2 Crônicas 18

1 Now Jehoshaphat had riches and honor in abundance; and he allied himself with Ahab. 2 After some years, he went down to Ahab to Samaria. Ahab killed sheep and cattle for him in abundance, and for the people who were with him, and moved him to go up with him to Ramoth Gilead. 3 Ahab king of Israel said to Jehoshaphat king of Judah, "Will you go with me to Ramoth Gilead?"

He answered him, "I am as you are, and my people as your people. We will be with you in the war." 4 Jehoshaphat said to the king of Israel, "Please inquire first for Yahweh’s word."

5 Then the king of Israel gathered the prophets together, four hundred men, and said to them, "Shall we go to Ramoth Gilead to battle, or shall I forbear?"

They said, "Go up, for God will deliver it into the hand of the king."

6 But Jehoshaphat said, "Isn’t there here a prophet of Yahweh besides, that we may inquire of him?"

7 The king of Israel said to Jehoshaphat, "There is yet one man by whom we may inquire of Yahweh; but I hate him, for he never prophesies good concerning me, but always evil. He is Micaiah the son of Imla."

Jehoshaphat said, "Don’t let the king say so."

8 Then the king of Israel called an officer, and said, "Get Micaiah the son of Imla quickly."

9 Now the king of Israel and Jehoshaphat the king of Judah each sat on his throne, arrayed in their robes, and they were sitting in an open place at the entrance of the gate of Samaria; and all the prophets were prophesying before them. 10 Zedekiah the son of Chenaanah made himself horns of iron and said, "Yahweh says, ‘With these you shall push the Syrians, until they are consumed.’"

11 All the prophets prophesied so, saying, "Go up to Ramoth Gilead, and prosper; for Yahweh will deliver it into the hand of the king."

12 The messenger who went to call Micaiah spoke to him, saying, "Behold, the words of the prophets declare good to the king with one mouth. Let your word therefore, please be like one of theirs, and speak good."

13 Micaiah said, "As Yahweh lives, I will say what my God says."

14 When he had come to the king, the king said to him, "Micaiah, shall we go to Ramoth Gilead to battle, or shall I forbear?"

He said, "Go up, and prosper. They shall be delivered into your hand."

15 The king said to him, "How many times shall I adjure you that you speak to me nothing but the truth in Yahweh’s name?"

16 He said, "I saw all Israel scattered on the mountains, as sheep that have no shepherd. Yahweh said, ‘These have no master. Let them each return to his house in peace.’"

17 The king of Israel said to Jehoshaphat, "Didn’t I tell you that he would not prophesy good concerning me, but evil?"

18 Micaiah said, "Therefore hear Yahweh’s word: I saw Yahweh sitting on his throne, and all the army of heaven standing on his right hand and on his left. 19 Yahweh said, ‘Who will entice Ahab king of Israel, that he may go up and fall at Ramoth Gilead?’ One spoke saying in this way, and another saying in that way. 20 A spirit came out, stood before Yahweh, and said, ‘I will entice him.’

"Yahweh said to him, ‘How?’

21 "He said, ‘I will go, and will be a lying spirit in the mouth of all his prophets.’

"He said, ‘You will entice him, and will prevail also. Go and do so.’

22 "Now therefore, behold, Yahweh has put a lying spirit in the mouth of these your prophets; and Yahweh has spoken evil concerning you."

23 Then Zedekiah the son of Chenaanah came near, and struck Micaiah on the cheek, and said, "Which way did Yahweh’s Spirit go from me to speak to you?"

24 Micaiah said, "Behold, you shall see on that day, when you go into an inner room to hide yourself."

25 The king of Israel said, "Take Micaiah, and carry him back to Amon the governor of the city, and to Joash the king’s son; 26 and say, ‘The king says, "Put this fellow in the prison, and feed him with bread of affliction and with water of affliction, until I return in peace."’"

27 Micaiah said, "If you return at all in peace, Yahweh has not spoken by me." He said, "Listen, you people, all of you!"

28 So the king of Israel and Jehoshaphat the king of Judah went up to Ramoth Gilead. 29 The king of Israel said to Jehoshaphat, "I will disguise myself, and go into the battle; but you put on your robes." So the king of Israel disguised himself; and they went into the battle. 30 Now the king of Syria had commanded the captains of his chariots, saying, "Don’t fight with small nor great, except only with the king of Israel."

