是你知道的。 10 我没有把你的公义隐藏在心里； 我已经述说了你的信实和救恩； 在大会中， 我没有隐瞒你的慈爱和诚实。 11 耶和华啊！ 求你的怜悯不要向我止息； 愿你的慈爱和诚实常常保护我。 12 因有无数的祸患围绕着我； 我的罪孽追上了我， 使我不能看见； 它们比我的头发还多， 以致我心惊胆战。 13 耶和华啊！ 求你开恩搭救我； 耶和华啊！ 求你快来帮助我。 14 愿那些寻找我， 要毁灭我命的， 一同抱愧蒙羞； 愿那些喜悦我遭害的， 退后受辱。 15 愿那些对我说： "啊哈！ 啊哈！ "的， 都因羞愧而惊惶。 16 愿所有寻求你的， 都因你欢喜快乐； 愿那些喜爱你救恩的， 常说： "要尊耶和华为大。" 17 至于我， 我是困苦贫穷的； 主仍顾念我。你是我的帮助， 我的拯救； 我的 神啊！ 求你不要耽延。