1 Samuel 20

约拿单暗助大卫

1 大卫从拉玛的拿约逃走，来见约拿单，说："我作了甚么？我有甚么罪孽？我在你父亲面前犯了甚么罪，他竟寻索我的性命呢？"2 约拿单对他说："绝对没有这事，你必不会死。我父亲作事，无论大小，没有不让我知道的，为甚么这事他偏要隐瞒我呢？不会这样的。"3 大卫再起誓说："你父亲一定知道我在你眼中蒙恩，就心里想：‘不要让约拿单知道这事，免得他伤心。’可是，我指着永活的耶和华，又指着你的性命起誓，我离死只差一步。"4 约拿单对大卫说："你心里想要甚么，我必为你作成。"5 大卫就对约拿单说："你看，明天是初一，我本该与王一同坐席。但是，求你容我去藏在田里，直到后天晚上。6 如果你父亲不见我在座，你就说：‘大卫恳求我让他赶回他的本城伯利恒去，因为他全家在那里有献年祭的事。’7 如果你父亲这样说：‘好！’那么仆人就平安无事了；如果他大大发怒，你就知道，他决意要害我了。8 求你以慈爱待仆人，因为你曾与仆人在耶和华面前立盟约。如果我有罪孽，你就亲手把我杀死，为甚么要把我交给你父亲呢？"9 约拿单说："绝对没有这事，如果我知道我父亲决意要害你，我会不告诉你吗？"10 大卫对约拿单说："如果你父亲严厉地回答你，谁来告诉我呢？"11 约拿单对大卫说："你来，我们出到田里去吧！"他们二人就出到田里去了。

12 约拿单对大卫说："愿耶和华以色列的　神作证，明天或后天约在这个时候，我探出了我父亲的意思，如果他对你有好感，那时我会不派人来告诉你吗？13 假如我父亲有意要害你，我若是不告诉你，不让你走，不使你平平安安地离去，愿耶和华加倍惩罚我。愿耶和华与你同在，好象从前与我父亲同在一样。14 我活着的时候，求你以耶和华的慈爱待我，使我不致于死。15 我死了以后，耶和华从地上一一剪除大卫的仇敌的时候，你也不可向我的家永远断绝你的慈爱。"16 于是约拿单与大卫家立盟约，说："愿耶和华藉大卫仇敌的手追讨违背盟约的罪。"17 约拿单由于爱大卫，就使大卫再起誓；他爱大卫如同爱自己的命。

18 约拿单对大卫说："明天是初一，因为你的座位空着，人必注意到你不在。19 到后天，你要赶快下去，到你以前出事那天藏身的地方，在以色盘石旁边等候。20 我要向盘石旁边射三支箭，好象射箭靶一样。21 然后，我要派一个仆人去，说：‘你去把箭找回来。’如果我对那仆人说：‘看哪！箭在你的后面，把箭拿回来。’你就可以回来，因为我指着永活的耶和华起誓，你必平安无事。22 如果我对仆人说：‘看哪！箭在你的前面。’你就要离去，因为是耶和华打发你去的。23 至于你我之间所说的这事，有耶和华永远在你我之间作证。"

扫罗怒责约拿单

24 于是大卫在田里藏起来。到了初一，王坐席吃饭。25 王照常坐在他的座位上，就是靠墙的座位，约拿单坐在对面*按照《马索拉文本》，"坐在对面"作"站起来"；现参照《七十士译本》翻译，押尼珥坐在扫罗旁边，大卫的座位却空着。26 那天扫罗没有说甚么，因为他心里想："这是恰巧的事，或许大卫沾染了不洁，还没有得到洁净。"27 次日，就是初二，大卫的座位仍是空着。于是扫罗问他的儿子约拿单："为甚么耶西的儿子昨天今天都没有来吃饭呢？"28 约拿单回答扫罗："大卫恳切地求我让他回伯利恒去。29 他说：‘求你让我去，因为我们的家在城里有献祭的事，我哥哥吩咐我去。所以，我若是在你眼前蒙恩，求你让我离开，看看我的哥哥们。’因此，大卫没有来赴王的筵席。"

