1 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.2 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.3 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.4 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.5 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.6 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.7 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»8 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.9 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:10 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?11 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»12 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.13 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

1 Salmo di canto di Davide, sopra la dedicazione della sua casa SIGNORE, io ti esalterò; perciocchè tu mi hai tratto ad alto, E non hai rallegrati di me i miei nemici.2 Signore Iddio mio, Io ho gridato a te, e tu mi hai sanato.3 Signore, tu hai fatta salir l’anima mia fuor del sepolcro; Tu mi hai salvata la vita, acciocchè io non iscendessi nella fossa.4 Salmeggiate al Signore voi suoi santi; E celebrate la memoria della sua santità.5 Perciocchè l’ira sua dura solo un momento; Ma la sua benevolenza dura tutta una vita; La sera appo noi alberga il pianto, Ma la mattina vi è giubilo6 Quant’è a me, nella mia quiete, io diceva: Io non sarò giammai smosso.7 Signore, tu avevi, per lo tuo favore, stanziata la fortezza nel mio monte; Ma tosto che tu hai nascosta la tua faccia, io sono stato smarrito.8 Io ho gridato a te, Signore, Ed ho supplicato al Signore,9 Dicendo: Che utilità avrai nel mio sangue, Se io scendo nella fossa? La polvere ti celebrerà ella? Predicherà ella la tua verità?10 Ascolta, Signore, ed abbi pietà di me; Signore, siimi in aiuto.11 Tu hai mutato il mio duolo in festa; Tu hai sciolto il mio cilicio, e mi hai cinto di allegrezza;12 Acciocchè la mia gloria ti salmeggi, e non si taccia. Signore Iddio mio, io ti celebrerò in eterno