1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

1 PERCHÈ tumultuano le genti, E mormorano i popoli cose vane?2 I re della terra si ritrovano, Ed i principi consigliano insieme, Contro al Signore, e contro al suo Unto;3 Dicendo: Rompiamo i lor legami, E gettiam via da noi le lor funi.4 Colui che siede ne’ cieli ne riderà; Il Signore si befferà di loro.5 Allora parlerà loro nella sua ira, E li renderà smarriti nel suo cruccio acceso;6 E dirà: Pur nondimeno ho io consacrato il mio Re Sopra Sion, monte della mia santità7 Io spiegherò il decreto; Il Signore mi ha detto: Tu sei il mio figliuolo; Oggi io t’ho generato.8 Chiedimi, ed io ti darò per eredità le genti, Ed i confini della terra per tua possessione.9 Tu le fiaccherai con una verga di ferro; Tu le triterai come un testo di vasellaio10 Ora dunque, o re, siate savi; Giudici della terra, ricevete correzione.11 Servite al Signore con timore, E gioite con tremore.12 Baciate il figliuolo, che talora egli non si adiri, E che voi non periate nella vostra via, Quando l’ira sua si sarà pure un poco accesa. Beati tutti coloro che si confidano in lui