30 于是扫罗向约拿单发怒，对他说："你这邪僻悖逆妇人所生的，我岂不知道你喜悦耶西的儿子，自取羞辱，也羞辱生你的母亲吗？31 因为只要耶西的儿子还活在这世上，你和你的国就不能稳固。现在，你要派人去把他抓到我这里来，因为他是该死的。"32 约拿单回答他父亲扫罗说："为甚么要把他处死呢？他作了甚么事呢？"33 扫罗向着约拿单把枪掷过去，要刺杀他。约拿单就知道，他父亲已经决意要杀死大卫。34 约拿单怒气冲冲地从席间退去，初二这天，他没有吃饭；因为他父亲羞辱了大卫，他就为大卫担忧。

大卫与约拿单泣别

35 到了早晨，约拿单照着与大卫约定的时候，出到田里去，有一个小童与他在一起。36 他对那童仆说："你跑去，把我所射的箭找回来。"那童仆跑去的时候，约拿单就把箭射到他前面。37 那童仆到了约拿单的箭射到的地方，约拿单就在那童仆的背后喊叫："箭不是在你的前面吗？"38 约拿单又在那童仆的背后喊叫："赶快跑去！不要停留！"那童仆就把箭拾起来，回到他主人那里去。39 那童仆一点也不知道这是甚么意思，只有约拿单和大卫知道。40 约拿单把自己的武器交给他的童仆，对他说："你带回城里去吧！"41 那童仆一离去，大卫就从石堆的南边起来，脸伏于地，叩拜了三次。二人互相亲吻，相对哭泣，大卫哭得更悲痛。42 约拿单对大卫说："你平平安安走吧！我们二人曾指着耶和华的名起誓说：‘愿耶和华在你我之间，也在我的后裔和你的后裔之间作证，直到永远。’"大卫就起身离开，约拿单也回城里去了*"大卫就起身离开，约拿单也回城里去了。"在《马索拉文本》为21:1。

David och Jonatan

1 Men David flydde från Najot i Rama och kom till Jonatan och frågade: "Vad har jag gjort? Vilken skuld eller synd har jag inför din far eftersom han försöker ta mitt liv?" 2 "Aldrig!" svarade Jonatan. "Du ska inte dö. Min far gör ingenting, varken stort eller smått, utan att låta mig få veta det. Varför skulle han då dölja detta för mig? Nej, så ska inte ske." 3 Men David försäkrade med ed och sade: "Din far vet mycket väl att du tycker om mig. Därför tänker han: Jonatan ska inte få veta det, så att han inte blir bedrövad. Men så sant Herren lever och så sant du själv lever: Det är inte mer än ett steg mellan mig och döden." 4 Då sade Jonatan till David: "Vad du än önskar ska jag göra för dig."

5 *4 Mos 10:10, 28:11f, Ps 81:4. David sade till Jonatan: "I morgon är det nymånad*20:5nymånadVarje ny månad inleddes med en dag för fest, vila och gudstjänst (4 Mos 10:10)., och då skulle jag egentligen sitta till bords med kungen. Men låt mig nu gå och gömma mig ute på marken till i övermorgon kväll. 6 Om din far saknar mig, så säg: David bad mig enträget att få skynda i väg till sin stad Betlehem,*20:6skynda i väg till sin stad BetlehemNästan en mil söder om Sauls Gibea. där hela släkten nu firar sin årliga offerfest. 7 Om han säger: ’Bra!’, då kan din tjänare vara trygg. Men blir han arg, så vet du att han har ont i sinnet. 8 *1 Sam 18:3f. Visa nu godhet mot din tjänare, eftersom du har låtit din tjänare ingå ett Herrens förbund med dig. Men om det finns skuld hos mig, så döda mig du! Varför föra mig till din far?" 9 Jonatan svarade: "Nej aldrig! Märker jag på något sätt att min far har bestämt sig för att göra något ont mot dig, så talar jag om det för dig." 10 Då sade David till Jonatan: "Vem ska meddela mig om din far ger dig ett hårt svar?"

11 "Kom", sade Jonatan, "vi går ut på fälten!" Så gick de båda ut på fälten. 12 Och Jonatan sade till David: "Vid Herren, Israels Gud: jag ska fråga min far vid den här tiden i morgon eller i övermorgon, och finner jag att det låter bra för David så lovar jag att sända bud till dig och avslöja det för dig. 13 Må Herren straffa Jonatan både nu och i framtiden om jag inte avslöjar för dig ifall min far har bestämt sig för att göra dig något ont, så att du kan gå din väg i trygghet. Må Herren vara med dig, så som han har varit med min far. 14 Lova mig att du visar Herrens godhet mot mig så länge jag lever, och att du när jag dör 15 aldrig upphör med din godhet mot mitt hus, inte ens när Herren har utrotat Davids alla fiender från jorden."

