1 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,2 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.4 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.5 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.6 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.7 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.9 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;10 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

1 Mictam di Davide, da insegnare; dato al capo de’ Musici, sopra Susan-edut; intorno a ciò ch’egli diede il guasto alla Siria di Soba; e che Ioab, ritornando, sconfisse gl’Idumei nella valle del Sale; in numero di dodici mila O DIO, tu ci hai scacciati, tu ci hai dissipati, Tu ti sei adirato; e poi, tu ti sei rivolto a noi.2 Tu hai scrollata la terra, e l’hai schiantata; Ristora le sue rotture; perciocchè è smossa.3 Tu hai fatte sentire al tuo popolo cose dure; Tu ci hai dato a bere del vino di stordimento.4 Ma ora, tu hai dato a quelli che ti temono una bandiera, Per alzarla, per amor della tua verità. Sela.5 Acciocchè la tua diletta gente sia liberata, Salvami colla tua destra, e rispondimi6 Iddio ha parlato per la sua santità: Io trionferò, Io spartirò Sichem, e misurerò la valle di Succot.7 Mio è Galaad, e mio è Manasse, Ed Efraim è la forza del mio capo; Giuda è il mio legislatore;8 Moab è la caldaia del mio lavatoio; Io getterò le mie scarpe sopra Edom; O Palestina, fammi delle acclamazioni.9 Chi mi condurrà nella città della fortezza? Chi mi menerà fino in Edom?10 Non sarai desso tu, o Dio, che ci avevi scacciati? E non uscivi più fuori, o Dio, co’ nostri eserciti?11 Dacci aiuto, per uscir di distretta; Perciocchè il soccorso degli uomini è vanità.12 In Dio noi faremo prodezze; Ed egli calpesterà i nostri nemici