31 When the captains of the chariots saw Jehoshaphat, they said, "It is the king of Israel!" Therefore they turned around to fight against him. But Jehoshaphat cried out, and Yahweh helped him; and God moved them to depart from him. 32 When the captains of the chariots saw that it was not the king of Israel, they turned back from pursuing him. 33 A certain man drew his bow at random, and struck the king of Israel between the joints of the armor. Therefore he said to the driver of the chariot, "Turn around and carry me out of the battle, for I am severely wounded." 34 The battle increased that day. However, the king of Israel propped himself up in his chariot against the Syrians until the evening; and at about sunset, he died.

Mika profeterar mot Ahab

1 *2 Kung 8:18, 2 Krön 17:5, 21:6. Joshafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål*18:1genom giftermålJoshafats son Joram (kap 21) gifte sig med Ahabs dotter Atalja (22:10f). blev han släkt med Ahab*18:1AhabKung i Nordriket Israel ca 874-853 f Kr (se 1 Kung 16:29f).. 2 *1 Kung 22:2f. Efter några år for han ner till Ahab i Samaria. Ahab lät slakta en stor mängd får och oxar för honom och för folket han hade med sig, och han försökte förmå honom att dra upp mot Ramot i Gilead.*18:2Ramot i GileadStrategisk ort vid karavanvägen nästan 5 mil öster om Jordan. Den hade förlorats till arameerna och inte återlämnats trots löfte om detta (1 Kung 20:34).3 Ahab, Israels kung, frågade Joshafat, Juda kung: "Vill du dra ut med mig mot Ramot i Gilead?" Han svarade honom: "Jag som du och mitt folk som ditt folk. Jag ska vara med dig i striden." 4 Joshafat sade dock till Israels kung: "Men fråga först Herren om det."

5 Då samlade Israels kung profeterna, fyrahundra män, och frågade dem: "Ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det eller ska jag låta bli?" De svarade: "Dra dit upp! Gud ska ge det i kungens hand." 6 Men Joshafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?" 7 Israels kung svarade Joshafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Joshafat sade: "Kungen ska inte säga så." 8 Då kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "Hämta genast hit Mika, Jimlas son." 9 Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.

10 Sidkia, Kenaanas son, gjorde sig då horn av järn och sade: "Så säger Herren: Med dessa ska du stånga arameerna, så att de förgörs." 11 Och alla profeterna profeterade på samma sätt och sade: "Dra upp mot Ramot i Gilead, så ska du ha framgång. Herren ska ge det i kungens hand."

12 Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka." 13 Men Mika svarade: "Så sant Herren lever, det min Gud talar, ska jag säga honom."

14 När han kom till kungen frågade kungen honom: "Mika, ska vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belägra det, eller ska jag låta bli? Han svarade: "Dra dit upp, så ska ni ha framgång. De ska bli givna i er hand." 15 Men kungen sade till honom: "Hur många gånger ska jag behöva ta ed av dig att du bara ska tala sanning till mig i Herrens namn?"

16 *4 Mos 27:17, Matt 9:36. Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt." 17 Då sade Israels kung till Joshafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig utan bara olycka?"

18 Men Mika sade: "Hör alltså Herrens ord: Jag såg Herren sitta på sin tron och himlens hela härskara stod på hans högra sida och på hans vänstra. 19 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab, Israels kung, att dra upp mot Ramot i Gilead så att han stupar där? Den ene sade si och den andre så. 20 *1 Kung 22:21. Då kom en ande fram och ställde sig inför Herren och sade: Jag ska locka honom till det. Herren frågade honom: Hur då? 21 Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så! 22 Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig."

23 *Joh 18:22, Apg 23:2. Då gick Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag på kinden och sade: "På vilken väg har då Herrens Ande gått bort från mig för att tala till dig?" 24 Mika svarade: "Du ska få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig." 25 Men Israels kung sade: "Ta Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joash, kungasonen, 26 och säg: Så säger kungen: Sätt honom i fängelse och låt honom leva på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka." 27 *Mika 1:2. Mika svarade: "Om du kommer välbehållen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk!"

Ahab dör

28 *1 Kung 22:29f. Så drog Israels kung och Joshafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead. 29 Och Israels kung sade till Joshafat: "Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.

30 Men Arams kung hade gett en befallning åt befälen för vagnarna. Han hade sagt: "Ni ska inte ge er i strid med någon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung." 31 När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom. 32 Så snart befälen över vagnarna märkte att det inte var Israels kung, vände de om och lät honom vara.

33 Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: "Vänd vagnen och ta mig ut ur striden, för jag är sårad." 34 Striden blev den dagen allt häftigare, och Israels kung stod ända till kvällen upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men vid solnedgången dog han.