16 *1 Sam 18:3f, 23:18. Så slöt Jonatan förbund med Davids hus och sade: "Herren ska ställa Davids fiender till svars." 17 *1 Sam 18:1, 19:1. Av kärlek till David gav Jonatan på nytt sin ed till honom, för han älskade honom lika djupt som sitt eget liv.

18 Sedan sade Jonatan till honom: "I morgon är det nymånad, och då kommer du att saknas, för din plats står tom. 19 *1 Sam 19:2f. Men skynda dig i övermorgon ner till platsen där du gömde dig den dag då ogärningen skulle ha ägt rum, och vänta där vid Eselstenen. 20 Då ska jag skjuta tre pilar bredvid den, som om jag sköt mot ett mål. 21 Sedan skickar jag min tjänare att hitta pilarna. Om jag då säger till tjänaren: Se, pilarna är bakom dig, ta upp dem! Då kan du komma fram och vara trygg, då är det ingen fara så sant Herren lever. 22 Men om jag säger till den unge mannen: Se, pilarna är framför dig, längre bort! Gå i så fall din väg, för Herren sänder dig bort. 23 Och i det som vi har talat om, du och jag, är Herren vittne mellan mig och dig för all framtid."

24 David gömde sig ute på marken. När nymånaden var inne satte kungen sig till bords för att äta. 25 Kungen satte sig på sin vanliga plats, platsen vid väggen. Jonatan reste sig, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom. 26 *3 Mos 7:19f, 15:16f, 5 Mos 23:10f. Saul sade ingenting den dagen, för han tänkte: "Något har hänt honom. Han är nog inte ren*20:26inte renDen som skulle delta vid en helig måltid måste rena sig rituellt (3 Mos 7:20f, 22:3f).. Säkert är han inte ren." 27 Men nästa dag, dagen efter nymånadsdagen, stod Davids plats också tom. Då sade Saul till sin son Jonatan: "Varför har Ishais son inte kommit till måltiden, varken i går eller i dag?" 28 Jonatan svarade Saul: "David bad mig enträget att få gå till Betlehem. 29 Han sade: Låt mig gå, för vi har en släktofferfest i staden och min bror själv befallde mig att komma. Om jag funnit nåd för dina ögon, så låt mig gå och besöka mina bröder. Därför har han inte kommit till kungens bord."

30 Då blev Saul rasande på Jonatan och sade till honom: "Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Jag visste det, du har tagit parti för Ishais son till skam för dig själv och till skam för din mor som har fött dig. 31 *1 Sam 15:28. För så länge Ishais son lever på jorden är varken du eller din kungamakt säker. Skicka nu efter honom och hämta hit honom till mig, för han måste dö!" 32 *1 Sam 19:4. Jonatan svarade sin far Saul: "Varför ska han dödas? Vad har han gjort?"

33 *1 Sam 18:11, 19:10. Då kastade Saul spjutet mot honom för att genomborra honom. Jonatan förstod nu att hans far var fast besluten att döda David. 34 Jonatan reste sig från bordet i häftig vrede och åt ingenting den andra nymånadsdagen, för han var bedrövad för Davids skull eftersom hans far hade skymfat honom.

35 Nästa morgon gick Jonatan ut på marken vid den tid han hade bestämt med David. Han hade en liten pojke med sig. 36 "Spring och hitta pilarna som jag skjuter", sade han till pojken. Medan pojken sprang sköt Jonatan pilen över honom. 37 När pojken kom till stället dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: "Pilen är framför dig, längre bort!" 38 Och Jonatan ropade efter pojken: "Fort, skynda dig, stanna inte!" Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. 39 Men han visste inte vad det var fråga om, bara Jonatan och David visste det. 40 Jonatan lämnade sina vapen till pojken som han hade med sig och sade till honom: "Gå, ta med dem till staden."

41 Men sedan pojken hade gått, kom David fram från södra sidan. Han föll ner till jorden på sitt ansikte och bugade sig tre gånger. De kysste varandra och grät tillsammans, och David grät högt. 42 Jonatan sade till David: "Gå i frid. Vi har båda gett vår ed vid Herrens namn när vi sade: Herren ska vara vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina för all framtid." 43 Sedan bröt David upp och gick sin väg, och Jonatan gick in i staden igen.