1 En sång, en psalm av David.2 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.3 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.4 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.5 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.6 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

1 Cantico di Salmo di Davide IL mio cuore è disposto, o Dio, Ed anche la mia gloria; io canterò, e salmeggerò.2 Saltero, e cetera, destati; Io mi risveglierò all’alba.3 Io ti celebrerò fra i popoli, o Signore, E ti salmeggerò fra le nazioni.4 Perciocchè la tua benignità è grande, disopra il cielo; E la tua verità aggiunge infino alle nuvole.5 Innalzati, o Dio, sopra i cieli; Ed innalzisi la tua gloria sopra tutta le terra; 6 Acciocchè i tuoi diletti sieno liberati; Salvami colla tua destra, e rispondimi.7 Iddio ha parlato per la sua santità; io trionferò, Io spartirò Sichem, e misurerò la valle di Succot.8 Mio è Galaad, mio è Manasse; Ed Efraim è la forza del mio capo; Giuda è il mio legislatore;9 Moab è la caldaia del mio lavatoio; Io getterò le mie scarpe sopra Edom; Io trionferò della Palestina con voci di allegrezza.10 Chi mi condurrà nella città della fortezza? Chi mi menerà fino in Edom?11 Non sarai desso tu, o Dio, che ci avevi scacciati, E non uscivi più fuori, o Dio, co’ nostri eserciti?12 Dacci aiuto, per uscir di distretta; Perciocchè il soccorso degli uomini è vanità.13 Coll’aiuto di Dio noi faremo prodezze; Ed egli calpesterà i nostri nemici