Eclesiastes 12

1 Tänk på din Skaparei din ungdoms dagar,innan de onda dagarna kommeroch de år då du skall säga:"De ger mig ingen glädje";

2 ja, innan de förmörkas,solen och ljuset, månen och stjärnorna,och innan molnen vänder åter efter regnet;

3 då väktarna i huset darraroch de starka männen sviker;då malerskorna har upphört att mala,eftersom de har blivit så fåoch då spejarna har det mörkt i sina gluggar;

4 då båda dörrarna mot gatan stängs till,och ljudet från kvarnen försvagas;då man vaknar av fågelsångoch sångens alla döttrar sänker rösten;

5 då man är rädd för var backeoch vägen är full av skräck;då mandelträdet blommar,gräshoppan släpar sig framoch kaprisknoppen blir utan kraft;då människan går till sin eviga boningoch gråtarna går omkring på gatan;

6 innan silvertråden bristeroch den gyllene skålen slås sönder,innan krukan vid källan krossasoch brunnshjulet slås itu vid brunnen;

7 då stoftet vänder åter till den jord det kommit ifrånoch anden vänder åter till Gud som gav den.

8 Förgänglighet och åter förgänglighet! säger Predikaren.Allt är förgängligt!

9 För övrigt skall sägas att Predikaren var en vis man, som ständigt undervisade folket. Han övervägde, undersökte och författade många ordspråk.

10 Predikaren sökte finna de rätta orden och rätt uppteckna sanningens ord.

11 De visas ord är uddar,som indrivna spikar är deras tänkespråk.De är gåvor från en och samma Herde.

12 För övrigt, min son, låt varna dig!Det finns ingen ände på det myckna bokskrivandet,och mycket studerande gör kroppen trött.

13 Detta är slutsatsen, när allt blivit hört:Frukta Gud och håll hans bud,det hör alla människor till.

14 Ty Gud skall föra alla gärningar fram i domen,med allt som är fördolt,vare sig det är gott eller ont.